DSM-samtal med Thorsten Sennton

1. Svenska domstolar politiskt styrda

2. Svenska språket utnyttjas för dimbildning

3. Svensk nyordning i Europadomstolen

4. Svenska medborgare drabbas mer än andra

5. Hur går det till när man vänt sig till Europadomstolen ?

6. Hur Europadomstolen missleddes i fallet Torgny Gustafsson

7. Hur står det till med mediarapporteringen ?

8. Samtliga riksdagsledamöter är informerade

9. Fallet med de svenska skattetilläggen

10. Den enskilde medborgaren contra Den svenska Staten

11. Svenska framgångar hotar rättssäkerheten i Europa

12. Thorsten Sennton

JAN GILLBERG: Sverige och då närmast den svenska staten har ju inte alltid haft någon särskilt trevlig relation till Europadomstolen i Strasbourg. Vi har haft politiker - kända sådana - som har myntat begrepp som att denna för Europa och den europeiska rättsbildningen viktiga institution är att betrakta som en lekstuga. Jag åsyftar här när Olof Palme i ett av sina polemiska utfall om Just Europadomstolen myntade begreppet "Petréns lekstuga" (l). Detta i en träta Palme hade med dåvarande och numera framlidne ordföranden i den svenska Medborgarrättsrörelsen regeringsrådet Gustaf Petrén. Medborgarrättsrörelsen eller MRR var ju i många år en promotare av Europadomstolen som en betydelsefull kraft till inte minst skyddet av medborgerliga rättigheter men även i övrigt när det gäller vad jag skulle vilja kalla "rättsstatsvärnet”.
   Nu vet jag att du har en lång rad fall som har gått vidare till Europadomstolen och att du i detta ditt arbete kunnat erfara hur Sverige gång efter annan kommit i konflikt med Europadomstolen. Sverige är ju relativt folkmängden det land som mest frekvent hamnat inför Europadomstolen.

THORSTEN SENNTON: Jag har nu under ett antal är - närmare bestämt sedan 1996 - forskat på det här området. Det var då -1996 - jag fick klart för mig hur illa det svenska rättssystemet fungerar. Det hade jag tidigare inte förstått. Och jag hade aldrig fatt någon utbildning om bristerna i systemet. Det är inte något du får när du utbildar dig till jurist i Sverige. Det är heller inte meningen att du skall få, just detta är en del av hur systemet är uppbyggt. Som jurist skall du lära dig att den svenska rättsordningen är oklanderlig och väl fungerande.
   I dag vet jag bättre. Jag har nu ungefär 50 fall som gått vidare till Europadsomstolen och det handlar i samtliga fall om mycket allvarliga rättsövergrepp. En del av dessa fall har en historia som sträcker sig lång tid tillbaka. Mitt äldsta fall har en förhistoria på 40 år.

JG: Vad gäller det fallet?

TS: Det gäller en jordbrukarfamilj i Jämtland, som fatt sin kobesättning felaktigt nödslaktad och därigenom fått sitt jordbruk och sin inkomstkälla förstörd. Familjen har fått sitt jordbruk förstört efter stridigheter med kommunen, som pågått i nu mer än 40 år. Det har legat i kommunens intresse att få bort den här jordbrukarfamiljen. Genom felaktiga avloppslösningar har kommunen indirekt förgiftat kobesättningen och detta om och om igen. Till slut har kommunen genom olika felaktiga förfaranden lyckats framtvinga ett avlivande av korna. Med min hjälp och ett och ett halvt års arbete har det varit möjligt att avvärja den ekonomiska katastrofsituation som hotade men jordbrukarfamiljen har inga kor kvar. Alla säger att familjen har skött sina kor, allting har varit perfekt, jordbruksverkets expert på det saken gäller har uttalat sig till vår förmån men ändå förlorade familjen målet, därför att kammarrätten inte ville ha med experten som vittne och detta uppenbarligen därför att det inte hade varit bra för de som ville styra saken och företrädde bakomliggande intressen.

JG: Vad är de bakomliggande intressena?

