Hej Mats Lönnerblad och Börje Ramsbro med flera rättskämpar!

Tack för ert gedigna arbete för rätt och rättfärdighet i Sverige! Och stort tack för hängiven insats även för mig och Rättsstödsfonden.

Sänder här nedan och som bilaga en artikel som torde ha ett visst upplysningsvärde.

MVH
Bertil Burström

Nedan följer mitt kompletta debattsvar på Bo Hammars inlägg i Moderna Tider dec 2000 (efter min artikel nov 2000; Ett kraftigt beskuret svar publiceras i MT febr 2001).

Nedanstående är ävenså ett bemötande av advokatsamfundets generalsekreterare Anne Rambergs inlägg i Dagens Industri 8 juni, 19 aug, 19 sept och 17 okt –00 samt disciplinnämndens ordförande Claes Peyron i DI 5 sept -00 (efter mina två artiklar i DI 27/5 och 4/7 –00 samt från många andra). Vidare är den ett bemötande av advokatsamfundets vice ordförande Bo Ahlenius inlägg den 13 juni –00 i NST (mina artiklar i NST: 5 juni och 3 juli –00).

Se även min artikel i ämnet i Folket i Bild- Kulturfront nr 12 –2000 sid 65 med beledsagande färgtryck av två oljemålningar ur Sonja Anderssons Justitia-svit (den övre bilden i FIB heter "Rolf Å hans vänner, kryphålsletarna", medan den undre är en parafras på Gustaf Cederströms "Karl XII:s likfärd" – i detta fall "Fru Justitias likfärd").

Även jag ryggar för ett förstatligat advokatväsen, Bo Hammar! Däremot vill jag ha lösare bindningar mellan kollegorna; bort med primärstadgan om "sammanhållning och samförstånd mellan advokaterna"; bort med höga omsättningskrav för att vinna inträde; och bort med kravet på samtycke av ortens advokatkår för att tas in i kameraderiet. Och inte minst bör klagomål mot advokater behandlas av en nämnd som är strikt objektiv och partsneutral till sin karaktär. Ungefär som Allmänna Reklamationsnämnden, där man har lika många representanter från kundsidan som leverantörsledet under ordförandeskap av opartisk juristdomare. Eller som i de danska och norska nämnderna. Sannolikt därför får kunderna bifall i ungefär hälften av anmälningarna i ARN samt advokatkunderna i våra grannländer i över en tredjedel av fallen. I Sverige inte mer än ett eller två fall av tio. (Det högre talet om man även räknar korrigerade advokatfakturor).

Advokatsamfundet vidhåller likväl att kontrollen blir bäst när advokaterna granskar varandra eftersom man samtidigt är både kollegor och konkurrenter. I så fall tror man väl också att Åkeriförbundet skulle ha en tillförlitligare trafikkontroll av sina fordon än Statens Bilprovning? "Det är bra att advokaterna dominerar disciplinnämnden - det är de som kan bedöma vad som är god advokatsed", säger Anne Ramberg. Med den inställningen är det tur att riksdagen redan bestämt att Åkeriförbundet inte får sköta kontrollbesiktningen själv. Fast än de säkerligen vet hur bilarna skall vara beskaffade!

Hur kan den fd vpk-riksdagsmannen Bo Hammar, som tidigare värnade om samhällets svaga, bortse från kundintresset och att advokater har ett ofantligt överläge i varje kundförhållande? Tror någon att gemene man förmår lägga fram sina klagomål lika övertygande som advokaten försvarar sina försyndelser inför den nämnd där kollegorna i klar majoritet granskar sig själva? Att det finns ett allvarligt integritetsproblem med att låta den nämnd som gentemot kunden svarar för den etiska kontrollen bestå av i huvudsak skråbröder, borde vara uppenbart. Dessa har ju uttryckligen lovat varandra sammanhållning och samförstånd! Om samfundet kunde byta perspektiv skulle man se att missnöjet ÄR kompakt och förstå varför advokatdebatterna i Dagens Industri etc slagit alla rekord i styrka.

Kan man inte tänka sig att lekmännen i tillsynsnämnden utses av den politiska oppositionen efter nominering från kundsammanslutningar, försäkringsbolag, fackliga organisationer etc? Och att ordförandeskapet upprätthålls av de juridiska fakulteterna. Blir nämnden alltför "statlig" om kunder och advokater är i jämvikt? Det övervägande flertalet anmälningar emanerar ju inte från brott- och tryckfrihetsmål eller där staten är motpart, utan från civila tvistemål och familjeärenden. JK, Svea Hovrätt, Uppsala Juridiska Fakultetsnämnd m fl anser INTE att kvalitetskontrollen är tillfredsställande (se remissvaren till SOU 1999:31).

