Mats Lönnerblads artikel på BT-debatt 26 okt. är mycket ensidig, möjligen skall det vara så eftersom han företräder intresseorganisationen Bankrättsföreningen. Våra domstolar måste däremot se sakan från båda sidor. Jag frågar mig vad domstolarna skulle ha för motiv för att ensidigt gynna banker.

Sven Martinger, rådman vid Göteborgs tingsrätt, har funnit Mats Lönnerblads kritik mot rättsväsendet vara befängt i vissa stycken. Martinger påpekar att lagstiftningen värnar om kunden som varande den svaga parten.

Till bemötande av vad Mats Lönnerblad, ordförande i Bankrättsföreningen, framfört på denna plats i tidningen vill jag i all korthet nämna följande.

Mats Lönnerblad har i artikeln på några ställen ondgjort sig över rättsväsendet i allmänhet och domstolarna i synnerhet. Han menar att de senare av någon anledning skulle ha ställt sig på bankernas sida och agerar, i mer eller mindre tyst samförstånd med dessa, mot den enskilde konsumenten och bankkunden.

Varför skulle det förhålla sig på det viset? Har den enskilde domaren eller domarkollektivet någon anledning att gynna bankerna, i dessa fall på bankundernas bekostnad? Jag ser ingen som helst anledning.

Skulle det var på det viset att Mats Lönnerblad med sin artikel vill hävda att överklassen skyddar de sina är det bara att beklaga att han hemfaller åt en jargong som jag hade hoppats att vi lämnat bakom oss. Världen är något mer komplicerad än ett synsätt i svart eller vitt, onda respektive goda.

Jävssituation

I ställer förhåller det sig på följande sätt. Vi har en omfattande civilrättslig lagstiftning där kundens och bankens relation till varandra regleras av tvingande lagstiftning. Att lagstiftningen är tvingande innebär att avtal i strid med den inte är gällande. På detta sätt har kunden/konsumenten, det vill säga den svagare parten, garanterats rättigheter som i annat fall skulle kunna ha avtalats bort.

Sedan lagstiftningen finns framför allt på tre områden, nämligen i relationerna näringsidkare - konsument, fastighetsägare - hyresgäst och arbetsgivare - arbetstagare. Anledningen är just att den starkare inte genom avtalsfriheten skall utnyttja sin styrka på den svagares bekostnad.

Nu finns det inte bara civilrättsliga regler. Utan det processrättsliga regelverket är de civil- och privaträttsliga reglerna många gånger ganska meningslösa eftersom den enskilde, hur rätt han eller hon än må ha, inte äger att sätta makt bakom orden. För den sakens skull har vi just domstolar. Verksamheten i våra domstolar regleras framför allt av rättegångsbalkens regler.

Reglerna

En domstol däremot skall se saken från, i vart fall två sidor, en avvägning mellan tvenne intressen. Detta illustreras mycket väl av de vågskålar som rättvisans gudinna brukar vara avbildad med.

I artikeln tas upp processrättsliga företeelser av typ editionsförläggande och ny eller ändrad grund för talan i målet. Dessa begrepp är tämligen komplicerade, men att påstå att rättens ledamöter inte skulle vara väl förtrogna med dessa eller utnyttja dem för att snedvrida processen är befängt. Vi gör vårt arbete utifrån de kunskaper och den erfarenhet vi erhållit under resans gång från en lång akademisk utbildning till en praktiktjänstgöring som slutar med en ordinarie domarplats vid uppnådda 40 år.

På den tiden har samtliga de personer rensats bort vilka artikelförfattaren i sin okunskap tror befolkar våra domstolar.