TS: I grunden är det kommunen som vill åt marken. Man började med att i hemlighet, bakom familjens rygg, staka ut marken för tomter. Det gjorde man 1960. Övergreppen började 1959 med felaktigt tillåtande av avlopp hos en nära granne. På det sättet har marken förgiftats och familjens kor har blivit sjuka och avlidit. Även de människor som bott på gården har fått allvarliga hälsoproblem av de bakterier som på det här sättet kommit i omlopp. Alla vet hur humanavlopp är farligt för både djur och människor. Detta till skillnad från exempelvis kogödsel, som ju enligt genomförda studier tvärtom är nyttigt för korna.

JG: Den här konflikten mellan en jordbrukarfamilj och ett kommunintresse kan alltså det svenska rättssystemet inte få rätsida på utan att målet skall behöva gå vidare till Europadomstolen?

TS: Ja. Det finns en politisk styrning i själva domstolssystemet som gör en sådan här sak möjlig eller snarare som gör det omöjligt för det enskilda rättsintresset att hävda sig gentemot som i det här fallet det kommunpolitiska intresset. Vid det här laget har jag kartlagt det så bra att jag kan peka ut personerna som har styrt det. Det har i det här fallet varit mycket lätt att genom den kartläggningen följa hur domstolsstyrningen skett. Det här kan vad just gäller förekomsten av domstolsstyrning sägas vara ett typfall.

JG: När man sedan efter att ha prövat alla de möjligheter som det svenska rättssystemet erbjuder fått upp sitt fall i Europadomstolen i Strasbourg, hur fungerar det då?

TS: Ja, då får man till en början med ingen som helst information. Är man jurist så ställer man frågor om vad det är för regler som gäller. Det finns nämligen inga instruktioner att tillgå. Det tog mig ungefär två år att få tag i de interna reglerna för hur ett ärende skall handläggas. Det tog ytterligare ett par år för att inhämta mer detaljerade uppgifter om hur förfarandet skall gå till.

JG: För att driva ett ärende inför Europadomstolen krävs således ett detaljkunnande som den enskilde själv måste skaffa sig?

TS: Ja, och det säger sig självt att detta är något som få enskilda kan göra. För att lyckas krävs en grundläggande juridisk utbildning. Från den plattformen får man sedan bygga vidare för att skaffa sig den specifika kunskap som erfordras för att kunna driva ett ärende inför Europadomstolen. I Sverige finns det en handfull jurister om ens det som skaffat sig sådan kunskap. Redan detta är naturligtvis högst otillfredsställande. Dessa få kommer i besittning av ett slags kunskapsmonopol, som det sedan blir få klienter förunnat att kunna tillgå när de nått fram till vägs ände i det svenska rättssystemet.

JG: Och ju färre dessa få är, desto lättare att styra upp den grupp "Europadomstols-kunniga" som finns att tillgå...

TS: Det är en annan given konsekvens,

JG: Vad betyder det att de svenskar som söker rättelse i Europadomstolen utgår ifrån ett språk, som få människor som inte är svenskar förstår?

TS: Det komplicerar helt naturligt. Och detta är ett dubbelriktat problem. Det är inte bara de som vänder sig till Europadomstolen som här har ett problem. Även de som skall döma i målen ställs inför motsvarande problem. Domare som inte förstår det svenska språket har - som det visat sig - väldigt svårt att döma i mål som gäller Sverige. Det här gör att Sverige - dvs den svenska staten som svarande - har kunnat utnyttja språkbarriären för att genom dimbildning få bort många mål som gäller rättsövergrepp. Genom den dimbildning som språkbarriären möjliggjort har domarna inte fullt ut förstått vad det handlar om.

JG: Du säger att detta är något som utnyttjats från den svenska sidan...

TS: Ja, med hjälp av svenska domare och med en svensk domare som Europadomstolens högsta chef har Sverige lyckats trimma in ett system som successivt försvårat framkomligheten för den som vill få sin sak prövad av Europadomstolen. Åberopande rationaliseringkrav har de svenska domarna - precis som i Sverige - kommit dithän att rationaliteten blivit överordnad rättssäkerheten. I stället för att se till att det fungerar som det ska godtas numera av rationaliseringsskäl vad som vid en rimlig och sorgfällig prövning istället skulle dömas ut som rättsövergrepp.

JG: Menar du att vår svenska "rationaliseringsduktighet" även påverkat arbetet i Europadomstolen?

