Svarta listan för maximal misskreditering Av Lars Tranflykt - 8 maj 2000 Under årens lopp har vi ofta läst om att "det var fastighetsspekulanterna" som krossade Sverige men alla har säkert insett att så inte var fallet - det var bankerna som beviljade lånen. Att flytta ljuset mot fel grupp har naturligtvis varit lyckosamt under en turbulent period där de negativa budskapen haglat i media och därmed varit vardagsmat för våra kära medborgare som varit fyllda av oro. Nu med lite sans och balans är det dags att göra återblick eftersom ingen brytt sig eller egentligen förstått händelseförloppet. Nordbankens Svarta Lista ger svar på alla frågor om vem som har makten i samhället och kan stifta sina egna lagar. När man studerar Svarta Listan person efter person och de utlåtande som görs borde naturligtvis varje riksdagsman med insikt omedelbart stoppat denna människoföraktfulla handling. En skandal är ett milt uttryck. Hur skall man i efterhand kunna bekräfta någon professionalism? I våra riksdagspartier tar man ställning om olika mål för vårt land och våra medborgare och då känns det minst sagt märkligt och besvärande att man inte reagerar på det sätt som man uttrycker sig om våra medborgare. Riksdagsledamöterna skulle omedelbart tagit avstånd från Svarta Listan och lyssnat på de kunder som framfört klagomål om att där är ingen som bryr sig om kundens rätt mot Nordbanken. Eftersom Svarta Listan sedan lång tid tillbaka inom bankvärlden är ett affärsverktyg så bör bl a kredittagare som drabbats under 90-talet inse att om Nordbanken kan agera med detta "affärsverktyg" i en form som innebär ett obehagligt hot för den som kommer att drabbas och då måste man naturligtvis ställa frågan hur skall då en kund kunna bli hörd och få en rättvis behandling? Naturligtvis känns det hopplöst eftersom detta tydliggör bankens vapen mot samhällets dynamiska kraft och dess positiva långsiktiga välfärd. Våra medborgare är vår framtid och då är det naturligtvis av vikt att medborgarna blir behandlade efter bl a mänskliga rättigheter, jag tänker då först och främst på "Rätten till arbete" och "Kampen mot orättvisor". Banken sätter spelreglerna och samhällets medborgare skall enbart ordna in sig i ledet. Det kan inte vara medborgarnas dröm att ordningen skall vara ett evigt oroande för att bli utsatt för bl a orättvisor från Finansdepartementets egen bank Nordbanken. Om en av våra mest internationellt kända personers broder skriver man "mjuk i huvudet efter olycka". Var går gränsen? Går man igenom polis- och sjukhusprotokoll för att utröna om vilken skada som berättigar till att bli listad på "Svarta Listan" och därmed som man bl a beskriver för en person - får acceptera att sitta i karantän i Sverige. Att klara gällande kapitaltäckningskrav fr o m 1 februari 1990 verkar inte till att ha varit en prioriterad uppgift för Nordbankens styrelse och ledning - detta var tragiskt för de drabbade kunderna. Med vänlig hälsning Lars Traneflykt |
|
|
|
|
|
|
Hemsida |