Det var kreditstrypning som försatte Nobel i trångmål. Wahlströms påstående att Nordbanken tvingades pumpa in pengar för att klara Nobels likviditet är en av flera pinsamma lögner i hans memoarer.

USA Today skrev häromdagen om Edmund Morris memoarbok om Ronald Reagan: "...its not always obvious in the text where the fact ends and the fiction begins". Björn Wahlströms memoarbok "En laber bris" har brasklappen: "Min läggning är emellertid sådan att jag gärna förtränger dessa mina fel och lägger dem i glömskans kammare". För en initierad läsare är glömska när det passar och Wahlströms vilseledande "fiction" - lögnerna och efterhandskonstruktionerna - stötande.
- Wahlström gråter över Sveriges Radios och Expressens redogörelser för hans polska äventyr. I en ny bok "Intriger och mutor" av Guy Cornell redovisas i kapitlet "Gladiatorernas intåg i Polen" hur Wahlström myglade detta stora konsultuppdrag till NLK - Celpap, där Wahlström var styrelseordförande. Redovisningen är förödande för Wahlströms trovärdighet och påvisar varför hans arbetssätt, att hota, manipulera och svika, gjort att han inte setts som seriös av det svenska näringslivet.
- Wahlström förhånar Penser och skriver att "han ville och kunde inte inse att likviditeten alltid är styrande, hur mycket substans man än har". Meningen avslöjar vad manipulatören Wahlström insåg.

Genom att strypa Nobels likviditet försattes såväl Nobel som Penser i trångmål. Därefter kunde Nordbanken till sig överföra Pensers myckna substans i Nobel.

- I augusti 1991 utbröt ett rävspel mellan svenska banker om hur Nobel under täcknamnet "bli rekonstruerat" skulle tvingas betala till Gamlestaden. Pengar som skulle mellanlanda hos Gamlestaden och därefter betalas till bankerna.
- Rävspelet innebar kreditstopp till Nobel. Nordbanken drog 13/8 in Nobels checkkredit. Företagscertifikat och obligationslån omsattes ej. Samtidigt bröts avtalade lånelöften som enligt Nobel uppgick till cirka 2 000 Mkr, därav 500 Mkr hos Nordbanken - provision hade 17/5 betalats för ett ettårigt lånelöfte.
- Wahlström skriver: "Nordbanken tvingades under den akuta krisen att pumpa in pengar för att kortfristigt klara Nobels likviditet och undvika en betalningsinställelse." Påståendet är skandalöst då förhållandet var det rakt motsatta. Kreditstrypningen intill fredagen 23/8 försatte Nobel i trångmål.
- Då Nobel måndagen 26/8 accepterade att betala till Gamlestaden, blev kreditlöften om 1 000 Mkr tillgängliga. Från 29/8 omsattes företagscertifikat och obligationer. Den 3/9 återfick Nobel checkkrediten i Nordbanken.
- Den 14/8 avlämnade investmentbanken Morgan Stanley en rapport med en värdering av Nobel. I Nordbankens styrelseprotokoll 23/8 står: "L Thunell redogjorde ... för en värdering av Nobel genomförd av Morgan Stanley." Efter det att Thunell själv sänkt Morgan Stanleys värden med 4 miljarder var värdet 8,8-12,6 miljarder om tillgångarna såldes!

- Vid Nordbankens presskonferens 27/8 uttalades: "Vi har satsat mycket i Nobel Industrier, har inte förlorat ett öre än och kommer att tjäna pengar, fastslog Lars Thunell." Wahlströms påstående att Pensers befrielse från borgen var värd 2 miljarder motsägs av uttalandet att Nordbanken skulle tjäna pengar på panten. Pantens myckna substans gav också flera miljarder i vinst!

-Wahlström skriver att "Vi hade då också fått reda på att Yggdrasils aktier låg som pant inte bara för våra lån, utan också för ett lån hos BiL (Bank in Liechtenstein). Aktierna fanns uppenbarligen i Liechtenstein." Detta är en pinsam lögn. Lånet i BiL hade alltsedan 1988 haft Nordbanken som medlångivare till 50 procent. Säkerheten, alla aktier i Yggdrasil, fanns i depå hos pantvårdaren Nordbanken!

- Wahlström skriver att "Penser befriades från lånet i BiL" genom avtalet 23/8. Påståendet motsägs av Nordbankens styrelseprotokoll 1992-01-30: "Banken har avgivit ett brev ... där banken förklarar att man har en utestående fordran på Penser som en följd av uppgörelsen 1991-08-23."

- Genom att påtvinga Penser avtalet 23/8 bröt Nordbanken mot såväl Sub - Participation Agreement" med BiL som låneavtalet med Penser. Då Nordbanken härigenom tilltvingade sig tre icke pantsatta bolag, stred detta mot Bankrörelselagens klara regler om vilka aktier en bank får förvärva.

Att genom hot, för en krona, tilltvinga sig Yggdrasilaktierna stred mot Bankrörelselagens klara regler om hur en bank får ta i anspråk kundens pant.

- Penser fick dyrt betala att Wahlström struntade i låne- och pantavtal, skyldigheter gällande pantvård och Bankrörelselagens regler. Många andra Nordbankenkunder blev snart varse att de inte längre betraktades som kunder utan som motpart och fiende med syfte att tilltvinga sig kundens tillgångar.

- Hur mycket ska en bankkund tåla i ett rättssamhälle när Björnkramar utdelas av Wahlström för att "rädda" Nordbanken?

LARS THULIN

Copyright