[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

”Kan vi få ett svenskt Enron ?” frågar sig Per-Olof Andersson, ordförande i Svenska Revisorsamfundet i Dagens Industri ( DI den 17 september ). Svaret på den frågan, är att Sverige redan haft flera bokföringsskandaler som till sina proportioner är lika stor som Enron. Jag tänker förstås på krisbankernas vilseledande redovisning under den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

I dag måste det stå helt klart att såväl Gota Bank, Nordeas och Sparbankernas bokföring under den senare delen av 80-talet och i början av 90-talet måste betraktas som rena falsarier, med vilka mått man än mäter. Trots detta är det fortfarande ingen som ställts till ansvar.

Myndigheterna och socialdemokraterna har till och med hjälpt till att dölja dessa bankers bokföringsbedrägerier, genom att aldrig bry sig om att jämföra bokföringen med det faktiska resultatet, eller att ens informera riksdagen eller oppositionen om när krisbankernas obeståndssituation inträffade !

Efter regeringsskiftet 1991 visade sig vissa saker vara betydligt värre är vad Moderaterna tidigare hade känt till. Carl Bildt erkänner nu öppet att socialdemokraterna, statliga Nordbanken och Sparbankerna gemensamt hade mörklagt för såväl allmänhet som riksdag ”de svarta hål som deras insatser öppnat i det finansiella systemet.”

Trots detta gjorde vare sig Carl Bildt eller Bo Lundgren någonting åt saken när de satt med hela regeringsmakten ! Bildt som statsminister och Lundgren som bankminister. Genom att tidigare påpeka krisbankernas obeståndssituation och bedrägliga bokföring, skulle många företag kunnat byta till någon annan bank, antingen i Sverige eller utomlands. 60.000 företag hade kunnat räddats undan bankernas plundringståg. Det skulle dröjt betydligt längre än fyra år innan nästa socialdemokratiska regering kunnat återfå makten i landet !

Men av någon anledning tycks den politiska solidariteten vara viktigare än det juridiska ansvaret när ansvar skall utkrävas. Först tio år efter bankkrisen vågar Bildt öppet erkänna att man blivit vilseledda, av både krisbankerna och socialdemokraterna ! Lundgren erkänner fortfarande ingenting av vad han personligen ställt till med !

Att sätta alla marknadskrafter ur spel som Moderaterna gjorde under bankkrisen har ett politiskt pris som vi i dag kan räkna ut i röster. 400.000 mindre röster åt Moderaterna är facit som partiet får betala för vad man ställde till med under bankkrisen.

Socialdemokraterna går fria, eftersom dom redan tagit på sig det politiska ansvaret för den ekonomiska politiken under 80-talet. Dessutom är det är den borgerliga regeringen själva gett socialdemokraterna fribrev, för den vilseledande ekonomiska informationen, kring bankernas faktiska obeståndssituation.

Allmänheten skulle redan under den förra borgerliga regeringsperioden fått redan på vad socialdemokraterna tillsammans med bankerna ställt till med. Nu blev det i stället allmänheten och företagarna som fick betala priset för bankkrisen med en statsskuld på mer än tusen miljarder kronor, plus ränta. En helt ny företagsgeneration gick i graven, bara för att den borgerliga fyrklövern prioriterade bankerna framför företagen !

Jag hävdar således att bankerna hade gått att rädda till ett betydligt billigare pris om man även brytt sig om företagen under bankkrisen. Att ansvar borde ha utkrävts för länge sedan mot såväl politiker som bankfolk är en självklarhet, eftersom det handlar om det största ekonomiska svindleriet i Sveriges historia.