[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Öppet brev till
Aftonbladet
Av Walter Kölzer - Bankrättsföreningen
- 20 maj 2003
Orkar ni med civilsektorn
också ?
Det var inte en dag för tidigt att Ni tog upp advokatkåren till
granskning. Hoppas Ni fortsätter med Ert arbete som i så fall bidrar att
i väsentlig mån stävja den rättsröta som breder ut sig i svenskt rättsväsende.
Där döljer sig långt större hot än vad som orsakas av brottsmål, hot
som kan tillvitas Advokatsamfundet och kanske en majoritet av dess
medlemmar.
Ett sådant hot gäller civilrättsliga processer, där advokater trissar
upp målets komplexicitet och omfång till av parterna ursprungligen
oanade höjder. I stor utsträckning sker detta lagstridigt och rättsvidrigt,
i det att en stämningsansökan skall begränsa målet.
Det sker även i strid med den av lagstiftarna tydligt avsedda och av
Domstolsverket dimmigt övervakade ”processekonomin”, och utgör i
detta ett av de största hoten mot allmän rättssäkerhet i Sverige.
Redan har den dömande verksamheten kringskurits och komprimerats med
omfattande s.k.”rationalisering”, processmässigt, geografiskt,
strukturellt och lagmässigt. Det blir nämligen allt svårare att
finansiera den. Följden är att det blir allt svårare att få rätt och
att målhögen växer.
Mest växer den högen som inte syns, de mål som aldrig blir till, den orätt
som tillåts härja allt mera otyglad.
Värst i detta torde vara, att advokater endast tar mål som motiverar
garanterade höga advokatarvoden (= över 1500:- kr/h) eller som
finansieras av någon rättshjälp. Bryr Ni Er om det, skall Ni finna att
det inte bara är ett stort juridiskt problem, utan i allra högsta grad
ett långt större socialt och därmed demokratiskt problem.
De stora finansskandaler, som till syvende och sist brukar vara ”slag i
luften” i domstolarna, är exempel: De förtränger inte bara mindre mål
och annan ekonomisk rätt än finansrätt, de tär inte bara på den
ekonomiska ram som samhället finansierar rättsvården med, utan det
uppstår enorma kostnader (troligen mångmiljardbelopp) som av aktörerna
övervältras på konsument eller andra medborgare och företag, t.
ex.bankernas kostnader på bankkunder.
ÄNDÅ: Den verklig stora volymen av finansrätt som i och för sig kräver
rättegång tas inte ens upp till domstolsprövning, har redan gallrats
bort, har ”stämts i bäcken” som växte till en flod de senaste årtionden.
Kommer dammarna att hålla? Troligen inte: Trycket kommer att öka tills
de brister.
Det är fråga om ett nationalekonomiskt problem fullt i klass med
”sjukskrivningslavinen”, och som juristerna orsakar.
Man kan nämligen inte blunda för att domstolarna inte bara tillåter,
utan medverkar i eländet som slutligen leder till kaos. Och knepen är många.
Ett av de vanligaste torde vara, att rättegång handlar om annat än
saken som sådan.
Ett annat knep är, att part slipper lagenligt svaromål till de omständigheter
i målet som utgör stämningsansökan, och i stället tillåts att föra
in inte bara felaktiga, utan uppenbar lögnaktiga rättsinvändningar i målet,
som följs av nya sådana i en aldrig sinande ström, som blir värre från
förhandling till förhandling. Och denna skenfäkteri kan pågå ända
upp till HD, där vanligen prövningstillstånd vägras, t.o.m. i fall då
uppenbart lagstridiga, grova rättegångsfel förekommit, mål som enligt
lag inte erfordrar prövningstillstånd.
Själva orätten som sådan har då aldrig prövats i någon domstol. Som
”outsider” eller drabbat kan man lätt få intrycket, att juristerna,
advokater och domare, mättar varandras munnar på den förorättades
bekostnad.
Tillåt mig en sarkasm: Är det därför som man är så mån om
”brottslingars” eller svarandens rätt?
Jag är drabbat, illa drabbat av juristernas orätt. Saken är inte
utagerat än. Vore jag försiktig eller feg eller rädd, skulle jag inte
skriva detta. Å andra sidan har jag inget annat att förlora än livstid
i form av årsarbete med målen, och några hundratusen kronor till i
juristkostnader, att betalas till motpartens (ett storföretags) jurister
ty ingen advokat vill ställa upp på min sida.
Enligt en domare i Tingsrätten skulle sådana utsikter kanske bromsa min
processlusta. Och det kallas fortfarande rättsvård!
Hoppas att Aftonbladet hinner med en granskning av civilrättsadvokatyr
också, och det nu, medan Ni ändå håller på. Det är lika bra att röja
ordentligt, för det behövs.
Walter Kölzer
|