[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Under ett halvår har Iain Cameron, professor i folkrätt vid Uppsala Universitet, på uppdrag av utrikesdepartementet utrett frågan vad som händer när någon fryser eller beslagtar tillgångar, utan någon prövning i alla rättsliga instanser. Han slår fast att sådana tillgrepp strider mot såväl Europakonventionen som svensk lag.

I min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen och vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen, skrev jag i en ledare redan den 24 november år 2000 att Europakonventionen åsidosätts av svenska domare, utan att någon reagerade.

Men det kanske inte är så konstigt. Vad som jag brukar skriva om i såväl dagspress som fackpress, är hur svenska företagare kan få sina tillgångar beslagtagna av bankerna. Sådana artiklar brukar aldrig föranleda några större rubriker hos vare sig ledarskribenter eller debattörer. Vad professor Iain Cameron hade att utreda var när tillgångar beslagtas eller fryses hos misstänkta terrorister.

Jag måste tyvärr konstatera att sådana övergrepp mot misstänkta terrorister väcker betydligt större sympatier hos svenska journalister, än när vanliga hederliga svenska företagare får alla sina tillgångar orättfärdigt beslagtagna av de svenska bankerna.

Visst strider sanktionerna mot paragraf 6 i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna som Sverige ratificerade redan den 11 januari 1952, men som Sverige först nu, 50 år senare, funderar på att börja tillämpa.

I sin utredning konstaterar Professor Cameron att denna typ av sanktioner även kan bryta mot FN-konventionen, vilket jag håller med honom om. En person skall ha rätt att få sitt fall prövad av domstol innan vare sig någon bank eller myndighet fryser eller lägger beslag på hans tillgångar. Det är totalt grundläggande för en rättsstat.

Ändå tillämpas fortfarande inte denna princip när en bank säger upp alla krediter för en kund och beslagtar alla tillgångar. Det kan fortfarande ske utan någon som helst domstolsprövning. Banken brukar först försätta trilskande kunders bolag i konkurs. När detta inte hjälper och kunden fortsätter att streta emot, brukar banken senare även försätta kunden personligen i konkurs, innan någon som helst domstolsprövning skett i alla sakfrågorna.

Att banker, politiker och polis själva bestämmer vilka tvångsåtgärder som skall drabba bankkunderna är förstås inte bra. Men att Sverige fortfarande efter 50 år inte följer Europakonventionen, visar att Sverige fortfarande inte är någon rättsstat.

När obekväma bestämmelser genom påskrivna avtal införs i vårt land gör svenska politiker ( från höger till vänster ) sedan allt för att negligera dessa bestämmelser. Det gäller den svenska anslutningen till EMU. Det gäller i högsta grad Europakonventionen införande i svensk lagstiftning, som skedde först 1995. Men det gäller också EG-direktiv som handlar om konsumentavtal mellan bank och kund, som fortfarande bara finns med i de politiskt färgade förorden, men inte i själva lagtexten.

När EU-kommission sedan kritiserar Sverige för att man inte genast skriver in texten i lagen, brukar Sverige hänvisa till "den nordiska rättstraditionen" ( ! )

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen