De nuvarande kapitalreglerna har fördelen - som Lybeck konstaterar - av att vara synnerligen enkla, men detta är tyvärr också deras största nackdel. Olika stora risker återspeglas bara undantagsvis i olika stora kapitalkrav, och därmed ges långivarna/bankerna inte rätt incitament.
   Kapitalkravet för ett lån till ett stabilt verkstadsföretag är nu detsamma som för ett lån till ett högriskföretag i IT-sektorn.

Grundprincipen i de nya Baselkraven - och om detta råder det bred enighet bland myndigheter, politiker och banker i alla länder - är att "risktagande ska kosta", det vill säga ökad risk ska åtföljas av högre kapitalkrav.
   Samtidigt ska det löna sig att vidta riskreducerande åtgärder. Det är ett marknadsenligt sätt att förmå bankerna att anpassa sitt risktagande.

Lybecks kritik riktar in sig på vissa effekter av att kapitalkraven görs mer riskberoende. Vi skulle vilja vända på resonemanget och hävda att det är bra om "gamla orättvisor" upphävs.
   Är det fel i dagens läge att ha högre kapitalkrav för lån till Korea, som nyligen varit i en svår finansiell kris, än för lån till Singapore?

Inte heller Lybeck tycker nog att man borde avstå från att skapa ett regelverk som passar för att utöva tillsyn och kontroll över de systemviktiga bankkoncernerna på den internationella arenan med motiveringen att de reglerna inte passar så bra för lokala sparbanker.
   Däremot är det klart att frågan om hur reglerna ska anpassas för mindre banker blir viktig inom EU, när Baselreglerna ska föras in i bindande EG-direktiv.
   Avslutningsvis är det viktigt att påminna om att förslaget från januari 2001 inte är sista ordet.
   Nu pågår som bäst arbetet med en vidareutveckling med ledning av de många konstruktiva synpunkter som kommit in under remisstiden.
   Det blir sedan också en ytterligare remissomgång, innan det slutliga regelverket ska beslutas nästa höst.

Copyright