TS: På något sätt har detta lyckats ske. Det som gäller och som är känt sedan jag fick svar på mina frågor per den 25 september 2001 från Europadomstolen är att domstolens rapportör av dylika rationaliseringsskäl är medborgare i det land som är utsatt för klagomålet. Det är ungefär som om man har en process med en motpart så är det motparten som utser referenten - "the judge rapporteur" i målet - och samtidigt är en av domarna. Så illa är det i Europadomstolen, numera. Vad jag förstår är detta en nyordning Europadomstolen i sen tid genomfört. Domstolen har tagit ett som det menas rationaliseringssteg, som daterar sig till beslut som genomfördes - om jag minns rätt - den 2 november 1998. Ändringen kan direkt härledas till att domstolen sedan åtskilliga år tillbaka styrs av en svensk domare som högste chef och att den felaktiga styrningen av mål avseende Sverige, uttryckligen enligt Europadomstolens interna regelverk, endast kan ske efter godkännande av denna högsta chef.

JG: Och vad konkret innebär den då inträffade förändringen i Europadomstolens rutiner och vilka konsekvenser har det fått för rättstryggheten?

Med hjälp av svenska domare och med en svensk domare som Europadomstolens högsta chef har Sverige lyckats trimma in ett system, som successivt försvårat framkomligheten för den som vill få sin sak prövad av Europadomstolen. Foto Jan Gillberg

TS: Med de nya rutinerna har förfarandet förenklats så att när det gäller ett svenskt mål är det bara svenska handläggare som läser ärendena. Och dessa mörklägger genom att inte se några kränkningar. Jag har 50 mål som gått vidare till Europadomstolen. I hittills 44 fall har de svenska handläggarna uttalat att de inte ser några kränkningar, trots att samtliga dessa fall innehåller många olika kränkningar. Om man räknar antalet kränkningar handlar det i dessa fall om kanske 500 kränkningar i de 50 mål det här gäller, således i snitt 10 kränkningar per mål men de svenska handläggarna ser inte dessa kränkningar därför att de inte vill se dem. Det här stämmer med det vi känner igen från det svenska systemet i Sverige, där domare inte vill se de fel de själva begår. Och de som skall jävspröva vill inte se att det är jäv, trots att JO och JK har uttalat, att om någon domare eller annan tjänsteman gjort ett grovt tjänstefel så har det uppstått en jävssituation.

JG: Det du kritiserat i det svenska systemet är, som du menar, något som nu även drabbat den rättsordning som på senare tid kommit att tillämpas i Strasbourg?

TS: Tyvärr är det så. När det är så att handläggarna i Strasbourg inte ser de kränkningar, som varje opartisk svensk jurist kan se. Sedan kommer nästa steg. "The judge rapporteur" är svensk i mål som gäller Sverige. Vad kan man förvänta sig? Nu är dock ännu inte något av de mål jag har slutgiltigt bedömt av en "judge rapporteur" men jag kan inte utifrån vad jag har lärt mig av systemet - det system som nu också tillämpas i Strasbourg - förstå annat än att en svensk "judge rapporteur" tillsatt i Europadomstolen inte heller ser det som för opartiska jurister är uppenbart. Och sedan översätter man ingenting annat än själva konstaterandet att "the judge rapporteur" inte sett de rättsövergrepp som påtalats och som saken i de olika med mot svenska staten väckta målen gäller. Vad kan då en utländsk domare i Europadomstolen som inte förstår svenska förväntas dra för slutsatser och detta efter att den svenska delegationen som förstår svenska inte ser några kränkningar och att "the judge rapporteur" som är svensk inte ser några kränkningar...? Jo, om inte annat så kan man förvänta att de utländska domarna av kollegiala skäl inte vill ifrågasätta detta att deras svenska kollegor inte ser några kränkningar.

