[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"Kriget mot terrorismen" har fått civiliserade demokratier att bryta mot normal rättsordning och mänskliga rättigheter. Nu måste en folklig reaktion komma, skriver Camilla Ingman-Fulton, Johan Sjöström och Malin Henriksson och uppmanar människor att praktisera civil olydnad tills rättsstaten har återupprättats.

Med det så kallade "kriget mot terrorismen" som startats av USA har på många sätt ett krig mot mänskliga och medborgerliga rättigheter och mot folkrätten inletts. Detta krig innebär enorma övergrepp på rättssamhället i Sverige och i stora delar av övriga världen. Numera legitimerar även Ryssland och Kina krigföring mot interna meningsmotståndare i namn av "kriget mot terrorismen", USA och Israel utför mord i "förebyggande syfte" med samma retorik.

Vidare har statssanktionerade rättsövergrepp som före den 11 september hade betraktats som oförsvarbara nu blivit någonting normalt. Storbritannien och USA får här stå som de värre exemplen i västvärlden, med mycket långa frihetsberövanden av människor utan specifika anklagelsepunkter och utan möjlighet för den enskilde att få sin sak prövad. Men även tre svenskar har felaktigt utpekats som terrorister och fått sina rättigheter inskränkta. De levde under lång tid i ett mardrömslikt vakuum. Sveriges regering säger i detta fall att de inte hade något val, att de var tvungna att bryta mot de mänskliga rättigheterna, en mycket märklig hållning.

EU:s ramlag om terroristbekämpning som tillkom i december förra året och den tillhörande s k terroristlistan för också med sig många problem. Ramlagstiftningen har kritiserats, bl a från juristhåll, för att den är så luddig att om den hade existerat under andra världskriget så skulle t ex den norska motståndsrörelsen mot nazisternas ockupation betraktats som terrorister. En annan kritik som framförts är att politiska demonstrationer också kan komma att ses som terroristaktiviteter.
Men redan nu finns ett aktuellt exempel på andra absurda följder av denna "terroristbekämpning": fallet Emmaus Björkå och deras biståndsverksamhet (cirka 100 000 kr per år sedan 1997) till palestinska änkor i ett flyktingläger i Libanon. I somras kände de sig tvungna att stoppa biståndet för att inte riskera att stämplas som terrorister. Detta eftersom kontoinnehavaren och förmedlaren av biståndet är medlem i den palestinska organisationen PFLP som i somras sattes upp på EU:s terroristlista. Denna motståndsgrupp mot den illegala israeliska ockupationen bedriver också olika sociala hjälpprogram.

PFLP sattes alltså INTE upp på terroristlistan förra december, utan hamnade där i somras. Likadant var det med FARC i Colombia. Hur kommer det sig? Glömde EU:s regeringar bort dessa organisationer? Naturligtvis inte! Svaret är förstås att man inte ansåg att de var terroristorganisationer och att det skulle vara kontraproduktivt att stämpla dem som sådana. Men USA tryckte på och nu är de på listan.
Det var inte längesedan som FARC och den colombianska regeringen efter inbjudan från Sverige var här i landet och höll fredssamtal. I dag skulle det vara en omöjlighet då man inte förhandlar med "terrorister".
Regeringen i Sri Lanka tog bort terroriststämpeln på den tamilska gerillarörelsen LTTE för att kunna hålla fredssamtal med dem, vilket har lett till tydliga framsteg för att lösa en av Asiens mest utdragna väpnade konflikter. Det kan alltså vara negativt ur fredssynpunkt att stämpla interna motståndsrörelser som terroristorganisationer.

En stark opinion måste bildas för att den rättsvidriga lagstiftning som ett flertal regeringar med EU och USA i spetsen infört eller kommer att införa ska kunna stoppas.
En diskussion måste föras om vad terroristlistorna får för effekt på våldsutvecklingen i världen, liksom vad dessa har för hämmande verkan på biståndsverksamhet och på vanligt folk som vill ge bidrag till detta.

Vågar vi som vill behålla ett demokratiskt samhälle passivt betrakta hur många demokratiska rättigheter beslutsfattarna är beredda att offra i det så kallade "kriget mot terrorismen"?
Vi undertecknade vågar inte det. Vi är 40 enskilda individer som i en gemensam civil olydnadsaktion har satt in pengar till de palestinska änkorna i Libanon och lämnat våra namn till polisen. Internationella åklagarkammaren i Sundsvall har inlett en förundersökning mot oss, vilket i all sin absurditet samtidigt är bra, eftersom det är ett utmärkt sätt att lyfta fram dessa frågor.
Om vi åtalas, måste följande fråga få ett svar: vad har hänt som gör att biståndsverksamhet numera kan ses som stöd till terrorism?
Läggs förundersökningen ner, återstår en mängd obesvarade frågor som måste fram i debatten. Hur kan ens en förundersökning om brott inledas för att vi har gett pengar till ett biståndsprojekt? Hur måste lagstiftningen förändras så att t ex Emmaus riskfritt kan återuppta det nödvändiga biståndet? Vilka kriterier är det som gör att organisation X hamnar på terroristlistan medan organisation Y inte gör det?
Eftersom regeringen ska representera folket måste den omedelbart inleda en dialog med folket i detta land om allt detta - en dialog, inte ett försvarstal med hycklande halvlögner.

Vi kräver att Sverige agerar för att säkerställa att våra rättigheter inte offras. Första steget är att inte acceptera att ramlagen åsidosätter några av våra mänskliga och medborgerliga rättigheter.
Vi efterlyser en offentlig debatt om vad det är som pågår i namn av "kriget mot terrorismen".

Vi uppmanar människor som värnar om demokratin att praktisera civil olydnad, tills rättsstaten har återupprättats och mänskliga och medborgerliga rättigheter respekteras.

Camilla Ingman-Fulton
Johan Sjöström
Malin Henriksson
(för Umeås aktionsgrupp mot
terroristlagstiftningen)