ERKÄNNER FEL: I går publicerade finansdepartementet en självkritisk analys av hur 1980-talets politik ledde fram till 1990-talets kris. Finansminister Bosse Ringholm och statsminister Göran Persson delar rimligtvis uppfattningen eftersom den publiceras i en budgetbilaga.

Äntligen erkänner socialdemokraterna att de själva bar skuld för 1990-talskrisen. Det sker i en bilaga till vårbudgeten som Ekot avslöjade i går.
"Finans- och penningpolitiskt bokslut för 1990-talet" erkänner att 1980-talets socialdemokratiska politik lade grunden till 1990-talets problem. Det är ingen överraskande analys - det överraskande är att en socialdemokratisk regering ansluter sig till den.

Det bådar faktiskt gott för framtiden. Allt för många "politiska redovisningar" har publicerats genom åren, vars enda syfte har varit att visa att socialdemokratiska regeringar har fört rätt ekonomisk politik och borgerliga fel. Det värsta med sådana pamfletter är att många aktiva socialdemokrater tror på det som står i dem.

Att lura sina egna är säkraste sättet att hindra sig själv från att föra en vettig ekonomisk politik. Har den socialdemokratiska regeringen till slut upptäckt och dragit konsekvenserna av det är mycket vunnet.

Helt säker kan man dock inte vara, det visar utvecklingen under gårdagen. Alla blev uppenbarligen inte lyckliga över Ekots rapportering.

Den som ansvarat för bilagan som skulle sätta punkt för 1990-talet, finansdepartementets politiska planeringschef Jens Henriksson, tycks ha fått kalla fötter.

I ett pressmeddelande som gick ut på tisdag eftermiddag förklarar han att budgetmoras och massarbetslöshet berodde på "borgerlig oförmåga att hantera budgetsituationen, om stödet av ny demokrati, oförmågan att hålla emot utgiftsökningar för att hålla ihop den borgerliga regeringen och tron på den enda vägens vägens politik".

Den som vill tro att något ändå har hänt rekommenderas att läsa bilaga 5 till budgeten i stället för pressmeddelandet. Båda finns på finansdepartementets hemsida www.finans.regeringen.se.

Enighet i analysen av varför något gått galet är en god grund om man vill undvika att det går illa på samma sätt en gång till. I bilagan är det som socialdemokraterna nyligen beskrev som moderatpropaganda vedertagen sanning.

Om regeringen står bakom sin bilaga råder det politisk enighet om att 1980-talets oförmåga att strama åt lade grunden till den djupa 1990-talskrisen.
Det underlättar nästa gång ekonomin behöver stramas åt för att undvika överhettning.

Den nya historieskrivningen underlättas av att de som var ansvariga för 1980-talets ekonomiska politik alla har lämnat politiken. Det finns inga ömma tår i regeringen att trampa på. Finansminister Bosse Ringholm var inte med alls i rikspolitiken på den tiden. Statsminister Göran Persson blev socialdemokraternas ekonomiske talesman 1993.

Den borgerliga regeringen anklagas med all rätt för brister i budgetsaneringen 1993 - 1994, men det dröjde faktiskt ända till en månad före valet tills socialdemokraterna började tala om besparingar. Eftersom Göran Perssons oppositionspolitik stannade på papperet är det möjligt att förbigå den i ett bokslut över 1990-talet.

Bokslutet kommer, liksom andra, fram till att 1980-talets avregleringar och skattereform kom i fel ordning. Tidigare analyser att visat att finansdepartementet tog det i den ordning som var politiskt möjlig.

Avreglering av kredit- och valutamarknader var det få som förstod konsekvenserna av; alltså gick det att genomföra. Med skattereformen var det värre; där var det politiska motståndet svårforcerat i de egna leden.
Kjell- Olof Feldt formulerade det så här i sin bok "Alla dessa dagar": När obehagliga saker behöver uträttas är det oftast för tidigt - ur politisk synpunkt. Och när de kan uträttas är det oftast för sent - ur ekonomisk synpunkt."

Om socialdemokraterna kan erkänna att deras 1980-talspolitik lade grunden till 1990-talets problem och att deras politik på 1990-talet faktiskt i stora stycken har varit bra och inte bara påtvingad - då finns det hopp för 2000-talet.

Ledaren

Copyright