JG: Det du här beskriver måste rimligen särskilt drabba tänder som Sverige, vars språk är mindre väl känt. Tar man då i stället brittiska medborgare som vänder sig till Europadomstolen i Strasbourg måste dessa ha betydligt större möjligheter att få sin sak förstådd och göra sin sak gällande visavi domare av olika nationalitet av det enkla skälet att engelska är ett internationellt språk. Likadant när det gäller de som i sina framställningar använder sig av det franska eller tyska språket

TS: Ja, och de svenska domarna har uppenbarligen just utnyttjat det svenska språkets relativa oförståelighet för att skräddarsy ett system som passar Sveriges intressen som land. Det här är en problematik som får sin särskilda belysning av en av mina erfarenheter. Det gäller när jag skulle få fram det material jag länge bett att få för att kunna sätta mig in i den av Europadomstolen tillämpade handläggningsordningen. Detta material fick jag plötsligt fram när den svensk anställd i domstolens kansli som sköter delegationens granskning av de svenska ärendena var på tjänsteuppdrag i annat land under en period och då var ersatt av en dansk. Då plötsligt förbättrades handläggningen och jag fick svar på mina frågor. Svar jag behövde för att veta hur jag i min tur skall förfara i min handläggning av de mål jag driver inför Europadomstolen. Det gällde framförallt kunskap om vad slags material som domstolen vill att man skall ta fram för att den skall kunna göra sin bedömning. Detta är nämligen inte något självklart. I Sverige har vi den ordningen att domstolen skall - som det heter - känna lagen. I Europadomstolen är det du som part som fullt ut måste ge domstolen all kunskap om ett lands rättsordning.

JG: Kan du utveckla detta närmare?

TS: I normalfallet enligt de genom svenska domare införda rutinerna har i målet ansvarig "judge rapporteur" kunskap om ett aktuellt lands rättssystem men kan enligt Europadomstolens regler bortse från denna kunskap. Som part blir du informerad om att avgörs på klagandens "own submissions" men inte särskilt upplyst om att du också måste förklara grundläggande systemfrågor i aktuellt lands rättssystem. Det vanligaste misstaget är därför att klaganden inte förstår vilken lucka för manipulationer från "judge rapporteurs" sida som lämnas om klaganden inte förklarar grunderna i aktuellt rättssystem. Detta vanliga misstag blir ännu lättare att begå därför att de handläggare som förbereder målet för "the judge rapporteur" är domarutbildade svenskar, som känner det svenska rättssystemet i detalj men utifrån sin utrednings premisser medvetet bortser från sina egna kunskaper om i målet aktuell rättsordning samtidigt som de genom sin uppenbara kunskap om det egna landets rättsordning vilseleder den klagande. De förklarar aldrig denna aspekt av regeln om att varje mål avgörs på klagandens "own submissions" samtidigt som rättshjälp kan medges endast om målet blivit godkänt för prövning. I alla steg är uppläggningen väl intrimmad för att klaganden skall begå misstag och utan biträde av jurist blir klaganden också i normalfallet snabbt bortsorterad utan någon prövning av annat än - som systemet nu fungerar - i Sverige utbildade domare. Detta just genom att "the judge rapporteur" i de svenska målen är svensk och inte vill se de kränkningar som svenska domstolar gjort sig skyldiga till, de kränkningar som ytterst den svenska staten har att stå till svars för. På det sättet blir situationen ganska komplicerad eller kanske någon skulle vilja uttrycka det "mycket enkel".

JG: Om vi tar en bulgarisk medborgare som vänder sig till Europadomstolen. Är det då så att det är bulgarer - av domstolen anställda bulgarer - som är de som fungerar som de-facto-handläggare och som på det sättet kan fungera som ett filter visavi domstolens domare av annan nationalitet och som inte behärskar bulgariska?

TS: Enligt det svar jag fått är det så. Låt mig citera den svarsskrivelse man skickat mig. Där står det: "Till detta kan läggas att det inte stämmer att rapportören i ett mål skall vara medborgare i ett annat land än det mot vilket klagomålet riktat. Normalt är det domaren från det aktuella landet eller annan domare som förstår språket som handlingarna är skrivna på som fungerar som rapportör. Något ytterligare svar på det påpekande ni gjort kommer inte att ges." Tilläggas kan att det tagit mig åtskillig tid - vi talar om år - för att få fram det här beskedet som samtidigt är ett besked som är känsligt, eftersom det sätter fingret på något som närmare påsett är mycket känsligt och ägnat att ifrågasätta Europadomstolens oväld. Domstolen har ju enligt den officiella motiveringen tillkommit för att utgöra ett skydd mot rättsövergrepp i de olika medlemsländerna begångna i respektive länders rättssystem. Med den typ av filter man här byggt in har medborgare i länder som Sverige eller för den delen Bulgarien med låt oss kalla det "exotiska minoritetsspråk" ingen möjlighet att få rättvisa och därmed riskerar det som är domstolens idé och syfte att haverera.

