[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Vad Bengt Gustafsson i sin artikel menar med ”ingen” är tydligt. Han menar att ingen inom moderaternas innersta krets hittills vågat kritiserat moderaternas Carl Bildt och Bo Lundgren för vad som skedde under den svenska bankkrisen.

Själv har jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund i mer än 500 artiklar under de senaste fem åren i både riks - och lokalpress i starka ordalag kritiserat moderaternas Carl Bildt och Bo Lundgren för vad som hände. Senast detta skedde var i en artikel i Svenska Dagbladet den 16 juli i artikel under Synpunkt: ”Moderaterna lever inte som de lär”.

I flera ledare på Bankrättsföreningens hemsida, den senaste sent som den 19 september, kritiserar jag också ”moderaternas lättsinne” under bankkrisen.

Men det är inte bara inom moderaternas innersta krets som det varit tyst om partiledaren och statsministern Carl Bildts och ”bankminister” Bo Lundgrens insatser under bankkrisen som gjorde att 60.000 företag försvann, 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet och den svenska statsskulden ökade med dramatiska tusen miljarder kronor, plus ränta. Även ekonomijournalisterna höll tyst med vad dom visste om effekterna av bankkrisen.

Det var först fredagen den 20 september, nästan tio år efter bankkrisen som jag kunde läsa en ledare i Dagens Nyheter skriven av Peter Wolodarski under den talande rubriken ”med kniven mot strupen” om hur ytterst nära det var att Sverige tvingades vända sin till Internationella Valutafonden ( IMF ) för att få hjälp med den ekonomiska politiken under den borgerliga regeringsperioden.

Men fortfarande har ingen ledarartikel i den borgerliga pressen tagit upp hur moderaterna bar sig åt för att underlätta för krisbankerna att lägga beslag på kundernas tillgångar genom nedvärderingen av hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 - 70 % som också skedde under krisen.

Nedvärderingen genomfördes med hjälp av dekret från Finansinspektionen ( FFFS 1991:10 ) som godkändes av Bildt och Lundgren, vilket det möjligt för krisbankerna att säga upp krediterna för livskraftiga företag som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”

Det är förvånande att det måste till en eftervalsanalys av moderaternas jordskredsförlust under valet, för att en del av sanningen skall komma fram vad moderaterna med Bildt och Lundgren i spetsen gjorde för stora misstag, för att tappa en tredjedel av sina väljare till andra partier.

Om Carl Bildt skrivit in sig i moderaternas partihistoria som ”Den Store Partiledaren” som Bengt Gustafson hävdar i sin artikel, gäller inte den åsikten om honom, från alla de som drabbades av moderaternas halstarriga politik under borglighetens senaste regeringsperiod 1991 - 1994.