Mitt inlägg (19/10) vållade stor uppståndelse bland de cirka 200 000 svenskar som fått falska annuitetslån. Jag har fått en stor mängd telefonsamtal från hela Sverige som bl a undrar varför den relativt nytillträdde JK, Hans Regner, inte gör någonting åt dessa ärenden.

Jag ringde därför upp Jk, som inte fann att han hade anledning att träffa mig för att vidare diskutera denna känsliga fråga. Men i hans svar per fax fick jag följande information som är värd att ordagrant återge för SvD:s läsare:

”Den fråga som Du tar upp i artikeln i SvD rör rättsförhållanden mellan bank och dess kunder. I sådana förhållanden har EG-direktiv inte direkt effekt. Mot bl a den bakgrunden kan jag inte se att det finns någon anledning för Jk att ingripa.”

Den fråga som jag därför vill ställa till Jk Hans Regner är: Vilken status har svenska banker enligt Din uppfattning? Enligt min är bankerna med hänsyn till gällande svensk lagstiftning att jämställa med offentliga företag, Därmed har EG:s direktiv direkt effekt, dvs är tillämpliga mellan banker och bankkunder även utan särskild lagstiftning.

Om vi nu skulle utgå från att bankerna inte är att betrakta som offentliga företag gäller EG-direktiv med direkt horisontell effekt mellan kunderna och banken såvida EG-direktiven inplementerats. Min nästa fråga till Jk skulle alltså bli: Vilka direktiv motsvarar inte någon lagstiftningsåtgärd.