[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Därför vill jag gärna komplettera DI:s ledare. Redan 1990 när såväl Gota Bank som Nordea var på obestånd och var skyldiga att begära sig själva i konkurs borde självfallet tillsyningsmyndigheten den dåvarande Finansinspektionen agerat, och sett till att bägge dessa bankerna följde vad såväl aktiebolagslagen som banklagen stipulerar i dessa sammanhang.

I stället lät tre generaldirektörer ( Hans Löwbeer, Anders Sahlén och Claes Norgren ) i Finansinspektionen det hela bero, och tillät bägge bankerna att fortsätta att bedriva verksamhet som om ingenting hade hänt.

Hur Nordeas situation var 1990, speglas för övrigt i en insiktsfull intervju med Hans Dalborg i Dagens Industri /Weekend samma dag. Här berättas historien om hur han blev kallad till den statliga krisbanken redan på julafton 1990. Mitt i det Dalborgska julfirandet ringde Nordeas dåvarande styrelseordförande Björn Wahlström, och sa att han ville att Dalborg skulle bli ny VD i den krisdrabbade banken.

Men i stället för att genast reda upp bankens ekonomiska situation och jämföra den fiktiva bokföringen med det faktiska resultatet, lät Dalborg allting bero. Han var skyldig att försätta banken i konkurs redan när han tillträdde. Vad han gjorde var i stället att utlysa en nyemission i den konkursmässiga banken på dryga 5 miljarder kronor.

I själva verket behövde Nordea mycket mer pengar för att överleva. Såväl bankens privata aktieägare som staten blev således grundlurade av Hans Dalborg 1991. För detta grova ekonomiska brott borde han självfallet avtjäna ett långt fängelsestraff, för sin vilseledande information i samband med bankens nyemission 1991.

Hans Dalborg fick i stället Serafirmenorden av Kungen, blev invald i Operans styrelse och blev sedermera upphöjd till styrelseordförande i Nordea.

Bankrättsföreningen anmälde förfarandet till polis och åklagare utan att någonting hände. När det gäller alla de oegentligheter som skedde i Nordea under bankkrisen, har det knappast gått att lagsöka någon som gjort sig skyldig till grova oegentligheter.

Det gäller såväl bankens oriktiga information som skedde i samband med nyemissionen 1991. Där tvingades staten till slut gå in och ersätta alla privata aktieägare som förlorade pengar i samband med nyemissionen, utan att bankens ledning ställdes till svars. Det gäller också Nordeas "dödsskallelista" där banken ohämmat förtalar både anställda och kunder i olika olagliga register som för närvarande cirkulerar i våra domstolar och hos polis och åklagare.

Därför borde staten föregå med gott exempel när det gäller uppförandekoden hur man skall agera i dessa sammanhang. Hur kan staten genom sina domstolar annars agera mot privata fifflare ? Fortfarande har Hans Dalborg sluppit ifrån det långa fängelsestraff han förtjänar.

Hans Dalborgs kollega i Frankrike, Jean-Maxime Lévêque i den statliga Crédit Lyonnais, tvingas avtjäna ett långt fängelsestraff för de brott han gjorde sig skyldig till under den franska bankkrisen, som sammanföll med den svenska. Vilka signaler ger det om hur det svenska rättssamhället fungerar ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen