Bankrättsföreningen
Copyright
Rättssektorn måste reformeras - Del 1 Av Walter Kölzer - Bankrättsföreningen - 14 maj 2003 Tillägnad f.d. finansminister Erik Åsbrink. Bäste Erik Åsbrink: I mitt galleri står Du på en piedestal i jämnhöjd med andra som jag ser upp till, Du ibland de relativt få som når högst. Först nu har jag via Bankrättsföreningen tagit del av Din debattartikel i DN 2002-03-02, välskriven som allt Du gör, informativ och med högt förädlingsvärde, för att använda ett illustrativt epitet ur Ditt så rika och så välbrukade ordförråd . Jag har lärt känna Dig som en av de mest rakryggade politiker, och en av de få som saklig och välvillig bemöter ”gräsrötters” propåer. Din FINANSSEKTORN MÅSTE SANERAS fick mig att tänka till, att travestera Din rubrik till min. Men det var under Din tid som finansminister som jag tog beslutet att fly Sverige, att avsäga mig mitt svenska medborgarskap på grund av rättsrötan. Två ärenden fick bägaren att rinna över, och Du var inblandad i det ena. Jag anmälde till Finansinspektionen, att den svenska ”Storbanken” flyttade hela behållningen på ett av mina konton (200 000:-SEK) från en annan bank. (som Storbanken ägde) till ett nytt konto hos sig själv. Även mina pensionsutbetalningar flyttades över till att hamna i Storbanken på ett konto som Storbanken i ensam majestät hade hittat på i mitt namn. Här skulle jag för anständighetens skull ha uppgivit de inblandade bankernas namn. Det vore orättvist att därmed göra dem till syndabockar: Tyvärr är hela banksektorn och hela samhället genomsyrat av det slags orättfärdighet. Läsaren måste även göra klart för sig konsekvenserna av Storbankens handlande, för att kunna förstå min stenhårda reaktion: Om det vore tillåtet som Storbanken gjorde, då kan den lika gärna över en natt flytta samtliga sina kundkontons behållning till en annan skum bank utomlands, och dagen därpå är alla pengar försvunna, skingrade i Off Shore sunnans ljumma vindar (jämför ”Trustor”, fast inte likt i allt). Det som Storbanken gjorde är helt klart flera brott, bl.a. brottsbalkens ”egenmäktigt förfogande”. Att man inte får göra så, det vet var människa. Åtminstone förr brukade de flesta föräldrar bibringa sina barn i unga år, att man inte får göra så. Jag gjorde polisanmälan. Åklagaren avskrev förundersökning. Överklaganden upp till Riksåklagaren hjälpte inte: Enligt åklagarna var bankernas handlande legitimt och inget brott. Finansinspektionen gjorde inget annat än hänvisa till att man enligt instruktion inte tog upp ärenden som anmäldes av enskilda. När jag anmälde detta till Dig, lät Du saken bero. Förmodligen var det någon av Dina medarbetare som motiverade det med att Du av konstitutionella skäl inte kunde ingripa. Men: Regeringens instruktion till Finansinspektionen stadgade bl.a. att tillvarata konsumentintressen, inte att negligera enskildas anmälan. Ett ingripande av Dig hade inneburit ett fullgörande av Regeringens tillsynsskyldighet över att grundlagsenligt (Regeringsformen!) givna instruktioner följs, och det kan inte kallas ”ministerstyre”. Visst hamnade Din gloria lite på snett, men den kom rätt igen när Du strax efteråt ställde Din taburett till förfogande. Denna episod redovisar jag enbart för att läsaren skall kunna uppfatta distansen mellan rätt och orätt i dess formella och strukturella ytterligheter, den praktiska detaljen och det akademiska komplexet. Det senare illustreras bäst med Dina egna ord: ”DEN FINANSIELLA SEKTORN svarar för drygt 4 procent av BNP. Det är fem gånger så mycket som jordbruket. Finanssektorn har ett högt förädlingsvärde per sysselsatt, den växer