Advokaterna Södermark och Danielsson kastar sig med stor frenesi över Erik Penser i Veckans Affärer nr 40. Deras svar är fullt av felaktiga påståenden. Har den förut helstatliga Nordbanken anlitat dessa båda stjärnadvokater för att de är speciellt förfarna i att vilseleda?
   1. Om inte Penser i augusti 1991 skrev på ett avtal som gav Nordbanken rätt att köpa hans fyra bolag för en krona styck hotade ordföranden Björn Wahlström med att sätta Penser, Gamlestaden och Nobel i konkurs. Genom att strypa Nobels krediter hade Nordbanken försatt Nobel och därmed Penser i en utpressningssituation. Justitierådet Johan Munck ansåg i Nobelutredningen att förfarandet passerat gränsen för ocker.
   2. Enligt uttalande av Nordbankens förre styrelseordförande Jacob Palmstierna hade banken av Allan Larsson fått påtryckning att tillse att Penser var utblottad.
   3. Penser fick varken i augusti eller september 1991 en enda krona i personlig skuld efterskänkt av Nordbanken. I oktober 1991 skrev banken i brev att hans privata lån var förfallet till betalning.
   4. I november 1993 informerade Nordbankens f d dotterbolag Securum att man gjort en realisationsvinst om 5,4 miljarder på Penserbolagens Nobelaktier. Södermark och Danielsson vilseleder genom att påstå att det för Penser var en ekonomisk förmån värd 1,9 miljarder att hans borgen upphört för lån, där pantsatt säkerhet gav en vinst om 5,4 miljarder.
   5. Den amerikanska investmentbanken Morgan Stanley skrev i en utredning om Nobel i juni 1991: "As a result of the foregoing factors, Nobel is valued by the market at a very substantial discount to the underlying acquisition value of its various businesses."
   Morgan Stanleys slutsats om Nobels verkliga värde jämfört med det låga börsvärdet står i direkt motsats till Södermarks och Danielssons påstående - att Penser höll kursen på en konstlat hög nivå.
   Morgan Stanleys slutsats vidimerades under 1991 också av Lehman Brothers, Nordbankens dotterbolag Carnegie Fondkommission och Nordbanken själv då man i olika utredningar kom fram till att Nobels verkliga värde vid försäljning till industriella köpare översteg dubbla börskursen. Samma sak kom Morgan Stanley fram till i en utredning i september 1991 beställd av Nordbanken, där hänsyn tagits till Nobels kostnader för Gamlestaden.
   6. Södermark och Danielsson vilseleder genom att låtsas som om inte en kontrollpost i ett börsnoterat företag vanligtvis betingar ett väsentligt värde över kursen. Hade verkligen den kontrollerande ägaren Fredrik Lundberg sålt Östgötabanken till Den Danske Bank om inte budet satts 88 procent högre än börskursen?
   7. När Nordbanken från dåvarande dotterbolaget Yggdrasil överförde en kontrollpost pantsatta Nobelaktier gjordes detta till ett så lågt pris att det uppstod en realisationsförlust, som medförde att Yggdrasils eget kapital försvann. Den av Nordbanken beordrade överföringen innebar därför en aktiebolagsrättsligt olaglig utdelning.
   Södermark och Danielsson skriver att enligt tingsrätten var överföringen av de pantsatta Nobelaktierna inte en pantrealisation. I en intern PM hösten 1992 i Nordbankens dotterbolag Securum står: "När staten 4 januari 1993 köper aktierna i Securum AB försvinner ’banksmittan'". Var det verkligen lagstiftarens avsikt att det skulle vara så lätt för en bank att manipulera bort bankrörelselagen och pantsätt arens rätt?
   Nordbanken borde städa framför sin egen dörr och göra upp på ett hederligt sätt med de kunder som man utan laglig rätt tagit tillgångarna från. Istället utnyttjar man sina närmast obegränsade ekonomiska resurser för att massmedialt och juridiskt försvara en etiskt förkastlig inställning mot sina tidigare kunder.

Lars Thulin
VD Yggdrasil

VA kommenterar:
   Sedan båda parter nu kommit till tals sätter vi punkt för debatten i Veckans Affärers spalter och överlåter det fortsatta meningsutbytet till Svea hovrätts lokaler.

Veckans Affärer
Copyright