Mats Lönnerblad menar att de så kallade "bankministrarna" Allan Larsson och Bo Lundgren bedrev "olagligt ministerstyre" när de i samband med den djupa ekonomiska nedgången tvingades medverka till att bankerna tillfördes nytt kapital, särskilt då Nordbanken, för att förhindra ett totalt finansiellt sammanbrott.

Lönnerblad har inget att säga om att bankerna själva i betydande grad hade medverkat till finanskrisen via en alltför lättsinnig utlåning. I kombination med en helt orealistisk devalverings- och subventionspolitik betydde det att Sverige länge levde över sina tillgångar. Enskilda och företag drog da på sig så stora förluster, även de som Lönnerblad kallar "friska kunder". Att nu i efterhand kompensera "orättfärdigt drabbade företagare" är närmast gallimatias.

Mats Lönnerblads tes är att Bo Lundgren och Allan Larsson godtog de olagliga "skräpkreditföretag" Nordbanken samt Gotabanken kände sig tvingade att inrätta.

Sedan Allan Larsson nu lämnat den politiska arenan återstår då inget annat än att kicka Bo Lundgren. Varför inte göra detsamma med riksbankschefen Urban Bäckström kan man fråga. Banklagen ska förvisso respekteras. Men i ett för landet direkt ekonomiskt nödläge fick staten inrätta en särskild myndighet, den så kallade Bankakuten. Den hade till uppgift att garantera bankernas överlevnad.