[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Rättsväsendet blöder
Av Johan Hirschfeldt-
Svenska Dagbladet - 1
september 2003
Sparkravet på domstolarna är orealistiskt. Antalet
mål som väntar på avgörande i Svea hovrätt kan komma att fördubblas
om sparkravet genomförs. Att sänka kvaliteten i en överprövningsinstans
är uteslutet, framhåller hovrättspresident Johan Hirschfeldt, som anser
att den dömande maktens konstitutionella ställning bör stärkas.
På SvD Brännpunkt den 27 augusti tar hovrättslagman
Per Eriksson upp domstolarnas konstitutionella ställning och ekonomi.
Frågorna är väl värda en diskussion.
Den dömande makten är svagt markerad i vår konstitution jämfört med både
klassiskt orienterade och det nya Europas konstitutioner. Regeringsformen
berör sådant som lagbundenhetens princip, domarens självständighet i
det enskilda målet och anställningsskyddet för domare. Detta är kärnpunkter
till skydd för domstolarna som statsmakt. Jag delar Per Erikssons
uppfattning om att vår konstitution bör få en klarare uttryckt princip.
Tills vi är där kan vi, vid behov, falla tillbaka på 1809 års
konstitutionsutskotts berömda och lyckade ord om en domarmakt som är självständig
under lagarna, men inte självhärskande över dem. Där kommer en svensk
konstitutionell tradition till tals som har andra inhemska rötter än enväldets
och som är äldre än både Montesquieu och Toqueville.
Det är de hastigt påkomna och svårförutsedda effekter av
pensionsreformen och dess finansiering som lett till att Domstolsverket,
DV, funnit att pengarna inte räcker under de närmaste åren. DV har därför
skrivit till regeringen och tydligt påtalat det allvarliga problemet.
Skrivelsen är värd större uppmärksamhet än den hittills fått. Den
innehåller en oroande beskrivning av konsekvenserna för medborgarna. Där
pekas också på behovet av organisationsförändringar främst i frågan
om tingsrätterna. DV:s skrivelse är bra i sin beskrivning av
konsekvenser och av reformbehov och kostnaderna för detta. DV framhåller
att "Just för en verksamhet av domstolsväsendets slag . är långsiktighet
och förutseende i den ekonomiska planeringen fundamental".
Domstolsverket har följdenligt skrivit till domstolarna och begärt
sparplaner. Verket anger sparkravet till 175 miljoner kronor eller sju
procent under åren 2004-2006, men säger också att besparingskraven för
många domstolar är orealistiska. Jo, så är det. Låt mig ta det som
ligger mig närmast, Svea hovrätt. Vi räknar med en neddragningseffekt
som är cirka 15 procent av hela verksamheten. Vad blir konsekvenserna av
detta? En domare arbetar under lagen och har tjänsteansvar. Vår personal
arbetar redan nu väl hårt. Det är inte realistiskt att driva upp
arbetstakten ytterligare. Det finns vissa rationaliseringsmöjligheter,
men vi väntar sedan länge på aviserade lagändringar och ett väl
fungerande och fullständigt it-baserat verksamhetsstöd. Det är därför
en fråga på längre sikt.
Att sänka kvaliteten på arbetet i en överprövningsinstans kommer inte
i fråga. Vad som då kvarstår är minskad produktionsvolym och det
drastiskt. Antalet mål som väntar på avgörande i domstolen kan komma
att fördubblas efter två år.
Det krävs - och ofta med
goda skäl - i den allmänna debatten och av andra myndigheter att
domstolarna ska prioritera allt fler typer av mål. Riksåklagaren, RÅ,
har nu fått mer pengar och kan utöka sin organisation.