JG: Till detta kommer att de jurister som engageras av Europadomstolen inte har sina anställningar i domstolen för tid och evighet utan kan betraktas som utlånade från de länder och deras rättssystem, som utgör part i de klagoärenden domstolen har att handlägga.

TS: Javisst. Det har i sammanhanget sin givna betydelse.

JG: Hur känt är det att det förhåller sig på det här sättet?

TS: Att det förhåller sig på det här sättet förklarar bland annat varför det kända Torgny Gustafsson-fallet inte fick korrekt behandling i Europadomstolen.

JG: Hur då?

TS: Det är så att den svenska "judge rapporteur" har vilselett Europadomstolen. Det framgick nämligen klart i den utredning, som ledde till att Riksdagens konstitutionsutskott fällde den svenska regeringen. Det var ju en socialdemokratisk regering som ansvarade för övergreppen mot Torgny Gustafsson och som då använde det partitrogna LO Rättsskyd AB som verktyg. Grunden för övergreppen var en beskrivning av svensk arbetsrätt, som var en partipolitisk partsinlaga och som definitivt avviker från normala demokratiska värderingar. Sedan är det uppenbart Europadomstolen vid avgörandet vilseleddes om innehållet i svensk rätt runt det som kallas den negativa föreningsfriheten, innebärande att du har rätt att välja att inte vara medlem i en viss förening. Det svenska rättssystemet beskrevs felaktigt som om den socialdemokratiska uppfattningen skulle vara den riktiga. Med de uppgifter jag nu fått är det uppenbart, att en svensk domarrepresentant på ett felaktigt sätt men i linje med det socialdemokratiska partiets önskemål medvetet har beskrivit det svenska rättssystemet felaktigt och därmed vilselett Europadomstolen. Det är också förklaringen till att Torgny Gustafsson inte fick den resning i målet han begärde åberopande felaktig hantering. Det här är ett mycket känsligt kapitel för Europadomstolen. Det får nämligen inte komma fram att man på detta sätt i denna viktiga domstol av skäl som de jag här har nämnt handlägger ärenden fel.

JG: Följde du den öppna förhandlingen på plats?

TS: Ja. Jag var den enda juristen som fanns bland åhörarna. I övrigt var det bara journalister. Så det slutade med att jag som satt och noga noterade vad som blev sagt under förhandlingen hamnade i TV-rutan. Så det slutade med att jag som den ende av åhörarna, som satt och noga noterade vad som sades under förhandlingen, hamnade i TV-rutan i anledning av TV:s - låt mig kalla det - "närvaro". Fallet har varit mycket uppmärksammat men en djupare analys - allra minst av hur manipulationen av Europadomstolen gått till - har aldrig släppts fram via media.

JG: Man kan samtidigt undra om ens stora mediaföretag som DN, Svenska Dagbladet och radio-TV har medarbetare som det kunnande som erfordras för att ens hyggligt rapportera om och ännu mindre kritiskt bevaka arbetet i vare sig det gäller våra egna domstolar eller och det ännu mindre Europadomstolen.

TS: Ja, det kan man undra. När jag var i Strasbourg och följde Gustafsson-målet stötte jag inte på någon. Men det var en mycket intressant utredning som konstitutionsutskottet gjorde. Den var mycket givande. Där lärde man sig också att den svenska staten även enligt sin egen uppfattning har en absolut sanningsplikt. Det har gjort att jag jobbat med den absoluta sanningsplikten i mina 50-talet mål men om allt silas av en svensk "judge rapporteur" blir detta ändå helt meningslöst. Då saknar det betydelse att utrikesdepartementet och justitieministern erkänner den absoluta sanningspliktens existens. Sanningen blir aldrig framlagd inför Europadomstolen med de partiska referenter, som varje stat utser och som ser till att sila bort de mål som är känsliga för respektive medlemsstat.

