Jag blev inte politiker för att bli populär i tv, utan för att befria människor från en alltmer kvävande politik. Därför skall vi moderater fortsätta att tala om skattesänkningar, även om vi misslyckades med budskapet i årets valrörelse. Annars skulle vi svika vårt uppdrag som den främsta kraften för den enskilda människans frihet. Förmynderi måste alltid mötas med motstånd även om det förespråkas av andra borgerliga partier, skriver moderatledaren Bo Lundgren inför partiets extrastämma.

Valet blev en besvikelse för alla som hade hoppats på ett maktskifte. Trots en rejäl borgerlig upphämtning jämfört med vårens opinionssiffror kunde socialdemokraterna sitta kvar. De stora förskjutningarna fanns inom borgerligheten och drabbade moderaterna hårt.
   Jag har ägnat dagarna efter valnatten till att lyssna, samtala och resonera med många människor och också till att fundera över min egen insats. Ett valnederlag av det slag som vi har upplevt måste mötas med stor ödmjukhet. Vi måste noga fundera över vad som kan göras bättre. Det gäller oss alla, men i synnerhet mig som partiledare.
   Jag tror att vi de senaste åren har underskattat hur stora insatser och hur stor förnyelse som krävs för att bryta vänsterdominansen och för att moderaterna skall bli den ledande kraften i svensk politik. Den insikten måste bli vägledande för de kommande åren.

Moderaterna är och skall i första hand vara ett idéparti. Vår lojalitet tillfaller inte någon särskild samhällsklass eller någon viss intresseorganisation, utan de frihetliga idéer som utgör grunden för det öppna och värdiga samhälle som vi eftersträvar.
   Med frihet måste också följa ansvar. Vi är den främsta kraften för att människor skall få ta ansvar för sitt eget liv, men också det parti som vill satsa mest på stöd till handikappade.
   Inget annat parti talar mer än moderaterna om individens frihet. Men vi är också det parti som talar mest om betydelsen av självständiga familjer.
   Efter ett 1960-tal som till stor del handlade om bittra strider mellan olika grupperingar, har vi sedan Gösta Bohmans ordförandeskap under 1970-talet framgångsrikt lyckats förena de två idétraditioner som är grunden för ett frihetligt samhälle - liberalismen och konservatismen.
   Det finns nu de, framför allt i andra partier, som menar att dessa två ideologier inte skulle rymmas under samma tak. Jag finner det märkligt.
   Är det liberalt eller konservativt att värna en rättsstat som skyddar människors frihet? Att inte vilja styra föräldrars val av barnomsorg och av hur föräldraledigheten fördelas, utan låta varje familj välja den omsorg som passar just dem bäst? Att avskaffa fastighetsskatten?
   Det är genom att betona det som förenar som moderaterna har utvecklats till det ledande och ofta det enda klara alternativet till den demokratiska socialism som har präglat Sverige under 61 av de senaste 70 åren.

Skall denna dominans kunna brytas behövs ett parti som ständigt vågar utmana den rådande ordningen. Förmynderi måste alltid möta motstånd, även när det förespråkas av andra borgerliga partier. Moderaterna får aldrig reducera sig självt till att bli ett maktparti som kan tänka sig att sälja ut grundläggande värderingar för att nå begränsat inflytande.
   Men vi skall heller inte välja isolering framför möjligheten att föra Sverige i rätt riktning. Moderaterna skall alltid vara beredda att ta ansvar för att genomföra det politiska skifte som Sverige behöver.

All moderat politik måste utgå från att varje människa är ett mål i sig själv. Ingen annan än vi själva kan avgöra vilka våra individuella livsmål är. Människors frihet bör först och främst ökas därför att det i sig är rätt att människor får bestämma över sitt eget liv.
   Men friheten bör också öka eftersom ett samhälle där människors fria livsval är grunden blir ekonomiskt starkare och mänskligare än ett samhälle där politiker styr och ställer över det mesta.
   När friheten ställs åt sidan minskar också människors utrymme att ta ansvar. Politiken tar över. Från BB och hela vägen genom livet till äldreboendet. Löftena har varit och är storslagna. "Låt oss förvalta det mesta av din inkomst, så löser vi ut dig från det mesta av ditt ansvar", är de sociala ingenjörernas lockrop.
   Att staten bestämmer någonting om det mesta i vårt liv är i sig kränkande. Men inte nog med det. Förbuden, skatterna och pekpinnarna från olika myndigheter lägger sig tillsammans som en våt filt över det civila samhället. Kontaktytorna mellan människor minskar, de egna initiativen blir färre och lusten att upptäcka nytt förminskas i skuggan av den fria världens mest omfattande offentliga sektor.

