I utredningen "Invandrare som företagare för lika möjligheter och ökad tillväxt" (SOU 1999:49) uttalades att bankerna har ett kollektivt ansvar för att in- och utlåning och betalsystem för privatpersoner och företag kan ske under rimliga villkor. Bankerna har således ett samhällsansvar, samtidigt som de är företag med krav på lönsamhet.
- Det finns en konflikt mellan ett brett och generellt agerande och kravet på lönsamhet. Denna konflikt - eller snarare avvägning - måste enligt utredningen av statsmakterna ständigt uppmärksammas.
- I sitt remissvar över utredningen säger Riksbanken - remissvaret är undertecknat av vice riksbankschefen Lars Nyberg - bland annat att det som gör bankerna speciella och skyddsvärda utifrån ett samhällsperspektiv, är i första hand att de har en central betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet.
- Utöver detta ansåg Riksbanken att bankerna inte har något särskilt samhällsansvar som gör att särskilda krav bör ställas på hur de bedriver sin verksamhet. Ett häpnadsväckande uttalande, som noga bör begrundas från politisk/ideologisk synpunkt. Delar regeringen och riksdagen denna ståndpunkt?
- I Finland pågår nu en intensiv, ibland hätsk, debatt om bankerna även ska tillhandahålla betaltjänster till kundgrupper som inte är "lönsamma".
- Debatten tog fart efter det att Pertti Voutilainen, vice VD för Merita i Finland (den finländska delen av Merita Nordbanken), uttalade att samhället på något sätt borde ta ansvar för vissa betaltjänster. Troligen avsåg han att bankerna av staten/skattebetalarna skulle få ersättning.
- Här bör uppmärksammas på att bankkrisen i Finland kostade skattebetalarna cirka 50 miljarder mark (75 miljarder kronor).
Inte blev debatten i Finland lugnare sedan en bankdirektör uttalat att "75 procent av bankkunderna bara för in sand i banklokalerna".
- I Sverige har som bekant bankkrisen inte lösts genom insatser från staten/skattebetalarna, utan genom att bankkunderna betalar höga avgifter, får låg ränta på insatt kapital med mera. De större bankerna nådde för övrigt snabbt en hög lönsamhet (se Finansinspektionens rapport från november 1998). Avkastningen på eget kapital efter skatt hade då periodvis varit över 20 procent.
- Konkurrensen på de finansiella marknaderna har starkt förändrats efter Sveriges EU-inträde. Banker och försäkringsbolag har kunnat gå ihop. Utländska - ofta specialiserade - aktörer har kommit in på den svenska marknaden. De är ofta inriktade på vissa målgrupper och har därmed inte det breda utbud av tjänster som de sedan länge etablerade bankerna har.
- Av de specialiserade företagen kan inte något annat samhällsansvar krävas än att de ska agera i enlighet med svenska lagar. Bankernas tillstånd för inlåning från allmänheten medför enligt min bedömning också en skyldighet att bland annat utföra betaltjänster. Staten kan gärna peka på denna skillnad mellan bankerna och andra finansiella företag, och därigenom bidra till en goodwill för de traditionella bankerna.
Bankkunderna är ofta i underläge gentemot bankerna. Privatpersoner får genom konsumentkreditlagen och Allmänna Reklamationsnämndens verksamhet ett viktigt stöd.
- Vad gäller bankernas företagskunder utgår lagstiftaren däremot från att bankerna och deras företagskunder är jämställda. Detta är en felaktig utgångspunkt. Eftersom särskilt de mindre och medelstora företagen - till exempel vid oenighet om bankens rätt att ändra avtalsvillkor - sällan har råd att börja processa mot banken, blir begreppet god banketik inget annat än vad bankerna själva bedömer.
- Samhället bör mera aktivt än hittills sätta spelreglerna. Finansinspektionen skulle kunna fylla denna funktion, men tar inte tag i dessa frågor. Inspektionen ser kravet på bankernas "sundhet" som en avgörande uppgift - innebärande en uppmärksamhet på bankernas ekonomiska stabilitet - men har föga intresse för bankkundernas situation.
- En utredning ledd av förre riksbankschefen Bengt Dennis har föreslagit att ett "banketikråd" inrättas. Banketikrådet föreslås lämna en rekommendation till lösning vid tvister mellan en bank och ett småföretag; särskilt mindre och medelstora företag har sällan möjlighet att processa mot banker, även om dessa har uppträtt maktfullkomligt eller oetiskt.
- Riksbankens tidigare refererade remissvar står i bjärt kontrast mot utvecklingen i Norge, där bestämmelser klart anger att bankerna måste utföra betalningsuppdrag på rimliga villkor. Och att tidigare och nya kunder ska behandlas likvärdigt; de norska bankerna kan inte genom orimliga avgifter diskriminera vissa kundgrupper.
- Det behövs också i Sverige en grundlig diskussion om bankerna ska verka enbart som renodlade affärsföretag, eller om de även ska utföra tjänster som inte ger samma - höga - vinster som andra delar av verksamheten.

STEFAN RAVELIN

I Norge ålägger nya regler bankerna att utföra betalningsuppdrag på rimliga villkor och det går inte att diskriminera vissa kunder med högre avgifter, påpekar jur kand Stefan Ravelin, tidigare verksam på Konkurrensverket.

Copyright