Visst är det givande på flera sätt att ta del av vad Regeringsrättens ordförande Hans Ragnemalm och Kammarrättspresidenten Per Anclow (HRPA) skriver 2003-09-28 i SvD under rubriken CYNISK SAMORDNINGSIVER.

Deras inlägg präglas av elegans, av balans och kultiverad intelligens, av föredömlig god språkhantering, och det på en söndag - lika glimmande vacker förpackning som dess innehåll i väsentligt avseende är falskt.

Än en gång missbrukas demokratibegreppet. Nu kallas "förvaltningsdomstolarnas" perspektiv medborgarperspektiv. Hittills i domaredebatten har "allmänna domstolar" lagt beslag på att representera och arbeta för medborgarperspektivet.

I detta uppger sig HRPA vara helt eniga med de 33 höga domare som tidigare yttrat sig. Men även HRPA skriver om medborgarna så att säga i tredje person, mera som objekt borta i periferin, än som i egenskap av i en demokrati maktägande direktivgivare, representerade av Riksdagen. Vad medborgarna än tycker, så struntar domarna i själva verket i det:

För domarna gäller det endast att fjättra Domstolsverket  och Regeringen vid en föregiven opinion som dessa inte vågar att utmana. Det lyckades man med 1998/99 i en liknande aktion så effektivt, att resultatet står sig än. Denna gång tycks syftet vara att sätta själva Riksdagen på pottan, bl.a. med falska hot och lika falska förhoppningar.

”Det skulle kunna rasera ett effektivt rättsskydd som mödosamt byggts upp särskilt under den senaste
trettioårsperioden.” Påståendet av HRPA är lika mycket cyniskt löje som vad övriga domares skrivning helt riktigt sagt är cynisk samordningsiver. För nästan 30 år sedan minns jag att jag anmälde en adlig domare i
Länsrätten i Kalmar till dåvarande JK, med kopia till en då ganska så rejäl Justitieminister.

Domaren hade ljugit i domskrivningen, svart på vitt! OBS att det var inte fråga om osanning, utan bevisligen om lögn! Både JK och Justitieministern struntade i det, till synes utan att skämmas i sina svar.

Under BRÄNNPUNKT-katalogen RÄDDA VÅRA DOMSTOLAR har jag i SYNPUNKT-genmäle FÖRNYA VÅRA DOMSTOLAR anfört 2 ytterligare exempel, Bevis 2 och Bevis 3, på vad som hände under dessa 30 år och vad som är pågående.

Jag har minst ett halvt dussin exempel till av endast egen erfarenhet, och c:a 1 hyllmeter med pärmar som även innehåller andras. Där finns solklara bevis av c:a 30 års dekadans av rättsväsendet.

För övrigt: Vad som skrivits av mig och andra här på SvD under SYNPUNKT och som kommentar till debattinläggen av de 33 domare har HRPA inte heller brytt sig om. Det kan ses som ett av bevisen att domarna i själva verket nonchalerar medborgarna och deras opinion totalt:

Man utnyttjar medborgarna som gissla, i bildandet av en föregiven opinion, i en kvasidebatt.

”Snart sagt varje medborgare företar sig någon gång något som är reglerat på så sätt att det kan blir föremål för förvaltningsdomstols prövning.” Det är å ena sidan en klassisk understatement:

Var någorlunda aktiv medborgare har minst vart år skäl att gå till förvaltningsdomstol. Och nästan var sådan medborgare skyr förvaltningsdomstolarna som pesten. Det påstår jag är det förhärskande medborgarperspektivet. 

Å andra sidan är Ert påstående en verklighetsförfalskning: I nästan 100 % av alla mål är det inte
medborgarna, utan myndigheterna som ”företar sig något -
som kan bli föremål för förvaltningsdomstols prövning”.

Det måste vara något fel på Ert medborgarperspektiv när Ni synes tillvita var medborgare ett så lagstridigt samhällsuppförande att det föranleder domstolsingripande. Har Ni inte förväxlat objekt med subjekt? Ett annat bevis på vad som har hänt och vad som pågår:

Man kan aldrig få något slags gottgörelse för all den orätt som man tillfogas. Ersättning för eget arbete med att gå till dessa så motsträviga och myndighetstillvända domstolar? 

Glöööm det! Vi har äntligen begåvats med en lag som reglerar sådan ersättning. Innan den lagen kom till, hade man åtminstone en teoretisk rätt att enligt allmän lag yrka ersättning för eget arbete. Den nya lagen tillförsäkrar sådan rätt, visst, men i princip endast för kostnader om man anlitar advokat som ombud!

Med den lotteribetonade rättsskipningen som all domstolsverksamhet men i synnerhet förvaltningsdomstolars innebär, vore det ekonomiskt harakiri att anlita advokat var gång man har utsatts för övergrepp. ”Man behöver en advokat och en läkare i var familj”, skrev jag för 30 år sedan. Numera räcker det knappast med 1 advokat.
Det är kanske det slags rättskydd som nämnda kostnadsersättningslag ger, som Ni menar har byggts upp under senaste 30 åren? I så fall:

Gratulerar, Advokatsamfundet, och: Bevara oss övriga väl för domarnas övningar i den vägen under kommande 30-årsperioder.

Walter Kölzer

Bankrättsföreningen