RÅ har beslutat att prioritera följande brottstyper:
våld mot kvinnor, våld mot barn, sexuella övergrepp mot barn, hatbrott,
ungdomsbrottslighet, grova våldsbrott, narkotikabrottslighet, ekonomisk
brottslighet, miljöbrott och arbetsmiljöbrott. Här rör det sig ofta om
allvarliga brott där målen redan i dag är många, stora och svåra och
där korta frister för avgörandet enligt lag ska iakttas av domstolen.
Vi har redan nu en stark tonvikt i vår verksamhet på dessa måltyper.
Genomförs sparkraven kommer Svea hovrätt inte att kunna hålla jämna
steg med åklagarväsendet beträffande dessa mål. Vad är det då för
mening med riksåklagarens prioriteringar? Därutöver är det andra målområden
som kommer att drabbas. Jag tänker på de vanliga brottmålen och andra mål
där starka intressen av snabb handläggning på goda grunder görs gällande:
familjemålen, hyresmålen, miljömålen och näringslivstvisterna. Det går
också att lägga ett principiellt och internationellt perspektiv på
saken.
Att beakta är de inom Förenta Nationerna utarbetade riktlinjerna
"Basic Principles on the Independence of the Judiciary", 1985. I
ett avsnitt om domstolarnas självständighet sägs där i art. 7:
"It is the duty of each Member State to provide adequate resources to
enable the judiciary to properly perform its functions".
I Europakonventionen blir det konkretare. Enligt konventionens art. 6 krävs
att domstolarna i medlemsstaterna ska avgöra målen inom skälig tid. Det
betyder att Europas stater - vid sidan av rättssäkerhetskraven -
gemensamt ställt upp ett övernationellt effektivitetskrav på
medlemsstaterna och deras domstolar. De nationella politiska organen är
inför Europadomstolen ansvariga för att domstolarnas verksamhet inte
bara är rättssäker utan också effektiv.
Brister en domstols resurser med stora högar av oavgjorda mål som följd
kan det leda till att staten måste ersätta den enskildes skada. Att
domstolarna är överbelastade är inget skäl. I mål där invändningar
av detta slag rests från staterna har Europadomstolen regelmässigt
konstaterat, att det åligger en konventionsstat att organisera sitt
domstolsväsende på ett sådant vis att förekommande mål kan avgöras
inom rimliga tider. Och domstolen hävdar här allt strängare tidskrav i
sin praxis.
Hos oss gäller ett system där regeringen ställer upp verksamhetsmål för
domstolarna, uttryckt i procentuella avverknings- och omloppstider för målen.
Men hos Europadomstolen handlar det inte om uppställda verksamhetsmål
utan om reella förutsättningar för att klara uppgiften.
Domstolsfunktionen i en rättsstat fordrar att riksdag och regering har
ett långsiktigt perspektiv på verksamheten. Det fordras då en nyanserad
och samordnad användning av sådana styrmedel som lagstiftning,
budgetstyrning och uppställande av verksamhetsmål.
Lagstiftning är inte ett symboliskt handlande utan kostar pengar. Det rör
sig naturligtvis här inte om att domstolsväsendet skulle få något
slags fribrev när det gäller anslag och budget. Men förutsättningarna
är speciella. En kortsiktig och ryckvis hantering av ekonomin för
domstolsväsendet ställer stora värden på spel och är oacceptabel. Att
ett väl fungerande rättsväsende är av central betydelse för frihet
och ordning i vår demokratiska rättsstat råder det stor politisk
enighet om när saken tas upp på ett principiellt plan.
Denna konsensus är mycket värdefull och nödvändig som en utgångspunkt.
Nu, i verkligheten, ställs denna ideala ordning på prov.
Johan Hirschfeldt
hovrättspresident Svea hovrätt
Fotnot: I torsdags inleddes budgetförhandlingarna mellan regeringen och
stödpartierna v och mp. Ett bud från regeringen är att Domstolsverket får
50 miljoner kronor i ett årligt anslagstillskott. Verkets totala anslag för
2003 uppgår till 3,6 mdr.
|
