Vi måste befästa den europeiska värdegemenskapen och visa att unionen inte bara handlar om inre marknad, pengar och konkurrens. Därför behövs en EU-stadga om grundläggande rättigheter. Dessutom kan en sådan stärka medborgarna gentemot EU:s institutioner, och täppa till en del av det demokratiska tomrummet som idag finns i unionen.

Kopplingen mellan den enskilda människans verklighet och storpolitiken inom EU måste stärkas. Vi tror att det måste göras genom att slå vakt om den värdegrund som är gemensam för Europas folk.

Trots alla nationella olikheter förenas vi i en värdegemenskap som grundar sig i vårt arv från den judisk-kristna religionen, den västerländska humanismen i övrigt, och den romerska rättstraditionen. Denna gemenskap har utvecklat en övertygelse om det demokratiska systemets och de mänskliga rättigheternas betydelse.

Tyvärr har frågor om värden och identitet ofta varit bortglömda i den inhemska EU-debatten. Men på senare år har något förändrats. Det är här som stadgan om grundläggande rättigheter - alltså en förteckning över vilka rättigheter och politiska principer som vi kan kräva att EU uppfyller - kommer in i bilden. Den kan vara en del i det identitetsstärkande arbetet i Europa.

Vi anser att den bör bli föremål för fördjupade diskussioner i en ny regeringskonferens. En sådan bör sikta på att reda upp den nuvarande snårskogen av regler och fördrag inom EU, och samla de fundamentala bestämmelserna i en klar och tydlig konstitution.

Genom stadgan kan medborgarna få en garanti för vilka universella principer som skall gälla inom EU:s egna verksamhetsområden. Det gäller förstås de "klassiska" mänskliga rättigheterna, såsom rätten till liv, till samvets- och yttrandefrihet, och mycket annat. Men här finns också ett försök att utvidga rättighetsbegreppet till ett antal principer som medlemsländerna tillsammans anser vara självklara och nödvändiga fundament för offentlig verksamhet.

Här handlar det bland annat om friheten för konst och vetenskap, rätten att välja utbildning, och rätten till hälsovård. Dock med den reservationen, att stadgan endast kan tillämpas på EU:s egna kompetensområden. Den får inte ersätta de nationella rättighetsförklaringarna.

Den juridiska problematiken måste dock klaras ut. Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna är sedan 1950-talet accepterad som den främsta garanten för mänskliga rättigheter i Europa. 41 europeiska stater har skrivit under och är därmed underordnade Europadomstolen som slutlig instans.

Det är därför angeläget att inte en ny stadga skapar konkurrens mellan två skilda system. Lösningen ligger i att EU som organisation införlivas i konventionen och i det "uppnådda" inom den europeiska rättsordningen. Det går att ändra de juridiska förutsättningarna i konventionen och i EU så att detta blir möjligt. På så vis skulle stadgan förstärka och bygga vidare på det bestående.

Det är faktisk intressant att det idag i Sverige har blivit en betydande enighet kring Europakonventionens betydelse. Så har det inte alltid varit. Olof Palme på sin tid kallade ibland domstolen i Strasbourg för "Petréns lekstuga" (Gustaf Petrén var regeringsråd och stridbar när det gäller de mänskliga rättigheterna).

När Fri- och rättighetskommittén i början på 90-talet skulle granska frågan om införlivandet av Europakonventionen i svensk lag, så var motståndet stort och flera partiföreträdare beskrev den som flummig naturrätt. Men kristdemokraterna drev på i frågan och fick även till stånd att den svenska reservationen angående föräldrarätten upphävdes. Från den 1 januari 1995 är konventionen svensk lag.

Förutsatt att en stadga om mänskliga fri- och rättigheter knyts till Europakonventionen, välkomnar vi att den nya stadgan inlemmas som lagligt bindande i en ny konstitution för EU. Den enskilde behöver ett skydd mot EU-byråkratin.

Den nu utarbetade stadgan kan med det här synsättet antas som en politisk deklaration, men bör följas av att arbetet för att införliva Europakonventionen sätts igång. Utöver de rättigheter som stadgas i Europakonventionen finns det behov av kompletterande rättigheter inom EU - dessa kompletteringar bör göras genom EU-stadgan och på sikt få rättslig status.

Stadgan kan befästa idén att mänskliga rättigheter måste ta sin utgångspunkt i respekten för den enskilde individen och hans integritet och värdighet. Den bör andas ett tydligt och starkt inflytande av europeisk humanism och av den judisk-kristna etiken.

Vi kristdemokrater har gjort till vår huvuduppgift att övertyga det här landets styrande om att en stabil värdegrund för vårt samhälle inte är en bagatell - det är en nödvändighet. En rättighetsstadga inom EU skulle bekräfta denna syn och innebär därmed en rejäl framflyttning av positionerna för de mänskliga rättigheterna i Europa.

Den europeiska stadgan om grundläggande rättigheter kan bidra till en förstärkt känsla av värdemässig gemenskap mellan Europas medborgare. Därmed stärks unionens legitimitet och identitet. (SNB)

Holger Gustafsson och Ingvar Svensson