Regeringsrätten har i en dom (13/9 2002 mål nr 624-1999) funnit att skattskyldig som lämnat en oriktig uppgift vid taxeringen ska tåla både att bli påförd skattetillägg och sedan bli dömd för skattebedrägeri. Samma principiella bedömning nar Högsta domstolen tidigare gjort (NJA 2000 s. 622).
   Grunden för Regeringsrättens bedömning är att skattetillägg påförs utan krav på uppsåt eller oaktsamhet, medan skattebedrägeri (numera skattebrott) förutsätter uppsåt.
   Den skattskyldiges handlande att lämna oriktig uppgift utgör därför enligt Regeringsrätten, som åberopar Europadomstolen, två olika brott och inte ett och samma brott.

Har den skattskyldige uppsåtligen lämnat oriktig uppgift, är det rimligt att han döms för skattebrott och därjämte får sin taxering rättad. Har han/hon dessförinnan påförts skattetillägg för denna oriktiga uppgift, bör däremot skattetillägget tas bort.
   Syftet med att lämna oriktig uppgift i deklarationen är regelmässigt att vinna en oegentlig skatteförmån. Påföljden bör därför rikta sig mot detta kriminella beteende.
   Hur går det att motivera att påföljden "delas upp" i två brott för att staten ska kunna straffa den skattskyldige två gånger för samma sak? Och hur går det att försvara?

Regeringen bör i alltså i kommande lagförslag se till att den i praktiken gällande, och för den allmänna rättskänslan stötande, dubbelbestraffningen försvinner.
   För att möta berättigade krav på ökad rättssäkerhet anser jag dock att regeringen borde gå än längre och formulera krav på uppsåt eller oaktsamhet för skattetillägg. Detta i linje med Skattetilläggsutredningens förslag som flera tunga remissinstanser ställt sig bakom.
   Sverige skulle då hamna på den säkra sidan, och inte som nu balansera på gränsen till vad som är tillåtet respektive otillåtet enligt Europarätten när det gäller hanteringen av skattetillägg.

Läs vidare: Specialisterna från Ernst & Young döljer bolagsplundringen och företagsstölden

Dagens Industri
Copyright