Sanktionen mot de tre svenskarna på FN:s terrorlista upphävs inte. USA sätter stopp samtidigt som man vägrar att presentera några bevis. Det borde oroa Sveriges regering.

TRE SVENSKA MEDBORGARE LEVER i en Kafkaliknande värld. De är anklagade för samröre med terrorister. Deras ekonomiska tillgångar är frusna - straffet är alltså redan utmätt - efter beslut i FN och senare EU. Men de tre svenskarna, som har somalisk bakgrund, har varken möjlighet att överklaga domen eller se bevisen. Processen har gått mycket snabbt; alltför snabbt.
   Så i fredags kväll var det åter dags för FN:s sanktionskommitté att sammanträda och ta ställning till terrorlistan. Vid denna upplagas pressläggning var ett formellt beslut ännu inte fattat. Men Sverige har fått ett underhandsbesked från det amerikanska utrikesdepartementet med en klar innebörd; USA kommer att motsätta sig att de tre svenskarna stryks från listan. Och enligt uppgifter till nyhetsbyrån Reuters ska heller inte några bevis i skuldfrågan läggas fram.
   - Vi äventyrar inte känsliga underrättelseuppgifter eller stryker någon terrorist från listan, säger en amerikansk regeringskälla.
   Ett egenartat uttalande, som tyder på att frågan övergått i en prestigekamp. Om USA anser att det finns klara bevis för att de tre svenskarna har samröre med terrorister, ja, då är det hög tid att man presenterar dessa. Nu permanentas i stället det rättsövergrepp som redan skett.

TILL TT SÄGER advokat Thomas Olsson att USA utnämnt sig själv till "polis, åklagare och domare i samma fall". Det ligger mycket i hans kritik, samtidigt som man bör minnas att övriga 14 medlemsländer i sanktions kommittén varit med om att fatta beslutet. Några invändningar gjordes inte. Och EU-kommissionen agerade lika fort och förvandlade listan till en förordning - därmed gällande i Sverige.
   Vad händer nu? Den svenska regeringen säger i en kommentar att man kommer att begära att sanktionskommittén gör en saklig prövning av de tre svenskarnas begäran. Men det räcker inte. Sverige borde gå vidare med frågan inom EU-kretsen och den vägen försöka hjälpa de utpekade svenskarna att få sin sak prövad.
   Vi kan inte ha en ordning där internationella organisationer tillåts sätta rättssäkerheten i Sverige ur spel. Och när så ändå sker är det regeringens skyldighet att protestera högljutt. Men hittills har deras agerande mest av allt präglats av feghet och krumbukter. Märkbart tyst har oppositionen också varit, i ett läge när dess röst skulle behövts höras mer än någonsin.

TILL DET AKTUELLA FALLET hör att Säpo redan i december bedömde att bevisningen mot de tre svenskarna aldrig skulle hålla i en svensk rättssal. Frågan borde därmed ha varit avgjord, men det är den alltså inte.
   Det talas om att få till stånd rimliga kriterier och procedurer för FN:s sanktionskommittéer. Enligt regeringen är syftet att bättre tillvarata individens rättigheter vid sanktionsbeslut. Visserligen är det en klen tröst för de tre anklagade svenskarna, men ändå ett hopp inför framtiden.
   Sanktionsinstrumentet är nödvändigt, men det måste användas på ett sätt som är förenligt med rättsstatens grundläggande principer. Om det riktas mot en enskild individ, måste han eller hon fortfarande kunna få saken prövad i domstol. Och den som anklagas för något måste få kännedom om substansen i dessa anklagelser.

VIDARE ÄR DET NÖDVÄNDIGT med en institutionell tröghet, som gör det svårare att fatta illa genomtänkta beslut. Sanktionerna riskerar att förfela sitt syfte om man i ivern att bekämpa terroristnätverken slår en järnring runt oskyldiga människor.
   Oavsett om de tre svenskarna är skyldiga eller inte måste rättssäkerhet gälla även dem. Allt annat är otänkbart i ett demokratiskt samhälle.

Ledaren

Dagens Nyheter
Copyright