och är lönsam. Den uppbär inga subventioner. Den sysselsätter mer än 80 000 personer. Men finanssektorn är inte bara en bransch bland andra, i själva verket är den en central del av infrastrukturen i en modern marknadsekonomi. Dess betydelse som smörjmedel, tillväxtmotor och informationsbärare kan knappast överskattas.” Säger Du i DN! Det Du säger är lika sant sett som praktiska detaljer, som det är fel sett som strukturell form. Visst är det sant att finanssektorn inte uppbär subventioner. Men det är lika sant att den inte behöver subventioner, därför att Finanssektorn när sig med legaliserat stråtröveri i ordets egentliga innebörd. Finanssektorn är tärande, jordbrukssektorn är närande. Finanssektorn borde krympa till relativt sett nästan intet, och därmed närma sig sin ursprungliga uppgift: Att hantera pengar som en rationell bytesvara. Hantering av pengar kostar: Disponeringsintäkter och -kostnader i form av ränta, transferkostnader i form av avgifter. Men icke mera!. I slutändan representerar övriga finanstjänster ett oansvarigt slöseri: Grov, systematiserad och legaliserad stöld. Sanna mina ord: Det mesta av dagens pensionsinbetalningar kommer att slukas av finanssektorns ginungagap. Pengar i sig är inte produktiva, och därmed ej heller finanssektorns övriga tjänster.! Ni tror mig inte? Gräv ner några enkronor och sedlar nu till våren på samma åker som potatisen, och se vad som händer. Man kan inte få ekonomernas nobelpris för en sådan utvärdering, men det jävar knappast mina påståenden. Ekonomernas nobelpris blir för övrigt och om möjligt stolligare för var gång den utdelas. Vilken människa med bondförstånd i behåll skulle någonsin skriva under på att konsumtion främjar välstånd, att arbetslöshet behövs för att få ett blomstrande samhälle? Men det är just sådana stolligheter som man kan få Nobelpriset i ekonomi för! Nu kan Du, Erik Åsbrink, eller någon annan svara: ”Det där begriper Du inte”. Det värsta är, att Ni då har delvis rätt. Jag begriper en del, nämligen fenomen som det Stig Malm myntade, ”Finansvalpar”. Jag begriper de mammutmammonskandaler som avslöjas då och då i någon vrå av globalekonomin. Det passar in i människans sämsta beteendemönster, det är förnuftsmässigt fattbart och det begriper jag. Men det är väldigt mycket av Er akademiska gallimattias som jag inte begriper, fast jag tror mig om att kunna bemöta Er/Dig även på Er egen planhalva. ”Begripa”: Det gör inte många politiker, åklagare och domare heller. Ibland dem liksom ibland finansfolket finns många med en moral som har lättare att följa människans sämsta beteendemönster än att underkasta sig den disciplin som reformerad rättvisa kräver. Mer än så, mycket mera: Där finns t.o.m. omoral! Därför hävdar jag, att reformering av rättssektorn måste prioriteras. Gör man det, då saneras finanssektorn automatisk. Då skulle ingen bank tillåtas att våldföra sig på enskildas pengar eller annan egendom, ingen finansinspektion tillåtas att skriva sina egna regler och det i strid med Regeringens instruktion. Finansvalpen skulle kunna pryda en historisk monter i sällskap med Ebberöd och Lord Moine. Vi skulle komma lite närmare en paradisisk tillvaro som är fullt realistisk. Men då räcker det inte att bara drömma om den. Därför vänder jag mig till Dig, Erik Åsbrink, och till likasinnade: Främja reformation av rättssektorn, helst genom att samverka i detta syfte. Vi hör gärna ifrån Er alla, brödrar och systrar i den andan. ”Vi”,det är flera än jag. Walter Kölzer Rättssektorn
måste reformeras - Del 2 Tillägnad Bankrättsföreningen, Brf. |
|
Bankrättsföreningen |
|
|
|
|
Hemsida |