Fackbas och industriledare vill skapa ny allians för investeringar:

Facket, företagen och samhället bör bilda en ny allians för att få fram långsiktiga och produktiva investeringar i Sverige. Kvartalskapitalismens kortsiktighet hotar att sluta med en smäll för industri och välfärd, varnar Metallordföranden Göran Johnsson och industriledaren Carl Bennet. De anklagar AP-fonderna för riskfyllda placeringar i dagsländor som kostar landet stora pengar. Utländska bedömare sätter betyget att Sverige är en av världens ledande industrinationer. Det måste vi ta till vara och inte hemfalla åt hot om utflyttningar av huvudkontor eller förlamande gnäll. Samspelta. Den svenska modellens grundprinciper gäller fortfarande 63 år efter Saltsjöbadsavtalet. Men modellen måste fördjupas och vässas, menar Carl Bennet, styrelseordförande i Boliden, Elanders, Getinge och Sorb, tillsammans med Metalls ordförande Göran Johnsson.

Sverige är en av världens ledande industrinationer. Financial Times pekar nu ut Sverige och Schweiz som de två länderna med den bästa framtiden av alla i den industriella högteknologin. Det svenska varumärket glänser.

Det är inom högteknologi, med human tillverkning, Sverige ska agera. Våra produkter ska förädlas med det innehåll framtidens konsumenter kräver. Vi ska på alla plan ligga i värdekedjans topp. Då vårdar vi kunskapen, spjutspetsarna och utvecklar den kraft som ger tillväxt och fortsatt välfärd. Under åttio- och nittiotalen dömde "experter" ut vårt industrisamhälle. Framtiden fanns i en ny ekonomi, hette det. Det var fel analys då, nu och i framtiden. Industrin svarar för cirka 20 procent av BNP. När IT-ekonomin glänste nådde den endast runt 7 procent. Värt att notera är att IT-företagen hämtar nära 70 procent av sina order från industrin.

Sverige har som industriland av EU tilldelats fem guldmedaljer av tolv möjliga:
* Vi investerar mest av alla i forskning och utveckling. År 1998 lade vi 6,5 procent av BNP på investeringar i kunskap - USA 6,0 och Finland 5,2 procent.
* Vi har högsta satsningarna på IT.
* Vi har lägsta priser sammantaget på el och telefoni.
* Vi har högsta sysselsättningsgraden bland erfaren yrkeskraft mellan 55 och 64 år.
* Vi har hög utbildningsnivå och lägsta andelen unga personer med enbart grundskola som ej är i utbildning.

Sverige har de senaste tio åren haft den starkaste tillväxten och produktivitetsökningen av alla, med 59 procent mot 49 för USA, enligt USA:s arbetsmarknadsdepartement. Vi är en stormakt i design och musik. Men ska vi kunna behålla våra försprång behövs mer av samarbete och förnuft. Det krävs kapital, lidelse, engagemang och långsiktighet för att utveckla ny tillverkning. För en entreprenör tar det fem år från idé till färdig produkt.

Förändringarna i en global ekonomi går blixtsnabbt. Om tio år är 80 procent av de arbetsuppgifter och produktionsupplägg vi nu har föråldrade. Det krävs enorma insatser för att inte industrin ska stanna. Gör den det, då stannar också Sverige och vår välfärd.

För att möta framtiden vill vi båda därför verka för en ny allians mellan fack, företag och samhälle. En allians för att förädla produktionen och tillväxten - och mot en blind kvartalskapitalism som sönderstressad riskerar att köra industrin och framtiden i fördärvet.

Det har gått 63 år sedan Saltsjöbadsavtalet skrevs under. Den svenska modellens grundprinciper för full sysselsättning, låg inflation, rättvisa löner och en stark konkurrenskraft gäller. Men den behöver fördjupas och vässas för att ge fler arbetstillfällen och en uthållig produktion.
Det är bråttom att skapa en ny samsyn, ett bättre samtalsklimat.

Det visar höstens dramatik på en rad industriorter och kedjereaktionerna som följt efter den 11 september. Då skadades industriell och ekonomisk framtidstro. Det ökar kraven på mer av samarbete. Vår samhällsmodell med social utjämning och en naturlig känsla för lagspelet har uppmuntrat och frigjort kreativiteten. Förankringen i verkligheten är en drivkraft.

Vi har nära till utbildning, de regionala högskolorna tar vara på människor, utvecklar idéer, kunskap, sysselsättning och konkurrenskraft. Det nära samarbetet lokalt mellan fack och företag, ett arbetsliv med självstyrande grupper, har ökat produktiviteten med 100 procent för många industrier. Sverige har världens mest teknikvänliga fackföreningsrörelse.

Det är inte med visstidsanställningar, som skapar ett A- och B-lag bland anställda, som vi får långsiktighet utan genom stabila förhållanden och förfinad yrkeskunskap. Andra länder förlamas av hierarkiska system där jurister och presidenter fäller utslag om vad som ska göras. I Sverige handlar vi tillsammans och i vardagen. Det ger resultat och kvalitet.

