I dom som förkunnades den 18 maj ådömdes Nordbanken Finans att återbetala räntor som finansbolaget överdebiterat kunden. Problemet är dock mer systematiskt än vad som framgått av rapporteringen i pressen.
- De stora företagen kan av egen kraft återkräva överdebiterade belopp genom advokater. De små företagen har mycket små möjligheter att få upprättelse. I detta avseende är domen mot Nordbanken Finans unik, då en enskild grävmaskinist lyckats vinna mot en i sammanhanget övermäktig motpart.
- Men, problemet är utbrett även inom andra banker.
- I slutet på 1980-talet och början på 1990-talet drev S-E-Bankens bolag AB Vendax ytterst hårda försäljningsaktiviteter avseende leasingkontrakt. Kunderna förespeglades extremt låga räntor bland annat med hjälp av möjligheter att skjuta skatten framåt i tiden på grund av skattemässiga avskrivningar på maskiner, inventarier, bilar, datorer etc.
- I vissa fall kan man med fog hävda att banken sålde en tia för 8,50 kronor. Vem vill inte köpa en tia med rabatt om erbjudandet kommer från S-E-Banken och dess bolag?
- Marknaden nappade naturligtvis på dylika erbjudanden från en av landets största banker. Uppvaktade kunder var kommuner, landsting, statliga verk och stora företag. Efter hand som tiden gick, visade det sig att Vendax skruvade avtalsräntorna på sådant sätt att kunderna inte kunde genomlysa den stegvisa marginalvidgningen.
- Leasingutredningen SOU 1994:120 påvisade problemet. Finansbolagen, Finansbolagens Förening, Bankföreningen etc avfärdade problemet som nonsens. Leasingutredningen hade dock inte tillgång till något mer omfattande kundunderlag. Under snart ett decennium har emellertid ett sådant kundunderlag börjat byggas upp. Underlaget visar det systematiska förloppet.
- Kunderna förespeglades att S-E-Bankens marginal på Vendaxavtal i förhållande till det allmänna ränteläget skulle vara fast under avtalens löptid på exempelvis fem år. Går räntan upp eller ned skulle aviseringarna anpassas i motsvarande grad. Kunderna litade på att banken behandlade ränteförändringarna lojalt och konsekvent.

Efter hand har sanningen kunnat kartläggas genom att kombinera tecknade avtal med utställda fakturor.

Kund efter kund har sakta men säkert fått sina leasingräntor höjda på ett sådant sätt att det varit okontrollerbart för kunderna. Marginalerna har vidgats exakt på det sätt som Leasingutredningen påpekade. När ränteläget gått upp har räntan höjts kraftigt. När ränteläget gått ner har sänkningen varit blygsam.

- För att få tillbaka de pengar som kunderna ovetandes betalat för mycket har kunderna tvingats till ett mödosamt detektivarbete i arkiven för att rekapitulera förloppen. Men det har varit värt mödan. Kunderna har kunnat återkalla miljon på miljon av överuttagna räntor på Vendaxavtal.

När S-E-Banken sedan ertappats har man velat sekretessbelägga förlikningar och uppgörelser. Bland dem som återkallat pengar avseende överdebiterade leasingkontrakt där S-E-Banken initierat marginalvidgningar utöver avtalade nivåer finns Riksbyggen med mer än 10 Mkr, Örebro Läns Landsting 10 Mkr, Helsingborgs stad mer än 10 Mkr, BPA 4 Mkr, Stockholms stad 4 Mkr, Landskrona kommun 1 Mkr, Kävlinge kommun 1 Mkr, Filipstads kommun 1 Mkr, Malungs kommun 1 Mkr, Varbergs kommun 0,4 Mkr, Klippans kommun, Habo kommun etc.

- Listan över belopp som kunderna återfått är lång och i de flesta fall sekretessbelagd.
- Det är i detta sammanhang man med stort intresse man kan ta del av Lars H Thunells debattinlägg i DI den 6 maj där PPM påstås lura kunderna.
- Innan man tar till brösttoner hade det kanske funnits anledning för Thunell att analysera om inte den egna stolen är en veritabel krutdurk.

Lennart Strand

Copyright