[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Tre svenska medborgare med somaliskt ursprung har fått sina tillgångar frysta. Det har skett på amerikansk begäran, men någon svensk myndighet har inte varit inblandad i beslutet.
   Formellt är det FNs sanktionskommitté som satt upp trion på sin lista över misstänkta terroristfinansiärer. FN har ingen rätt alt frysa svenska medborgares tillgångar, men i och med att EU också utfärdat en förordning om det, har den automatiskt blivit tvingande lag i Sverige.
   Frysningen av trions tillgångar är ett uppenbart brott, inte bara mot Sveriges grundlag, den strider dessutom mot Europakonventionen och till på köpet mot FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
   Övergreppet visar på allvarliga brister i rättssäkerheten inom EU.

HADE DET VARIT regeringen, med statsminister Göran Persson och justitieminister Thomas Bodström i spetsen, som beordrat frysning av tre svenska medborgares tillgångar - utan att lägga fram några bevis eller ens några konkreta misstankar om brott - skulle de själva bli fällda i domstol ror brott mot grundlagen.
   Sveriges grundlag innehåller ett mycket starkt skydd av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Ingen, inte ens riksdagen och regeringen, har rätt alt bryta mot dem.
   Om en svensk domstol finner att en regeringsföreskrift uppenbart strider mot grundlagen, får domstolen inte bara bryta möt denna föreskrift - den är till och med skyldig att göra det.
   Det här är den normala ordningen i en västerländsk demokrati. Alla europeiska länder har liknande rättsordningar, där det ytterst är domstolarna som hindrar staten från att bryta mot lagen.

YTTERLIGARE EN säkerhetsventil är Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Dit har alla medborgare rätt att vända sig, om de anser att en lag som stiftats i deras hemländer strider mot Europakonventionen.
   Men i fallet med de tre svensk-somalierna, som fått sina tillgångar frysta, har det uppenbarats en mycket allvarlig lucka i rättsskyddet.
   Alla EU-länder har skrivit under Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. EU självt har däremot inte gjort det.
   Det innebär, att om en EU-bestämmelse strider mot de mänskliga rättigheterna, så kan en drabbad medborgare varken vända sig till någon nationell domstol eller till Europadomstolen för att få hjälp.
   Visserligen finns EG-domstolen i Luxemburg, men den kan bara pröva ärenden som gäller den gemensamma marknaden (EG), däremot inte det som faller under terrorist- och brottsbekämpning (EU).
   "EU kan lägga vilka förordningar och direktiv som helst utan att dessa kan grundlagsprövas", konstaterar Charlotte Cederschiöld, vice talman i Europaparlamentet (DN 7 februari 2002).
   Det är en fullständigt oaccentabel situation.

EUROPEISKA POLITIKER och jurister är väl medvetna om dilemmat, men de har olika förslag till lösning.
   En del, bland dem en majoritet av ledamöterna i Sveriges riksdag, pressar på för att EU ska skriva under Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Men Göran Persson och hans ministrar är kallsinniga. Så här heter det i deras högaktuella proposition (2001/02:72) om ändringar i grundlagen:
   För närvarande finns inte någon formell möjlighet varken för EG eller EU att ansluta sig till Europakonventionen. En sådan anslutning kräver fördragsändringar, bland annat för att relationerna mellan EG-domstolen i Luxemburg och Europadomstolen i Strasbourg skall klaras ut."

ANDRA VILL att domstolen i Luxemburg tar över skyddet av de mänskliga rättigheterna inom EU, så att domstolen i Strasbourg blir överflödig. Förslaget diskuterades vid toppmötet i Nice förra hösten men röstade ned, bland annat av den svenska regeringen.
   Då är frågan: Vem ska hindra EU från att bryta mot de mänskliga rättigheterna?
   Domstolen i Strasbourg kan inte. Domstolen i Luxemburg får inte.
   Så länge medlemsländerna inte kan komma överens betyder det att unionen saknar ett fungerande rättsskydd.

SÅ KAN VI GIVETVIS inte ha det. Ansvaret för att skydda de mänskliga rättigheterna inom EU måste därmed, tillsvidare, anses ligga kvar hos medlemsländernas egna rättsvårdande instanser.
   Både i medlemskapsavtalet och grundlagen har Sverige lagt in ett tydligt förbehåll: Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till EU, men bara om det finns ett fri- och rättighetsskydd, lika starkt som det som ges av Sveriges grundlag och Europakonventioner

DET INNEBÄR att en svensk domstol mycket väl kan pröva om ett EU-direktiv är förenligt med den svenska grundlagens krav på rättssäkerhet.
   Vad som behövs är bara en polisanmälan, till exempel mot SEB och Postgirot som vägrar låta svenska medborgare ta ut sina pengar, för att målet ska komma upp tingsrätten.
   Men det behövs också en rakryggad domare som vågar värna Sveriges grundlag både mot EU och USA, och som vågar försvara FNs deklaration om de mänskliga rätigheterna även när det är FN som bryter mot den.

Artikel 17.
” Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.”

Artikeln.
”Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier."

Ledaren
ledaren@di.se

Copyright