Andra ser vår styrka. Utländskt kapital investerar här för att nå framgång. Det är kring Volvo som Ford väljer att strategiskt expandera. En miljard kronor investeras i Torslanda för att öka produktionen från 170 000 till 230 000 bilar. Fords säkerhetsforskning finns i Göteborg. Telematiken, bilarnas data- och informationsteknik, förläggs hit.
GM gör samma sak. Saab och Alfa Romeo utvecklar framtidens teknologi här. GM investerar årligen fem miljarder kronor i Saabs produkter och anläggningar i Sverige. Ett oerhört förtroende för oss som industriland.

Vi måste dra rätt slutsatser av detta och inte hemfalla åt hot om utflyttningar eller förlamande gnäll. Hur viktigt det är för en industri att ha ett tydligt hemland visar Finland och samarbetet där mellan fack, företag och regering. Grundläggande produkt- och strukturproblem löses inte av att ett huvudkontor drar utomlands.

Planlösa utflyttningar hotar i stället ett företags existens. Nyligen deltog vi båda i ett räddningsarbete av gruv- och mineralföretaget Boliden. Detta guldkantade företag - som sysselsätter 4.500 personer och är avgörande för Norrlands framtid - var på dekis och timmar från konkurs. Den gamla ledningen hade av storhetsvansinne flyttat huvudkontoret till Kanada.

Att rycka upp ett företag från hjärtat, bort från mänskligt kapital och kunskap, från råvarubas och effektiva anläggningar var ett strategiskt misstag. För att rädda Bolidens mänskliga och industriella tillgångar samlades ett blågult kapital av ett 20-tal aktörer som Ikeas finansbolag, våra fyra storbanker, fackförbund och privatpersoner. Nu flyttas huvudkontoret hem till Sverige.

Dessvärre var de flesta av våra gemensamt ägda AP-fonder passiva till Boliden. Det pensionskapital som under rekordåren genomsyrades av aktivitet och långsiktighet präglas i dag av regler som gynnar kortsiktigheten.

Ansiktslösa fondplacerare hoppar från tuva till tuva för att nå högsta dagskurs för pensionsfonder. Detta ekonomiska gatlopp är en dålig framtidsförsäkring och hotar att sluta i en smäll för industri och välfärd.

När vi varnat för kvartalskapitalismens avarter utmålas vi som bakåtsträvare. Vi får höra att AP-fonderna inte ska ta långsiktiga industriella risker eller blir upplysta av placerare att ett företag "måste vara i spel" för att få riskvilligt kapital. Det är som en dokusåpa, en placerarnas Robinson. Vad är detta? Hur mycket har riskfyllda placeringar i dagsländor kostat AP-fonderna och oss? Vad är den mänskliga notan för den ekonomiska stressen?

Redovisa resultaten för dessa kortsiktiga fondplaceringar! Då kan vi mötas i en långsiktig och konstruktiv dialog kring tillväxt och välfärd och hur de industriprodukter vi ska leva av om tio år ska investeras fram. Ett företag med idéer och kraft ska kunna växa - även på börsen. Meningen med livet är inte att ge högsta avkastning de tre närmaste månaderna. Livet ska vara bra hela tiden. Med ett utvecklande arbete, bra miljö, bra bostad, ett rikt utbud av kultur och livslångt lärande. Det som vi solidariskt försökt nå i Sverige och som ger tillväxt.

Den allians mellan arbete, kapital och samhälle vi efterlyser bör som första uppgift diskutera möjligheter till långsiktiga och produktiva investeringar. Den kan organiseras på många plan.

Den kan vara en ny Harpsundsdemokrati eller byggas upp kring regionala högskolor och i länen. Den ska vara ett ärligt och framsynt arbete mellan arbetsmarknadens parter centralt och lokalt, med regering, riksdag och regioner. Har vi bara rätt inställning hanterar vi formerna.

Frågor vi måste lösa är: kompetensutveckling för alla, rättvisa skatter som stimulerar till utbildning och investeringar i forskning och högteknologi, en fördelningsprofil som inte lämnar människor och regioner efter sig, att vi tar vara på mångfalden. Ökad konkurrenskraft och tillväxt är målet - forskning, kunskap, rättvisa och lagmodellen verktygen.

Vi tänker på våra håll verka för en sådan allians. Vi vet att det finns en majoritet av anställda och industriledare som tänker likadant. Som vill agera långsiktigt och klokt för Sverige och vår industrimodell.

Det finns ingen annan väg. Kommande generationers dom blir hård om vi missar de gyllene möjligheter Financial Times, EU och den amerikanska administrationen ger Sverige som ett av världens ledande industriländer.

Carl Bennet Göran Johnsson

Dagens Nyheter
Copyright