Svenska domare hjälper till att utveckla ett slags censur i det rättssystem som kommit tillför att skydda enskilda europeiska medborgare frän "violance "från de olika statsapparaterna i de länder som är anslutna till Europarådet. Foto Jan Gillberg

JG: En silning som du menar sker med hjälp av det svenska språkets oförståelighet för icke-svenskar...

TS: Ja, och det är ett system som arbetats in under en tid då Europadomstolen letts av svenska domare under en svensk domare som dess högsta chef. Sverige säger sig ofta vara duktigt på demokrati och att hjälpa andra länder att föra in och utveckla demokrati. Men här gör man precis tvärtom. Och det i ett mycket känsligt sammanhang. Man hjälper till att utveckla ett slags censur i det rättssystem som kommit till för att skydda enskilda europeiska medborgare från "violance" från de olika statsapparaterna i de länder som är anslutna till Europarådet. Allt i namn av "rationalitet" - "rationalitet" på bekostnad av det den enskilde medborgarens oväldiga rättsskydd mot statliga rättsövergrepp.

JG: Du talar om "bortsilning". Betyder detta - att den statistik som visar att Sverige är ett av det länder som toppat statististiken när det gäller antalet fall som dragits inför Europadomstolen i själva verket skulle innefatta ännu fler fall utan en sådan silning?

TS: När det gäller statistiken över fall där klagomålen borde godkänts för att gå vidare för domstolens prövning är det tveklöst så. Domstolen tillämpar nämligen den ordningen att ett klagomål för att gå vidare skall uppfylla kriterierna på att gälla som ett prövningsbart klagomål men med ett felaktigt förberedelseförfarande blir inte mer än en bråkdel av de relevanta fallen identifierade. Det är i detta domstolens "förrum" som det stora flertalet fall med hjälp av språklig förvillelse sorteras bort.

JG: Är man medveten om det här bland våra svenska parlamentariker -exempelvis de som sitter i riksdagens justitieutskott?

TS: Jag har informerat samtliga riksdagens ledamöter.

JG: I vilken form har det skett?

TS: Genom att tillskicka dem information. Totalt är det en mycket omfattande information Jag bemödat mig om att förse varje ledamot med. Alla är väl informerade och många har förstått allvaret i det hela. Framförallt de som sysslar med juridiken. Det är helt klart.

JG: Upplever du att det finns ett i Sverige fungerande forum för att diskutera de frågor och problemställningar du här drar upp?

TS: Det finns bara en institution som inte är censurerad utan som kan nås oavkortat med information och det är riksdagen. Och det är ju ändå vår lagstiftande församling. Det är därför jag är så noga med att informera riksdagens ledamöter, något som rönt åtskillig uppmärksamhet.

JG: Jag kan här nämna att jag för nu ett tiotal år sedan hade ganska frekventa kontakter med arbetet i Europarådet och kunde då erfara att Sverige var det enda medlemsland, som inte hade en ackrediterad rapportör från rådet och dess verksamhet. Det är nämligen så att rådet har en särskild budget för att finansiera en sådan via särskilda rapportörer förmedlad information. Rapportörer med uppgift att förse det egna landets nyhetsbyråer och medier i övrigt med information. Alla medlemsländer hade sådana rapportörer men inte Sverige. På det sättet fanns det en tystnadsmur som isolerade den svenska allmänheten från information och kunskap om Europarådets och dess institutioners verksamhet. Jag vet inte hur det är i dag. Ett annat exempel på hur "informationssilning" används i olika syften.

TS: Ett mycket intressant fall som Europadomstolen tagit upp till prövning gäller de svenska skattetilläggen, där staten skönsmässigt och efter en schablon som inte tar hänsyn till den skatteskyldiges eventuella försumlighet påför belopp, som kan uppgå till högst betydande summor. Det är ett exempel på en lagstiftning och en tillämpning av denna lagstiftning, som strider mot Europakonventionens artikel 6, punkt 2 och som vi fått leva med i många är. Först i november år 2000 var det ett mål gällande detta, då Europadomstolen beslöt att låta frågan bli föremål för prövning. Detta fick regeringsrätten att omgående ändra praxis i Sverige. Jag hade då ett fall inför länsrätten i Göteborg, som pågått i fyra år. Det gällde ett ansenligt belopp. Den felaktigt åsatta taxeringen jämte skattetillägg uppgick till 15 miljoner kronor. Nu plötsligt ändrades beloppet till 15 000 kronor.

