Eftersom Avesta Polarits ledning så säkert vet att ståltillverkningen kommer att bli olönsam, vore det väl bra att sälja den - bli av med eländet och samtidigt jäklas med en konkurrent. Och för Sverige är det viktigt att slå vakt om ståltillverkningen - det är ju inte bara stålet som ligger i potten!

Det finns all anledning att anta att beslutet att lägga ned ståltillverkningen i Degerfors är första steget på ett tre stegs skutt som kommer att ta mark utanför landets gränser. Nästa steg är rörtillverkning, vilket antyddes i onsdagens Dagens Industri, och resterande varmplåtverksamhet i Degerfors.
    Hur spelet förlöpt bakom kulisserna är svårt att veta för den som inte följt förberedelserna i pentryn, korridorer och arbetsmöten fram till officiella styrelsemöten.
   Vad vi med säkerhet vet är att beslutet är fattat av enskilda personer, människor av kött och blod. Påverkbara individer styrda av bestämda motiv. Deras beslut behöver nödvändigtvis inte vara kloka. Men de har rätten på sin sida, rätten att bestämma.
   Låt oss ta en funderare kring detta:
   Om styrelseledamoten Bernt Magnusson vet vi att han så fort som möjligt ville göra sig av med det rostfria stålet (Avesta), som följde med i boet då han tillträdde som koncernchef för att få styrsel på Nordstjernan - ett familjekonglomerat som fanns i alla världens hörn.
   Avestas ledning med VD Per Molin övertygade ledningen i Nordstjernan, med konkreta siffror och övertygande visioner, att det fanns ett liv för svenskt rostfritt. Avesta börsindtroducerades på 1980-talet och banade väg för Nordstjernans omvandling till NCC.
   Möjligen fick Bernt Magnusson respekt för dåvarande Avestalednings lyckosamma arbete; mycket talar för det. Men någon "fan" till svenskt stål blev han aldrig.
   Om styrelseledamoten Jacob Palmstierna vet vi att han gillar banking. Stora och snabba pengar. Märkligt nog syns han den här gången mera tro på koncernchefen Ossi Virolainens försäkran att det är lönsammare på sikt att lägga ned det i dag mycket lönsamma Degerfors.
   Om finska stålman vet vi att de alltid sett svenskt stal som värsta konkurrenten. Att de gärna leder företag med management by perkele. Med det menas att sagt ord gäller. Tjafs och kvinnokvirr undanbedes. Om sagt är att pi är 2,14 så vore det väl satan...
   Om engelsmän vet vi att de är engelsmän över hela världen och ogärna ser annat än sitt eget.

Varför är det då så viktigt att behålla ståltillverkning i Degerfors och ägna svensk stålindustri en och annan tanke?
   För det första är tillverkningen lönsam enligt de rapporter vi nåtts av via bland annat Dagens Industri. Påståendet har inte förnekats av styrelse och ledning.
   För det andra har svensk stålindustri, liksom basindustrin i övrigt, alltid varit världsledande i produkter, produktutveckling och drift- och produktionsekonomi.
   För det tredje bidrar svensk stålindustri kraftigt till ett starkt svenskt näringsliv. Ni vet väl att stålindustrin redan på 1970-talet tog datakraft i bruk för processtyrning i sina komplicerade anläggningar. Härvid lades grunden till den datamognad vi i dag har.
   Tusen och åter tusen dataprogram har utvecklats i svensk basindustri och försörjt tusentals programutvecklare, datatekniker och datakonsulter av alla de slag.
   Basindustrin är än i dag en storköpare av datorer och datatjänster.
   Det finns till synes fler framtider för Degerfors stål än att läggas ned, En kunde ju som sagt vara att köra vidare inom Avesta Polarit.
   En annan lösning vore att sälja verksamheten till hugade spekulanter som bättre förstår att uppskatta dess värde. En sådan lösning torde knappast skrämma styrelse och ledning i Avesta Polarit som så säkert vet att tillverkningen i Degerfors kommer att bli olönsam.
   Så slår man två flugor i en smäll. Blir av med Degerfors och jäklas med en konkurrent.

Kurt Lindholm
Informationschef i Avesta 1985 - 1991

Copyright