[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Folkomröstningen om EU för åtta år sedan rörde främst handel, utbildning, jordbruk och fiske. Skulle Sverige överlåta rätten att fatta beslut på dessa områden till EU. Även om många accepterade den då begränsade maktöverlåtelsen, visade det oväntat jämna resultatet en utbredd misstro mot jasidan.
   Försäkringar om att vetorätt, majoritetsbeslut och undantag skulle garantera vårt fortsatta självbestämmande lugnade inte alla. Nu visar sig utfästelserna om fortsatt självständighet och rätt att stifta egna lagar vara som bortblåsta. På i princip samtliga rättsområden kommer riksdagen att avhända sig beslutanderätten till Bryssel om regeringens nuvarande förslag går igenom.
   Det gäller allt ifrån polis, försvar, utrikes, arbetsmarknad, social till asyl och terroristbekämpning. Enda område som undantas är lagstiftning som rör statsskickets grunder. Vi får alltså tills vidare själva besluta om vi skall ha monarki eller republik - alltid något! Hur kan något sådant inträffa i en öppen demokrati som vår? Förklaringen ligger i hur riksdag och regering arbetar.
   Regeringens lagförslag skickades ut i all stillhet under jul- och nyårshelgen till riksdagsledamöterna. Dessa i likhet med flertalet andra svenskar föredrar julens läckerheter framför att läsa regeringens skrivelser. När därför ledamöterna återvände den 15 januari till riksdagen hade de, i den mån de över huvud taget kände till skrivelsens existens, tre dagar på sig att läsa förslaget och komma med eventuella motförslag. Men i politiken blir det sällan som man tror.
   Några EU-kritiska ledamöter anade oråd, och julefriden till trots satte sig in i regeringens förslag och försökte slå larm. Moderaten Margit Gennser utarbetade en förödande kritik för att stoppa förslaget. Tillsammans med en centerpartistisk och en kristdemokratisk underskrift lämnades motförslaget in i tid. Sen var allt stilla. Då - äntligen - reagerade statsvetaren Sverker Gustavsson i en debattartikel på Brännpunkt den 13 januari och senare en journalist på radions Ekoredaktion.
   Därmed gick det inte längre att i partiöverskridande samförstånd smyga igenom lagförslaget utan svenska folkets vetskap. Från att ha varit en icke-fråga blir den nu föremål för offentlig utfrågning inför konstitutionsutskottet så att medborgarna förhoppningsvis själva kan skapa sig en uppfattning om vidden av förslagets konsekvenser för vår demokrati.
   Medborgarna måste få veta varför riksdagen lämnar från sig den slutgiltiga lagstiftningen för att i stället låta den ske i Bryssel. De måste få veta varför väljarna i praktiken fråntagits möjligheten att ställa sina politiker till ansvar för de lagar som stiftas.
   Innebörden av tidigare överlåtelser av beslutanderätten har plötsligt fått näringslivets tidigare entusiasm för Bryssel att falna. Nu hörs varningar att om EU tillåts förbjuda nuvarande svenska ägarstruktur med aktier av olika röstvärde, kan inte längre våra största företag skyddas mot utländska uppköp.
   Med lika rösträtt för alla aktier blir våra storföretag en munsbit för giganterna i USA och resten av världen. I så fall få vi se många Gislaved framöver i vårt land! Men dessvärre, det skulle näringslivet och facket tänkt på för åtta år sedan. Det var nämligen då vi miste beslutanderätten i sådana frågor. Hur många vet om det? Den här gången har riksdagen emellertid nått vägs ände! Varför skall man rösta fram en riksdag, som abdikerat från sitt politiska ansvar och som överlåtit åt Bryssel att fatta de avgörande besluten?

Björn von der Esch
Riksdagsledamot (kd)