"Makten har glidit ifrån riksdagen till slutna regeringsmöten", skriver vice talmannen i Europaparlamentet Charlotte Cederschöld i en initierad artikel under Brännpunkt i Svenska Dagbladet ( SvD den 9 juli ). I stort har Charlotte Cederschöld rätt i sak i det hon skriver. Men den fråga som jag skulle vilja ställa till både henne och Moderaterna är: Vad partiet gör åt saken ?

Hur kan partiet vara nöjda med det så kallade "uppenbarhetsrekvisitet" ( RF 11:14 ) som gör att regering och riksdag inte känner sig föranledd att följa befintlig lagstiftning ? Då tänker jag framför allt på vad som hände under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ) och de brott som begicks av krisbankerna i samarbete med både finansdepartementet och regeringen såväl före som efter det borgerliga regeringsinnehavet. Såväl Gota Bank som Nordea var ju skyldiga att begära sig själva i konkurs redan 1990, utan att någonting hände. I stället tillät Moderaterna att krisbankerna med Gota Bank och Nordea i spetsen beslagtog sina kunders tillgångar och försatte dem i konkurs.

Detta kunde ske genom krisbankernas nybildade "skräpkreditföretag" och utan någon ordentlig pantrealisation som lagen föreskriver. Dessutom utlyste Nordea en nyemission på över 5 miljarder 1991, och lurade alla sina aktieägare, trots att både banken och regeringen visste om, att man förbrukat hela sitt egna kapital redan den 1 februari 1990 ! Det verkar inte heller som Moderaterna arbetar särskilt idogt för att få till stånd en Författningsdomstol som Sverige så väl behöver.

Varför såg Moderaterna inte till att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ( Europakonventionen ) införlivades i den svenska lagstiftningen, sedan Sverige ratificerat Konventionen, redan efter den 11 januari 1952 ?

Det skulle dröja ända fram till Sveriges anslutning till EU (1995 ) för att Sverige skulle känna sig tvingad att införliva Europakonventionen i den svenska lagstiftningen ! När Moderaterna och de övriga borgerliga partierna övertog regeringsansvaret 1991 - 1994, övertog man också ansvaret för bankkrisen.

Redan 1991 lät den f d bankministern Bo Lundgren, i strid med alla lagar och förordningar Finansinspektionen nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 % ( FFFS 1991:10 ). Sedan var det lätt för krisbankerna, med Gota Bank och Nordea i spetsen kunde försätta skötsamma företag i konkurs, och beslagta alla tillgångarna.

Dessutom tillät Bo Lundgren krisbankerna att säga upp krediterna för skötsamma företag, vilket gjorde att bankkrisen som också drabbade andra länder fick större effekter i Sverige än i något jämförbart land.

Min uppfattning är därför att även under det borgerliga styret under bankkrisen överskuggade den borgerliga regeringen med Moderaterna i spetsen en fullständig maktfullkomlighet, där medborgarnas rätt till insyn och inflytande kom på skam !

Stockholm 2002-07-16

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen