I ett inlägg den 7 december på NT Debatt apostroferar Lars Ola Hull mig med anledning av min och Holger Gustafssons artikel om EU-stadgan om mänskliga rättigheter.
   Möjligen övertolkar Hull oss. Vi har knappast framställt Sverige som ett föredöme i de här sammanhangen. Medborgarrättsskyddet behöver förstärkas i Sverige.
   Den nuvarande svenska författningen utgår i hög grad från ett rättspositivistiskt betraktelsesätt, där rätten definieras operationellt, det vill säga rätt är det som lagstiftarna kallar rätt.
   Men rätten ingår som ett undersystem i ett samhälle, där de grundläggande värdena - etiken - utgör ett sammanhållande band. Rättsnormen ska därför ta sin utgångspunkt i det som är etiskt godtagbart.
   Ibland kan lagstiftaren trampa fel och då borde det finnas korrektionsmedel mot detta, dels i form av en effektiv lagprövningsrätt inom landet - och det har vi inte som Hull påpekar - dels genom att man betraktar etiken som överordnad i tillämpningen av lagbestämmelser. En värdeneutral rättsstat är ju faktiskt en omöjlighet.
   Rättens legitimitet är alltså inte bara knuten till sättet för beslutsfattande utan även till medborgarnas sociala medvetenhet, värdeskalor och värderingar. Legitimiteten är etisk till sin natur. Den legitima rättsstaten måste därför visa respekt för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Etiken är det önskvärdas konst, medan politiken är det möjligas konst.
   En god politik försöker alltså genomföra det önskvärda så långt det är möjligt. Civil olydnad eller samvetsfrihet måste därför vägas mot det etiskt godtagbara - men det är inte alltid en lätt avvägning.
   Vi kristdemokrater har emellertid lagt förslag i riksdagen om ett förstärkt rättighetsskydd, inte bara mellan det allmänna och den enskilde utan även mellan enskilda, och vi har dessutom krävt en effektiv lagprövningsrätt. vi försöker åtminstone "sopa framför egen dörr".

Ingvar Svensson
Riksdagsledamot ( Kd )
Ledamot av Konstitutionsutskottet