Statsministern, var är allvarsorden? När Göran Persson i går avgav sin regeringsförklaring undvek han omsorgsfullt att ta upp de största frågorna. Han låtsades inte om att världens börser har rasat månad efter månad de senaste tre åren. Han nämnde inte att Sveriges stolta telekomjätte, av börserna reducerad till ett medelstort företag, står inför gigantiska utmaningar och därmed i grunden skakar om tiotusentals anställda, hundratusentals aktieägare och åtskilliga underleverantörer.  
   Han låtsades inte om att världen står inför ett hotande krig mellan västmakterna och diktaturstaten Irak.

I STÄLLET VALDE STATSMINISTERN att rada upp ett antal reformer som ska genomföras under mandatperioden. Det gäller bland annat högkostnadsskydd i tandvården, förmåner till efterlevande och utjämningssystemet mellan kommuner och landsting.
   Att Göran Persson generöst räknar upp dessa åtgärder utan att ta upp det skrämmande världslaget tyder på att han återigen bedriver kommunalpolitik på nationell nivå.
   Hade Göran Persson fortsatt att vara den statsman som han uppträdde som för ett år sedan skulle han ha tagit avstamp i den synnerligen osäkra ekonomiska situationen. Hade han varit statsman - och alltså haft det förhållningssätt som gav hans parti så höga opinionssiffror för ett år sedan - då skulle tillväxten ha varit hans viktigaste ämne när han talade i riksdagen i går.

I SANNINGENS NAMN ska sägas att ordet tillväxt faktiskt nämndes. Göran Persson inledde med att stolt blicka tillbaka över en tid med hög tillväxt. Dessutom påpekade han att "nya kreativa branscher" ger goda tillväxtmöjligheter.
   Men tillväxten, det som borde vara alla vallöftens moder, borde inte ha nämnts i två enskilda meningar. Den borde ha genomsyrat hela regeringsförklaringen.
   Människors vilja till arbete är nationens främsta tillgång, sa statsministern i slutet. Det är bara halva sanningen.
   Lika avgörande för Sveriges framtid är medborgarnas vilja att starta och driva företag.

STATSMINISTERN valde alltså att bortse från tillväxten och fokuserade i stället på två andra utmaningar - om än centrala och problematiska - minskad sjukskrivning och en bättre integrationspolitik.
   Sjukskrivningarna är ett akut budgetproblem. Därför är det naturligt att de också väger tungt i regeringsförklaringen. Han nämner en rad åtgärder mot de skenande sjukskrivningarna som om ohälsan var något nytt.

KUNDE INGEN ha påmint Göran Persson om att det faktiskt är han och hans parti som har regerat ända sedan 1994?
   Sjukskrivningarna har ökat konstant sedan många år. En lång rad experter observerade detta tidigt och varnade för denna tydliga trend, även om de har kivats om de bakomliggande orsakerna. I juni 1999 tillsattes en utredning för att komma till rätta med de stigande sjuktalen.
   Men fortfarande, mer än tre år senare, har ingenting konkret gjorts.
   Efter regeringsförklaringen, de vackra ordens föreställning, lämnade regeringen in sin att göra-lista till riksdagen. Det är en propositionsförteckning där man kan utläsa vad regeringen tänker göra i praktiken. Där kan man läsa att åtgärderna för att få ned sjukskrivningarna inte kommer att resultera i ett regeringsförslag förrän i januari nästa år. Det innebär att lagförslagen inte kan träda i kraft förrän tidigast den l juli 2003.
   Mycket kan man säga om den socialdemokratiska regeringen - men inte har den särskilt bråttom.

Dagens Industri
Copyright