JG: Så ibland tycks Europadomstolen spela den roll många människor ändå förväntar sig.

TS: I det här fallet förefaller det onekligen så. Men man kan också ägna en tanke åt alla de människor som hunnit bli drabbade innan regeringsrätten nu plötsligt såg sig nödsakad att ändra praxis. Det är också klart att detta att jag som jurist handlade det fall jag här omnämner spelade sin roll. Hade jag inte varit jurist, hade utgången ganska säkert varit en annan. Och eftersom den skatteskyldige i Sverige i normalfallet själv får stå för sina processkostnader mot skattedomstolarna, så är det många som drar sig för att anlita den expertis som erfordras för att man gentemot staten skall kunna hävda sin rätt. Därför är det ingen som vet hur mycket pengar staten lyckats dra in utan att ens enligt sina egna lagar och förordningar ha rätt till pengarna. Det enda man säkert kan veta är att det måste gälla åtskilliga miljarder kronor.

JG: Det är knappast något som kan främja människors respekt för den ordning som gjort det svenska folket till världens skattetyngdaste.

- Jag har informerat samtliga riksdagens ledamöter Foto: Jan Gillberg

TS: Nej, verkligen inte. Man bör också ägna en tanke åt de människor som ändå väljer att stångas mot de svenska skattedomstolarna men hinner gå under på vägen, innan de ens orkat få sina fall prövade och då med Europadomstolen som en sista möjlig instans. Den man som lyckades få Europadomstolen att utreda den svenska ordningen med dessa skönsmässiga skattetillägg var ju i sig ett unikum och blev också uppmärksammad i ett program av Bo Holmström. Den mannen hade dessutom suttit i fängelse på grund av en felaktig tillämpning av svensk lag genom beslut i en svensk domstol. Fallet är ännu inte slutprövat i Europadomstolen men han har redan hunnit avtjäna sitt straff. Så illa är det.

JG: Man kan lätt inse att det från svensk sida kommer att göras betydande ansträngningar att få Europadomstolen att träffa ett avgörande som trots allt går ett emot mannen och därför rättfärdigar det straff han fått och redan avtjänat

TS: Ja, och det gör det särskilt angeläget att vara observant på hur den svenska "judge rapporteur" kommer att i sin rapportering till de icke-svensktalande domarna utnyttja de svenska språkets oförståelighet.

JG: Som enskild medborgare finns det många slags problem.

TS: Ja, om det ar den svenska staten som är motståndaren. Och det här fallet är inte unikt. Det finns många, många fall som detta. Som jurist och med det jag och andra jurister vet blir frågan: Hur många fall är det vi aldrig ens får höra talas om? Så illa är det

JG: Till detta kommer de långa handläggningstiderna, som tvingar människor att leva i tärande ovisshet. Och det gäller också arbetet i Europadomstolen.

TS: Det är både för- och nackdelar. Fördelen är den möjlighet till tid för utredning, som klaganden har och som i de fall som jag arbetar med har utnyttjats för att hitta en förklaring till de i system satta felen i vår svenska rättsordning. I mina kontakter med den danska handläggare, som gick in och vikarierade för den svenska, kunde jag inhämta besked om att det tar normalt 12 månader från att ett ärende förberetts av den klagande till dess Europadomstolen fattar beslut huruvida ärendet skall gå vidare för domstolens prövning (2). I detta första beslut ligger att domstolen funnit tillräcklig grund för att en sådan prövning skall anses motiverad.

JG: Meddelande om ett slags prövningstillstånd.

TS: Ja, men inte på det svenska sättet. I Sverige är det ju så att prövningstillstånd kan meddelas. I Europadomstolen är det så att prövningstillstånd skall meddelas om det finns rimligt skäl att anta att ett fel kan ha begåtts. Det kan låta som en nyansskillnad men det handlar om något mycket mer, större och viktigare. Det är denna skillnad som de svenska domarna arbetat så intensivt för att styra bort Europadomstolen från.

