Rättshaveristerna behövs. Åtminstone enligt Jerzy Sarnecki som är professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Han anser att de tvingar. myndighetspersoner att se att de inte ostraffat kan behandla folk alltför lättvindigt.
   - De är egentligen den yttersta garanten för att allt går rätt till, säger Jerzy Sarnecki.
   Den som slår upp ordet "rättshaverist" i ordlistan får förklaringen: "person som påstridigt hävdar sin rätt". På de flesta myndigheter vet man precis vad det handlar om.
   En rättshaverist är en person som hakat upp sig på en orättvisa och är beredd att gå hur långt som helst för att få rätt. Ofta rör det sig om en liten oförrätt, som att bli slentrianmässigt bemött på försäkringskassan, som växer i rättshaveristens huvud.
   Utan sans driver rättshaveristerna sin sak genom rättsapparaten. De skriver ofta invecklade brev och inlagor där de hänvisar till mängder med paragrafer. Saken anmäls till justitieombudsmannen, justitiekanslern, högsta domstolen, konstitutionsutskottet. Riksåklagaren.
   Och - framför allt de ger sig inte. De kan av olika skäl inte släppa saken och gå vidare. En del ruinerar sig själva på rättegångskostnader och skadestånd av olika slag. berättar Håkan Nyman. psykolog på psykiatricentrum på Karolinska,
   Fejderna kan bli årslånga. Ibland tycks ilskan växa och omfatta samhället i stort och rättshaveristen börjar anmäla allt möjligt till olika tillsyns instanser. Ibland åtar de sig även att hjälpa andra att driva processer.
   - Det handlar ju om att inte kunna stoppa ett beteende som inte kommer att leda till framgång, att inte kunna tänka att "det är nog bättre att jag lägger det här åt sidan", säger Håkan Nyman.
   Kan vem som. helst bli rättshaverist?
   - Nja, det är nog så att människor är olika, säger Håkan Nyman.

ENLIGT HONOM ar det både biologi och egna erfarenheter som styr vilka som trillar dit. Ju mer "sårbar" en person är, ju större är risken. Den som befinner sig i en svår livssituation och samtidigt känner sig motarbetad av en myndighet ligger alltså risigt till.
   Människor som vill att omgivningen ska vara väldigt "regelstyrd", att allt ska gå rätt till i varje ögonblick, löper en större risk.
   - När en myndighet gör fel, då är det katastrof. Det är inget man kan ha överseende med eller låta vara, säger Håkan Nyman.
   I värsta fall kan rättshaveristen falla in i ett tillstånd av ren psykos. Då kan de börja se konspirationer överallt.
   - De kan uppleva att mäktiga krafter har gaddat sig samman och förföljer dem. De kan känna sig motarbetade, förföljda och hotade av de flesta de kommer i kontakt med. säger Håkan Nyman.

RÄTTSHAVERISTERNA är envisa, ihärdiga och - tycker somliga - ganska outhärdliga. Enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, ska man dock inte tycka alltför synd om de byråkrater som drabbas av rättshaveristens vrede.
   - Det är klart att de är en "pain in the ass" för myndighetspersonen. Men som jag ser det är det mycket mindre synd om myndigheten än om rättshaveristerna själva. Deras liv blir helt miserabla på grund av det här, säger Jerzy Sarnecki.
   Han tycker att rättshaveristerna fyller en stor funktion i samhället. De tvingar myndigheter att följa regelverket och inte hemfalla till slarv och godtycke. På så sätt för rättshaveristerna en kamp mot myndigheterna som kommer alla till godo.
   Det ska inte vara gratis för en myndighet att kränka mig. Det talar rättshaveristen om. Därmed kan de vara ett rent allmänpreventivt inslag, säger Jerzy Sarnecki.

Johan Segerholm