Globalisering är bra. Internationell handel är bra. Internationella kapitalrörelser är bra. Utländskt ägande av och investeringar i svenska företag är bra. Svensk ägande av i och investeringar i utländska företag är bra.

Men frågan är om svenska företagsledare är fullt ut mogna att ta del i den omvandlingsprocess som sker i världen idag. I några fall har det saknats möjlighet att hitta starka svenska ägare så att hela företag försvunnit till utländska intressen (Esab, Scandic Hotels, hela resebyråbranschen). I många fall har den enkla lösningen blivit att sälja ut istället för att köpa till (Volvo personvagnar, ASG, Bilspedition, Aga). I andra fall har alltför vidlyftiga investeringar på en alltför svag kapitalbas lett till en reträtt med svansen mellan benen (hela IT-sektorn, Trelleborg) eller ett utländskt uppköp (Gullspång, PLM). I åtminstone ett fall (Boliden) har klantig kontraktsskrivning lett till miljardförluster för svenska aktieägare. När det handlat om samgående mellan jämnstora företag hamnar huvudkontoret regelmässigt utomlands av skattetekniska eller juridiska skäl (ABB i Schweiz, AstraZeneca i Storbritannien, StoraEnso i Helsingfors, Pharmacia i USA).

I en integrerad världsekonomi kommer svenska företag att köpas upp av utländska. Det är bra och helt naturligt. Men i en integrerad ekonomi kommer också svenska företag att expandera och köpa upp utländska företag. Det har tyvärr blivit obalans i de processerna under de senaste åren. Det är möjligt att lägga fram flera hypoteser till varför det blivit så. Här är några:

• Den svenska utbildningsnivån är generellt lägre än i andra industriländer. Svenska studenter går inte i samma utsträckning som studenter från andra länder på internationella topputbildningar - och i den mån de gör det så kommer de inte tillbaka till Sverige efter avslutad utbildning

• De många nya starka ägargrupperna som växte fram under 1980-talet knäcktes under finanskrisen i början av 1990-talet och vi var tillbaka till det gamla vanliga. Wallenberg som stor (men svagare) ägargrupp och därefter bara spelare på mellannivå.

• När IT-sektorn visade upp en snabb och dynamisk expansion skedde den på rätt lösa boliner och det hann aldrig uppstå några nya kapitalstarka aktörer innan bubblan sprack

• Den svenska beskattningen av ägandet (företagsbeskattning+skatt på avkastningen på ägandet) är ungefär dubbelt så hög som i resten av Europa och Nordamerika - staten vill alltså inte ha svenska storägare till svenska företag

Vi klarar oss säkert hyfsat med Sverige som filialland. Men vi kommer inte att kunna rätt utnyttja alla de speciella förutsättningar för företagande som finns i Sverige (speciella förutsättningar finns i alla länder, det är bara att de är olika i olika länder...) om det inte finns både ett starkt entreprenörsklimat, starka förebilder, starka och långsiktiga kapitalägare samt en rimlig beskattning av dem som lyckas. Det är en misshushållning med vårt lands resurser. Vi kommer inte heller, om det normala blir att "casha in" istället för att utveckla, att ha full nytta av dem som utbildas för våra skattepengar i vårt eget land istället för att se dem utvecklas i andra länder.

Till Contras hemsida

Contra
Copyright