Färre personer utnyttjar numera den allmänna rättshjälpen. Det är Domstolsverket belåtet med - staten måste spara.
   Samtidigt ökar anslagen till polisen, åklagarväsendet och ekobrottsmyndigheten. Detta må vara motiverat och vällovligt, men hur går det med balansen och rättsäkerheten för den enskilde?
   Behovet av sakkunnigt biträde i ett samhälle där lagstiftningen är så komplicerad och ändras så ofta som hos oss ökar naturligtvis för varje dag. I detta avseende har regeringen tidigare i sin spariver urholkat den enskildes rätt att i civilrättsliga angelägenheter få tillgång till den allmänna rättshjälp som hjälpt den enskilde med att täcka kostnaderna för sitt ombud.
   Rättshjälpen förutsätter nu i första hand att den enskilde inte kan få kostnadstäckning från privata försäkringar.
   För biträde i familjerättsliga angelägenheter krävs att det föreligger särskilda skäl. Rättshjälp får allmänt sett inte beviljas om den rättsliga angelägenheten inte är sådan att dess art, betydelse, tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt gör det rimligt att staten bidrar med kostnaderna.
   Också i brottmålen har rätten till offentlig försvarare beskurits.

Vad som dessutom sällan belyses är att våra skatteregler skapar en helt oacceptabel obalans mellan privatpersoner och företag.
   Ett litet exempel:
   Pettersson har köpt en ny bil och den levererade bilen lever inte upp till de löften bilföretaget utfäst. Bilföretaget vägrar godta Petterssons krav, och han nödgas inleda en process mot bilföretaget och anlitar därför en advokat.
   Vi förutsätter att Pettersson inte kan komma i åtnjutande av allmän rättshjälp och saknar privat försäkring som täcker delar av hans kostnader för ombudet. Parternas ombud kostar ungefär lika mycket.
   Processen går i två instanser, och de sammanlagda advokatkostnaderna uppgår till totalt 125 000 kronor inklusive moms. Den förlorande parten får stå för dessa kostnader.
   Skulle bilföretaget förlora processen, har det att betala 125 000 kronor. Av dessa är 25 000 kronor moms, avdragsgillt mot bolagets utgående moms - alltså ingen kostnad för bolaget.
   Dessutom är de resterande 100 000 kronorna en avdragsgill kostnad i bilföretagets räkenskaper.
   Med bolagsskatt på 28 procent blir bilföretagets nettokostnad för processandet 72 000 kronor.
   Skulle den enskilde förlora och ha att betala rättegångskostnaderna, har han ingen avdragsrätt för moms, och rättegångskostnaderna i övrigt är inte avdragsgilla mot hans privata inkomster. Han får således ett utlägg och en kostnad på 125 000 kronor.
   Är denne stackars bilköpare vanlig löntagare, vars inkomst inte är högre än att han bara betalar kommunalskatt, måste han för att kunna betala detta belopp tjäna minst 178 500 kronor brutto.

En enkel metod att skapa jämvikt i de civilrättsliga processerna och öka möjligheterna för den enskilde att anlita juridisk sakkunskap i olika rättsliga angelägenheter vore därför att införa avdragsrätt för den enskildes kostnader för advokater och juridiska rådgivare.
   Det skulle endast belasta statens budget med en minskad skatteintäkt. Och besparingar skulle kunna göras, då rätten att få allmän rättshjälp skulle inskränkas till dem som verkligen har en dålig ekonomi, men samtidigt utvidgas till att gälla alla rättsliga tvister.

Copyright