Ett ord i rättan tid. Men leder det till några förbättringar? Många medborgare som känner sig vanmäktiga inför bankerna, nickade gillande när finansminister Bosse Ringholm häromdagen hotade bankerna med lagstiftning, om de inte ändrar attityd till kunderna. Hotet var befogat. Sammanslagningar, stordrift, indragen service, låg ränta och kostnader som vältras över på kunderna - så ser bankläget ut för konsumenten. För ägarna däremot är bilden ljusare: ökade vinster, höga löneökningar för toppcheferna. Det finns inte mycket för medborgarna att göra. Bankerna håller ihop, konkurrensen är satt ur spel. Räntan på insatta pengar är ett skämt, på utlånade pengar däremot kännbar. Servicen har försämrats, avgifter smyginförs och kunderna utnyttjas.

   Det är inte många år sedan bankerna höll på att gå omkull. Till skillnad från andra privata företag räddades de av staten, med en mångmiljardsatsning. Någon tacksamhet för skattebetalarnas räddningsaktion har dock inte följt, tvärtom. Bankerna har utnyttjat den kris de räddades ur - sammanslagningar och nerdragningar som gått ut över kunderna. Det finns faktiskt en parallell mellan bankutvecklingen och den nu så omdebatterade privatiseringen av vården. Bankerna har aldrig varit statliga, det är riktigt, men de har i stor utsträckning varit kollektivt ägda, av de kunder som utnyttjade dem. De många sparbankerna ägdes av kunderna och hade en stark lokal förankring. De drevs utan vinstintresse och med bygdens och dess invånares utveckling som mål. På samma sätt hade lantbruket sina banker vars inriktning var att främja jordbrukets och lantbruksföretagens utveckling.

   Det skedde, kan man säga, en privatisering, en övergång från detta kollektiva ägande utan vinstintresse, till ett anonymt privat ägande utan annan grund än vinsten. Medan forna tiders bankrörelse spelade en mycket stor roll för samhället och kunderna, har dagens banker förlorat den övergripande samhällsnyttan som mål och fått det försnävade målet: nytta åt några få. Det är en olycklig, och kanske också farlig förändring. En ”bankutveckling” inom vården vore lika olycklig.

   Fortsätter bankerna att behandla sina kunder på oskäligt och nedlåtande sätt kommer förr eller senare en bankrevolt, som kan få förödande konsekvenser för bankerna och samhället. Därför borde de, av ren självbevarelsedrift, ompröva sin attityd, vidga sitt perspektiv och ge kunderna del i de stora vinster som nu går till chefslöner och aktieägare. Men det brukar ju vara så att det är svårt att välja det som är bäst på sikt, om det bästa idag ger mer klirr i kassakistan. Därför är det inte troligt att vi får se någon större självsanering i bankbranschen. Nya Dagen 15 juni.

Ledaren