.. Hane och jag.

Som sagt sätter jag för min del punkt i debatten med advokat Hane när svarsfristen för Advokatsamfundet har gått ut om c:a 1 vecka.

Jag tycker nämligen att Hane skall uträtta sina naturbehov på annat och lämpligare sätt, än på Brf:s hemsida genom att missbruka mig som spottkopp och potta.

Samtidig vill jag visa uppskattning mot honom därför att han gör mig uppmärksam på viktiga historiska skeenden, även om han felaktig tillvitar mig dem som ”kommunistiska postulat”. Det här bidraget är inget svar till Hane, gäller mycket mera.

I mitt första bemötande av Hane uppmärksammade jag bl.a. hur kollapsen av det enormt stora och mäktiga sovjetvälde förlöpte praktiskt taget oblodig.

Just nu fick vi en ny läxa av samma slag:

I London var det BB = Bush och Blair som agerade, i Georgien Sjevardnadze och en Opponent vars namn jag tyvärr inte kan stava.

I London gällde det ”krig mot terrorism”.

Sammanfattningsvis vill BB aldrig ge upp, vill till sista andetaget föra krig mot terrorism så som man gjorde och gör på Balkan, i Afganistan och i Irak, och som man tillåter i Palestina, nämnda bara som exempel. Kosta vad det vill i innehållstunga, flaggprydda likkistor med gratis flygresa, i blod, svett och tårar för arma satar.

Opponenten i Georgien  -  med amerikanskt arvegods i bagaget -  styrde med samma beslutsamhet som BB i London emot att  -  om nödvändigt med våld  -  avsätta Sjevardnadze och själv ta makten. Sjevarnadze hade militären och troligen en majoritet av folket med sig.

Alla bedömare var överens om att det skulle leda till inbördeskrig om inte Sjevardnadze gav upp. Det vi har sett jubla över ”Georgiens befrielse och Sjevardnadzes avgång”, det är cabrioletburen överklass och västsugen ungdom.

Den produktivt arbetande befolkningen, den vida landsortsbefolkningen, majoriteten av folket är säkert mera skeptisk än vilseledd av alla schimärer om västlig vällevnad.

Så vitt jag förstår hade Sjevardnadze också rätt på sin sida i all den orätt som även härskar i Georgien. Den som är gammal nog kommer ihåg honom som en av arkitekterna bakom ”demokratiseringen” av Sovjetmakten och dess kollaps, en revolution som trots den enorma statsövermakten förlöpte praktiskt taget oblodig.

”Den vita räven” kallades han rätt så tidig i sin karriär, med beundran och ibland med avvund, aldrig vad jag minns med fördömanden.

Som alla nu vet, gav Sjevardnadze upp. Opponenten fick ta över utan blodsutgjutelse. Det återstår att se vad detta maktskifte för med sig för folket i Georgien.

MEN: Jämför med BB:s våldsmentalitet i London! BB ger aldrig upp, kosta folken vad det vill.

Det Advokat Hane animerar mig att försöka klargöra har ingenting med kommunism att göra. Mitt budskap innebär inget annat, än att våld och övermakt aldrig kan legitimeras i sig själv, utan endast med rätt, men att orätt alltid föder våld och maktmissbruk.

Historisk och modern kolonialism har med grym verklighet sått den draksådden som orätt alltid utgör. Draksådden legitimerar inte terrordåd, men kan förklara dem. Kalla terrorister för kommunister eller fundamentalister, det spelar egentligen ingen roll vilket:

Det är de härskandes orätt som framkallar ”våldsister”.
 
Vem är det egentligen som är angriparen, som med våldsam övermakt förmenar de mindre mäktiga, förmenar fundamentalt fredliga människor rimliga existensvillkor? Det är alltid våldstillgriparen som är angripare, som är terroristen.

Se Dig om i vårt samhälle, gå tillbaka i historien hur långt som helst, så finner Du att det är alltid orätt som är upphov till våld och ofred.

Så har det alltid varit, men nu har människan förmågan att förstöra allt liv på jordklotet, och den förmågan kan finnas i angriparens arsenal. Vem som än är angriparen. Det har inte det ringaste med kommunism att göra, men väl med BB i London och med Opponenten i Georgien.

Och det har att göra med strävan efter en rättsstat så som den har kommit till uttryck i SvD OPINION och på Brf:s hemsida. I sådan strävan är censur i massmedia lika ödesdiger som polisövervåld i Göteborg (OBS, jag vänder mig inte emot polisens insats som ordningsmakt, utan mot dess provocerande övermakt och övermyndighet, mot insats av skjutvapen, mot våldtäkt på människovärde, integritet och genuin yttrandefrihet).

Om mina tankar vore kommunistiska, då vore jag stolt på att vara kommunist. Men det är jag inte: Kommunisterna  har sin del i draksådden, är lika goda goda kålsupare. Som sagt:

Jag är inget ”ister” av något slag. Jag är rätt och slätt en människa som vill rätt och slätt GOTT för alla människor. Och när andra, så som nu Sjevardnadze och på sin tid Gorbatjov tjänar icke-våldet, då hedrar jag dem, kommunister eller inte.

Jag kanske kan finna ett och annat som mildrar mitt omdöme om B&B, men jag fördömer dem som apostlar för orätt, en orätt som tänder en världsbrand. Den kommer att förgöra människosläktet och kanske allt liv. Det är det som allt mitt skrivande handlar om, inte om sådana futiliteter som kommunism eller kapitalism:

Låt oss åstadkomma rätt och rättvisa i samhällen utan våld och censur, utan övermakt och övermyndighet, med ”bara” sann mänsklighet. Då finns ingen terrorism längre! Därför är ”Domaredebatten” i SvD och Justitieministerns agerande så viktiga, nämnda bara som exempel.

Walter Kölzer

Bankrättsföreningen
Copyright