Moderaternas alternativ till en politik som har kortsiktig fördelning som överideologi är att låta varje människa växa fritt efter sina förutsättningar och att ge dem som behöver stöd bättre möjligheter. Politikens uppgift skall vara att erbjuda alla en sådan grund att de med egna insatser kan förverkliga sina livsdrömmar. Bara så kan vi återfå den sociala rörlighet som präglade Sverige under den gyllene tidsålder då vi utvecklades från fattigt jordbruksland till ett av världens rikaste länder.
   Jag vill också att moderaterna skall vara ett intresseparti. Inte i meningen att högljudda särintressen skall få särskilda förmåner eller andras pengar. Tvärtom. Vi skall vara intressepartiet för den stora men ofta bortglömda folkgrupp som inte i första hand tar, utan ger.
   En grupp som inte känner några etniska, sociala eller regionala gränser. Män och kvinnor. Bilarbetare i Trollhättan, forskare i Uppsalas bioteknikkluster, småföretagare i Gnosjö, sjuksköterskor på Huddinge sjukhus, fruktförsäljare på Rosengårds torg, långtradarchaufförer som kör timmer på dåliga vägar i Norrland. Kort sagt de människor i hela vårt land som dag efter dag går till jobbet och på så sätt bygger landet.
   Moderaterna skall tydligt stå upp för människor som sliter och kämpar i vardagen fast det ofta bär emot, som vill göra rätt för sig och som inte skulle komma på tanken att välja att leva på andras bekostnad så länge den egna förmågan inte sviker. Dessa människor måste ha en ärlig chans att klara försörjningen på det arbete de utför, och veta att en extra ansträngning alltid lönar sig.
   Till skillnad från dem som företräder olika särintressen handlar det inte om att kräva något på någon annans bekostnad, därför att ju fler som arbetar och ju fler företag som startas, desto större resurser skapas det för oss alla. Detta budskap måste föras ut med stor frimodighet.
   Vi måste våga säga att man alltid skall få behålla det mesta av vad man tjänar - oavsett hur mycket man tjänar.
   Vi måste våga säga att den som arbetar skall ha mer kvar i plånboken än den som arbetar mindre eller inte alls. Ekonomiska skillnader mellan människor är inte i sig något problem, så länge som det finns goda möjligheter för alla att försörja sig på sitt arbete och att förbättra sin livssituation med egna insatser.
   Ulf Adelsohns ord från början av 1980-talet är minst lika aktuella nu som då: "Ett folk som inte har råd att låta någon lyckas kommer inte att ha råd att ta hand om dem som misslyckas."

Moderaterna och inte minst jag själv har i eftervalsdebatten fått mycket kritik för att vi talat för mycket om skatter. Det är uppenbart att vi i detta val misslyckades med att kommunicera våra skattesänkningar på ett tydligt och begripligt sätt till väljarna. Men jag är övertygad om det vore fel att utifrån detta dra slutsatsen att vi skall sluta att tala om skattesänkningar för både enskilda och företagande. Om vi gör det begår vi inte bara ett stort misstag. Vi skulle också svika vårt uppdrag som den främsta kraften för den enskilda människans frihet.

Min och andra moderaters uppgift under de kommande åren är att bli bättre på att synliggöra och tydliggöra vad skattesänkningar innebär för svensk ekonomi och för enskilda människor och familjer.
   Vi måste också våga säga att samhället inte finns till för att man skall leva på andras bekostnad. Viktiga samhällsfunktioner som exempelvis skola och sjukvård skall finansieras gemensamt. Det finns ett oavvisligt ansvar för att hjälpa människor vars egen förmåga inte räcker till. Men friska människor i arbetsför ålder skall inte kunna utnyttja systemen eller fastna i bidragsfällor.
   I det Sverige jag vill vara med och bygga flyttar den lilla världen - familjen, grannskapet, arbetskamraterna och föreningen - fram sina positioner. Att välja en utbildning och yrkeskarriär, att bygga ett hem och en familj där barn kan växa upp i trygghet och möjligheter att leva ett aktivt och kreativt liv när yrkeskarriären avslutas. Moderaternas ideologi handlar om att reda sig själv, men också om att ta ansvar för sin nästa.
   Efter ett 1990-tal som under ledning av Carl Bildt blev partiets mest framgångsrika i modern tid och som till stor del kom att präglas av att ta till vara den nya teknikens landvinningar och föra Sverige in i det europeiska samarbetet är det nu dags att också stärka optimismen för våra grundläggande värderingar.

Moderaterna skall vara ett parti för alla som vill göra Sverige till ett friare land. Ett parti med en levande idédiskussion, där var och en möts med respekt och utan fraktioner som främst utmanar varandra. För att vinna framtidsdebatten måste fokus vara det som förenar, inte det som splittrar. Moderaterna behöver fler brobyggare och färre rivningsentreprenörer.
   Men lika självklart som det är att moderaterna skall vara ett öppet parti, lika självklart är det att det går en knivskarp gräns mot värderingar som inte hör hemma i moderaterna. De främlingsfientliga åsikter som kom till uttryck i en del valstugor kan aldrig accepteras.
   Moderaterna skall vara ett humanistiskt parti som aldrig viker från den enskilda människans sida, oavsett om det gäller att försvara rätten att bestämma över sitt eget liv eller rätten att få ett fullgott stöd om den egna förmågan skulle svikta.

Jag blev inte politiskt aktiv för att få synas i tidningarna eller för att bli populär i tv, utan för att jag brinner för ett bättre Sverige. Min drivkraft är att befria människor från en allt- mer kvävande politik.

Många tror inte längre att det är möjligt att vända utvecklingen. Jag är övertygad om att de har fel. Med ett målmedvetet arbete kan politiken rullas tillbaka och enskilda människor och det civila samhället åter spira. Det är hög tid för en ny frihetstid i Sverige.

Bo Lundgren