"Specialdomstol behövs mot rättsrötan" skriver Lars Cornell i Dagens Industri den 25 juli.
- I sin artikel föreslår han en domstol helt fristående från rättsväsendet. Den ska ta upp fall som rör rättsväsendets effektivitet och kvalitet, kostnadstvister, kollegial och vänskapspåverkan och tvister som rör jurister i sin yrkesutövning.
Svenska domstolar tillåter sig att friskriva sig från ansvar, för hur prövning av mål skall ske. Enligt svenska domstolars sätt att resonera, saknar det betydelse vilka grunder som prövas i målen, innan dom. Självfallet blir därmed domarna ofullständiga och objektiviteten går helt förlorad.

Det är avsaknaden av en rättsgranskande myndighet som fungerar, som gör att svenska domstolar har blivit en transportsträcka fram till Europadomstolen i tvistemål. Men att tro att en sådan svensk myndighet kan vara helt fristående från rättsväsendet tror jag måste betraktas som en utopi i dessa sammanhang.
- Skyldigheten för domstolarna att pröva grunderna i målen negligeras utan att någon kan göra något åt detta, eftersom vare sig domstolarna själva eller de granskande myndigheterna försöker gör någonting åt problemen.

Därför är sakfrågorna som Lars Cornell tar upp i sin artikel brännande aktuella, eftersom svenska domstolar faktiskt inte fungerar som de borde i dagens Sverige. Som ytterligare ett bevis för detta är att justitieminister Laila Freivalds tillsatt en utredning för att förbättra det svenska rättsväsendet både kostnadsmässigt och ur effektivitetssynpunkt.

Det var inte länge sedan en hovrättslagman öppet erkände i pressen att domstolarna "tillåter sig att skjuta från höften" i sina domslut, när tiden inte räcker till.

Om detta beror på att svenska domare, är mer korrumperade eller korkade än sina utländska kollegor vill jag låta vara osagt, men faktum kvarstår att svenska domstolar inte förmår att handlägga ekonomiska tvistemål på ett godtagbart sätt. Inte heller åtgärdas grova rättegångsfel eller jävsfrågor. Inte ens om dessa anmäls till JK eller JO.

När bevis "försvinner", som Lars Cornell beskriver i sin artikel, kan ju inte dessa bevis åberopas och domen blir därmed nästan omöjligt att överklaga till nästa rättsinstans.

Och tyvärr är det inte bara bevis som försvinner utan det händer ibland också att bandupptagningar från vittnesförhör och t o m hela mål tappas bort i hanteringen.
- I ett ärende som jag tagit del av tilläts den ena parten lämna in nya bevis i hovrätten, som visade sig vara falska, medan den andra parten som också fått fram nya bevis nekades att använda dessa i domstol. När sedan målet överklagades till högsta rättsinstans beviljades aldrig prövningstillstånd, varför målet blev ofullständigt dömt i två rättsinstanser utan att den förlorande parten kunde göra någonting åt vad som inträffat.
- Det aktuella målet är efter 10 år ( ! ) fortfarande inte prövat ordentligt eller avslutat .Den förlorande parten överväger nu enskilt åtal för att få grunderna i målet prövade ordentligt.
- Hur skall vi då göra för att komma till rätta med rättsproblemen i tvistemål ?
- När det gäller kostnadstvister mellan advokat och klient är det både parterna och domstolen som skall godkänna kostnaderna i samband med rättegångens avslutande. Men möjligheten finns också att överklaga oskäliga kostnadsräkningar under handläggningstiden till Sveriges Advokatsamfund.
- När det gäller undermåliga prövningar finns det ännu så länge bara två lösningar som är både kostsamma och tidskrävande. Det är att överklaga ofullständigt handlagda mål till Europadomstolen i Strasbourg eller till EG-domstolen i Luxemburg.
- EU har beslutat att det är domstolarna själva som skall begära förhandsbesked från EG-domstolen i mål som strider mot EG-rätten. Men det är ingenting som hindrar parterna att åberopa EG-rätten redan i första rättsinstans.

I praktiken fungerar sedan 1952 Europadomstolen, som den specialdomstol som Lars Cornell förordar mot den svenska rättsrötan, eftersom Den Europeiska Konventionen om de Mänskliga rättigheterna är skyldig att ta upp alla ärenden för respekterandet av FN:s principer om de mänskliga rättigheterna.

Ur rättssynpunkt måste det vara orimligt att enkla tvistemål kan pågå under ett helt decennium utan att målen prövas i sin helhet och avgörs på ett objektivt sätt redan från början. Vidare tillåts grava rättegångsfel och jäv i de lägre rättsinstanserna i en sådan omfattning att högre instanser i de flesta fallen tvekar att pröva målet och i stället uppmanar parterna att förlikas för att själva slippa ta ställning till gjorda rättegångsfel.

Därför är det dags att snarast återupprätta ämbetsmannaansvaret inom domarkåren, som kan vara ett komplement för den svenska specialdomstol som Lars Cornell efterlyser.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt

Copyright