Det är uttryck för ett helt skiljaktigt synsätt. I Sverige handlar det om ett slags nåd. I Europadomstolen handlar det om en mänsklig rättighet.

JG: Kanske rentav med historiska rötter i före och efter den franska revolutionen - före då kejserlig eller konungslig nåd gällde som ett slags sista instans och efter då medborgarrätt gjorde den enskilde till ett rättssubjekt i paritet med både kejsaren och kungen.

TS: Kanske det. Skillnaden mellan då och nu är nog mest att makten bytt kostym. I varje fall är det mina erfarenheter som jurist verksam i Sverige med den rättsordning eller om man så vill rättsoordning vi har.

JG: Dåligt brukar ju ändå kunna bli bättre. Särskilt när det dåliga blir påtalat.

TS: Jag har svårt att se att vi är inne i en sådan utveckling. Tvärtom. I Strasbourg har de svenska handläggarna haft uppenbara framgångar, när det gäller att tillämpa de svenska resningsreglerna, dvs att bara pröva sådant som är så uppenbart felaktigt att en nekad prövning skulle upplevas som alltför utmanande. Och de framgångarna vinner man genom att med hjälp av det svenska språkets svårförståelighet manipulera de icke-svensktalande domarna. Vi har tidigare berört Torgny Gustafssonfallet.

JG: Det är således - enligt din mening - inte bara så att dåligt inte blir bättre utan även att det dåliga blir mer spritt.

TS: Ja, i varje fall i den praxis som kommit att utveckla sig i handläggningen av klagomål från svenska medborgare. Hur det är när det gäller klagomål från exempelvis brittiska medborgare, där det inte på samma sätt är möjligt att använda sig av språkförståelighet som filter, vet jag inte. Till detta kommer att de svenska handläggarna i sig är skolade i en rätts- eller rentav statskultur, där den enskilde är satt på understol på ett sätt som jag inte tror är särskilt vanligt ute i Europa.

JG: Har du rätt är det naturligtvis allvarligt, till och med mycket allvarligt och borde göras föremål för noggrann och opartisk granskning.

12. Thorsten Sennton
Thorsten Sennton är född 1951 i Stockholm. I åttonde klass bestämde han sig för att bli advokat. Blev klar med sin jur kand vid Stockholms Universitet 1976. Detta med cum i alla ämnen. Blev den l november 1985 den genom tiderna yngste delägaren i Advokatfirman Lagerlöf. Blev efter en semesterresa i USA sommaren 1989 utmobbad från firman. Kollegan Dag Wersén hade tillsammans med sina söner 1987/88 sålt ett hyreshus till Sennton. Huset hade 1989 kraftigt ökat i värde och Werséns söner övertalade fadern att ta tillbaka huset. Därefter inleddes en veritabel häxjakt på Thorsten Sennton. I denna jakt biträddes Senntons vedersakare av Nordbanken, som i ett känsligt läge sade upp Senntons krediter i banken. Hösten 1997 fick Sennton fram bevisen för Nordbankens deltagande i komplotten. En av Senntons teser - byggd på egna och andras erfarenheter - är, att svenska banker styr det svenska rättsväsendet utan möjlighet för den enskilde att få - med Europadomstolens terminologi - "a fair and impartial hearing".
   Sennton har positionerat sig som extraknäckande justitieråds och partiska domares fiende nummer l. Har i dag Europadomstolen som sitt viktigaste forum.
Läs vidare: Thorsten och Marie Sennton mot Nordbanken

(l) På liknande sätt har bland annat den för den svenska rättsrelativismen särskilt betydelsefulle Carl Lidbom uttryck sig.

(2) Efter att Europadomstolen beslutat att ta upp ett klagomål för prövning följer en handläggningstid på ytterligare i normalfallet 12 månader. Från att ett klagomål lämnats in färdigberett är således normaltiden fram till Europadomstolens slutgiltiga ställningstagande och dom två är.

Jan gillberg

Den Svenska Marknaden - DSM
Ägare, utgivare och redax
Jan Gillberg
Box 5150
102 43 Stockholm
Fax 08 - 624 24 82