Få upplever att Sveriges uråldriga lag om ombud och sysslomän (HB 18:1-10) är betryggande för kunden (§4: "Haver någon fått fullmakt, att för annan göra och låta, och tager den skada därav, som fullmakt gav, skylle sig själv som sig ej bättre föresåg"). Och inte är stödet mycket bättre för kunden i Sveriges torftiga lag om advokater (RB 8:1-8).

Ingen kan väl bestrida att disciplinnämnden är kraftigt partisk med sitt styrkeförhållande 8:3 (9:3 om generalsekreteraren medräknas). Än värre är emellertid att även domstolarna tycks gå advokaterna till handa. Hur kan man annars förklara att tusentals missnöjda advokatkunder förgäves har vädjat om korrekt rättvisa. De som går till domstol har ofta starka skäl. Men advokater synes inte behöva ta ansvar i domstol för dåliga jobb eller trolös handläggning - om de inte vill. Vid genomgång av NJA:s register över domar i Högsta domstolen har jag endast funnit en från 1949 där en advokat varit ombud och ansågs ha slarvat. Prejudikaten i HD lyser med sin frånvaro! I hovrätterna finns två fall: 1982 resp 1995. Dessa undantag bekräftar tesen att ingen vanlig klient får rätt mot advokat. Till skillnad från andra jurister, har ju advokaten karaktär av myndighet - om än privat, utan insyn.

Kan det vara så att advokatkåren skyddats av rättsväsendet för att deras trovärdighet skulle etableras och därefter bibehållas? Tror man fortfarande att effekten då blir positiv för hela rättsapparatens anseende? För det var ju så att Sveriges Advokatsamfund bildades 1887 på initiativ av riksdagen och ett 40-tal jurister, sedan en statlig utredning tre år dessförinnan konstaterat: "Det svenska advokatväsendet erbjuder en verkligt sorglig anblick.." Före 1887 hade alltså sakförare och advokater låg status.

Det finns anledning misstänka att rättstjänare döljer kollegornas felsteg. Då faller ingen skugga på rättsapparaten är väl tanken. Det kollegiala beskyddet synes vara en oskriven lag. Granskning av avgjorda "advokatmål" visar att det inte spelar någon roll om klienten visar att advokaten varit illojal eller grovt vårdslös och okunnig. Domstolarna i Sverige friar likväl advokaten. Den skadedrabbade kunden lämnas åt sitt öde, hur hederligt denne än har uppträtt.

Min konklusion är obekväm och svår att ta till sig för den som inte vill störas i sin barnatro. Sanningen kan vara illa tåld. Den som däremot kan hålla förutfattade meningar ifrån sig och studerar rättshistorien i jämförelse med övriga skandinaviska länder, börjar undra. Hundratals "advokatmål" i svenska tingsrätter och hovrätter påvisar kränkningar av domarreglerna och grundlagen RF 1:9 liksom Europakonventionens Artikel 6:1.

"Jag hoppas att jag själv aldrig behöver möta det svenska rättsväsendet i en rättegång. Det känns nästan som att bli lämnad åt slumpen", säger juristdocenten Minna Gräns angående de svenska domstolarnas bevisbedömning i framförallt brottmål. Med juridiska erfarenheter även från Finland och Tyskland tillägger hon: "Om tyska domstolar skulle lämna ifrån sig sådana domskäl, som de svenska i otaligt många fall gör, skulle de utan tvekan återförvisas bl a på grund av att de skulle anses strida mot grundlagen…"

"Ni har en märklig rättskultur i Sverige", säger den danske juristdoktorn L B Langsted. I Danmark och Norge döms nämligen advokater efter samma lag som alla andra. Där har hundratals försumliga advokater dömts till skadeståndsansvar mot bedragna och skadade klienter. Så ska det givetvis vara om en konsult varit vårdslös, trolös eller alltför okunnig. Klienterna får rätt i cirka sextio procent av fallen. Sjuttio sådana domstolsfall bara de senaste fem åren i Danmark borde mana till eftertanke! Att svenska advokater däremot alltid får rätt men aldrig klienten, beror ingalunda på att våra advokater är makalöst ofelbara!

I Danmark och Norge är man alltså betydligt strängare mot sina advokater både i domstolarna och i disciplinnämnderna, vilka utkräver fyra gånger så höga böter och utesluter tio gånger så många rötägg! I Sverige har klienterna ingenstans att vända sig för att få ett korrekt och rättvist bemötande. Advokaterna håller varandra om ryggen i sin partiskt sammansatta disciplinnämnd. Som om inte detta vore nog hjälper domstolarna till!

Bertil Burström
Boarp 1838 266 91 Munka-Ljungby
Tel 0431-43 32 80