[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

År 1998 åtalades Bankrättsföreningens webbmaster Börje Ramsbro för att i strid med Datainspektionens bestämmelser fört ett olagligt register. Bara för att han haft modet peka ut de personer  inom bank- och finansvärlden, som gjort sig skyldiga till Sveriges genom tidernas största finansskandal.

Bankrättsföreningens webbmaster blev fälld för brott mot datalagen i Stockholms tingsrätt trots att föreningens innehållsförteckning "Vid Skampålen" tillkommit enligt artikel 10 i Europakonventionen som stipulerar "att envar skall äga rätt till yttrandefrihet." Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt mottaga och sprida uppgifter och tankar utan ingripande från offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser.

Börje Ramsbro överklagade till Svea Hovrätt och där dömdes Börje Ramsbro inte för brott mot något dataregister utan för att han på Internet lagt ut uppgifter som kunde läsas utför Europa d.v.s. i länder som Nigeria, Botswana m.fl.

Det var först år 2000 föreningen befriades från alla misstankar om brott i Högsta domstolen ( mål nr 293-00 ). Eftersom det register som föreningen sades ha upptecknat inte var något register, utan en innehållsförteckning, var det heller inte något brott att publicera dessa ledande personer inom bank- och finansvärlden som fanns med i innehållsförteckningen. Högsta domstolen åberopade i dom det journalistiska undantaget i EG,s datadirektiv. I övrigt ansåg  eniga  ledamöter i Högsta domstolen att offentliga personer gott kunde tåla att bli kritiserade för vad som hade hänt,  på föreningens hemsida.

Vad som skiljer Bankrättsföreningens egen innehållsförteckning och som under rubriken "Nya Skampålen" på föreningens hemsida är att det vi skriver om de inblandade i bankkrisen är sanning, medan bankernas eget olagliga register i huvudsak innehåller både skvaller och förtal mot oskyldiga juridiska och privata personer.

Vad jag tidigare avslöjade  under Synpunkt i Svenska Dagbladet  ( 2001.05.12 ) är att Nordea (Nordbanken) är inblandad vid tillkomsten av dessa register. Vad jag redan då kunde avslöja var hur banken  i registren, blandar namnen med riktiga banditer och mördare, för att ge registren en större tyngd.

Det har varit ett styvt detektivarbete att ta reda på hela bakgrunden till bankernas olagliga register över sina anställda och kunder tillkommit. De flesta inblandade har antingen vägrat svara på frågor, eller drabbats av plötslig "minnesförlust", när det gäller deras eget olagliga agerande i samband med registeruppgifterna över bankernas egna anställda och kunder.

Bankernas egna "hemligstämplade" dataregister härrör ursprungligen från gamla Nordbanken och de övriga affärsbankerna. När Upplysningscentralen startade sin verksamhet 1980 fördes en stor del av bankernas information över till Upplysningscentralen. När sedan Esselte Soliditet övertogs av Nordea ( gamla Nordbanken ) fördes sedan uppgifterna över dit.

Ansvariga för att dessa uppgifter är enligt en av mina uppgiftslämnare är således bl a Staffan Avenius, Hans Dalborg, Henrik von Krusenstierna, Sven Karlsson, Leif Kärrberg och Håkan Petrielius, som var och en av nu riskerar kännbara straff för alla de felaktiga uppgifter som förekommer i registret. Nordea och övriga storbanker riskerar att få betala rejäla skadestånd för de felaktiga uppgifter som förekommer i de olika registren.

Det avgörande motivet för de till domstolar, polis och åklagare vidaredistrubi- erade registren, berodde på att krisbankerna ivriga att skylla den självförvållade bankkrisen på sina kunder.

Gota Bank och Nordbanken tillsammans med övriga krisbanker såg därför möjligheten att ge bort eller sälja vidare den information man hade över sina  anställda och kunder man själva av någon anledning råkat i konflikt med under bankkrisen. Därför fick Esselte Soliditet i uppdrag att vidarebefordra denna information till polisen vilket också skedde.

Kontakt togs med polisens kriminalavdelningen 1993.

Flera register över utpekade  brottslingar överlämnades till polisen som gladdes eftersom de själva saknade ett liknande register. Uppgifterna är lätta att spåra tillbaka till de banker som lämnat oriktig information eftersom bara den bank som varit inblandad i respektive affär kan ha känt till vad som inträffat.

Registren som fortfarande cirkulerar i våra domstolar, hos rikspolisstyrelsen och Säpo omringas nu av den strängaste sekretess, eftersom vare sig Datainspektionen eller domstolen, officiellt ville godkänna den fortsatta spridningen av registren, sedan Europaparlamentets talman i starka ordalag kritiserat bankernas kränkande information om anställda och kunder.

Bankernas olagliga kundregister skyddas av såväl våra myndigheter som polis och åklagare, vilket bevisas av  att fortfarande har ingen ställts till ansvar för dessa olagliga register som bevisligen är grovt kränkande och olagliga. Vad värre är, är att dessa register verkar ha fått större spridning än några andra tidigare register och cirkulerar numera fritt inom en mängd myndigheter utan att någon ingriper.

Vad vare sig våra domstolar, polis eller åklagare fortfarande verkar ha förstått är att bankernas svarta lista eller "dödsskallelistan" under bankkrisen använts som ett affärsverktyg för att lättare kunna förtala och plocka av bankkunderna deras tillgångar. När sedan målen kommer upp i domstolarna vet de domare som har tillgång till registren att de bankkunder som processar mot bankerna inte bara är bankernas fiender, utan även statens.