|
Talmannen
Nicole Fontaine
Europaparlamentet
I-2929 LUXEMBURG
Med tack för Ert brev av den 12 december 1999 och som
svar på detta anföres följande.
Bankrättsföreningen har under flera år granskat den
typ av övergrepp som sker i svensk myndighetsförvaltning, inkluderande
det svenska domstolsväsendet. Undertecknad är inte personligen berörd
av det aktuella registret men har sett åtskilliga konkreta fall som visar
att systematiska övergrepp sker och drabbar enskilda personer och företag
på ett mycket uppseendeväckande och systematiskt genomfört sätt. Vissa
intressegrupper befrämjas med dessa övergrepp och andra missgynnas
systematiskt. Det exempel på olagligt register som vi pekat på och som
också formellt prövats i svensk rättsordning har i och för sig förkastats
formellt. Det anmärkningsvärda är dock att i realiteten såväl
domstolar som andra myndigheter själva har använt registret för sin
myndighetsutövning trots att det är olagligt och numera är förkastat
formellt av regeringsrätten.
Bankrättsföreningen har studerat dessa frågor under
en längre tid och har även fått del av material som numera är under prövning
i Europadomstolen därför att det gäller uppenbara i system satta
felaktigheter från svenska domstolars sida. Såvitt vi förstår är, när
dessa frågor berör såväl EG-domstolens rättsområden som
Europadomstolens, enligt praxis EG-domstolens inställning att i första
hand Europadomstolens principer skall gälla. Formellt sett är dessa frågor
således behörighetsmässigt under Europadomstolens jurisdiktion i första
hand. I många av dessa frågor skall dock de enskilda staternas högsta
instanser begära förhandsbesked av EG-domstolen i syfte att skapa en
enhetlig rättstillämpning.
Tyvärr inhämtas dock nästan aldrig sådana förhandsbesked
från svensk sida trots att det är uppenbart att de svenska domstolarna såväl
i principiellt viktiga frågor som i flertalet enskilda fall handlar såväl
i strid med EG-rättens Natural Justice och Fundamental rights som mot
reglerna i den europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna.
Den formella behörigheten avseende enskilda
medlemsstaters rättsordningar såvitt avser dessa frågor ligger enligt
Ert brev inte hos Europaparlamentet men det som vi nu skulle vilja få
kommenterat från Er sida är om det finns en möjlighet att genom
Europaparlamentet eller genom EU-kommissionen (efter anmälan från Er
eller Europaparlamentet), genom en kommissionär eller på annat sätt, få
den praktiska och mycket rättsstridiga situationen i Sverige utredd och
granskad med hänsyn till att de mest elementära reglerna om människors
och företags rättigheter i Sverige systematiskt bryts och kränks av
svenska domstolar och myndigheter och att detta utgör ett synnerligen
allvarligt brott mot de krav som Sverige påtog sig att följa när landet
anslöt sig till EU. Eftersom det gäller systematiska brott mot Natural
Justice och Fundamental rights enligt EG-rätten, därför att domare och
andra myndighetsutövare i Sverige på olika sätt styrs att agera
felaktigt och systematiskt begå tjänstefel om det gynnar vissa speciellt
definierade särintressen i Sverige, synes det åtminstone kunna vara fråga
om att Sverige bryter mot de grundläggande förutsättningar som utgör
den absoluta grundstenen för att få vara medlem i EU.
Ett brott mot gällande regler som innebär att, om
Sverige inte rättar dessa uppenbara missförhållanden, landet skall ges
ett ultimatum som ytterst, på grund av situationens allvar, borde kunna
leda till uteslutning ur unionen. Utifrån den utredning som bilägges och
som kommenteras nedan skulle till och med en sådan uteslutning kunna
grundas på en rent unionsstridig verksamhet.
Bankrättsföreningen har studerat hur den svenska rättsordningen
är uppbyggd jämfört med många andra medlemsstater och har funnit att
Sverige i ett mycket väsentligt avseende avviker från vad flertalet övriga
medlemsstater har fastlagt genom sin konstitution.
Sverige fick sina grundlagar, som de rent principiellt
ser ut fortfarande idag, med början 1734 och därför redan före den
franska revolutionen som utgör genombrottet i Europa för tankarna om en
balanserad makt genom maktdelning. Montesquieu och andra som arbetat med
dessa tankar fick genom den franska revolutionen genomfört den respekt för
maktfördelningen som Sverige på grund av dess fortvarande gällande äldre
principer inte ännu nåtts av helt och fullt. Det mest påtagliga
exemplet på detta är att vi i Sverige har en grundsyn genom vår
konstitution som "glömmer bort" domarmakten.
I Sverige betraktas media som den tredje statsmakten därför
att domarna inte räknas. Domarmakten ingår i praktiken som en del av
regeringsmakten. Det finns en uttrycklig bestämmelse i 11 kap 2 §
regeringsformen om att ingen myndighet får styra domare men detta är en
förbisedd regel som alltmindre har någon praktisk betydelse. Det finns
exempel på statsråd som uttalat att ''de inte kan acceptera'' att en
domstol dömer på ett visst sätt.
Det finns flera exempel på hur statsmakten ingripit i
privatekonomiska frågor med domstols hjälp och framtvingat direkt
olagliga domar och rättsliga förfaranden därför att regeringen har ett
konkret grepp över domarkåren som inte är formellt men synnerligen
reellt. I Sverige har vi också haft en omfattande debatt om att den
svenska staten använder inkomster från extrauppdrag för att styra
domare att bli speciellt fogliga och tillmötesgående för speciellt
utvalda intressen när de utövar sitt yrke.
EG-rättens syfte är att uppnå fri rörlighet för
varor, tjänster, kapital samt personer och företag mellan
medlemsstaterna. Rättssystemet innehåller därför skyddsregler av innebörden
att de nationella staterna har skyldigheter inte bara mot EU och
medlemsstaterna utan också mot enskilda medborgare och företag i
respektive nation som också mynnar ut i att enskilda medborgare och företag
också har rättigheter mot varje medlemsnation för att målen skall uppnås
och bibehållas.
Innebörden av detta är att i demokratisk ordning
fattade beslut (t ex lagstiftning av Sveriges Riksdag) i medlemsnationerna
kan vara författningsvidriga. Sådana beslut är författningsvidriga om
de bryter mot eller åsidosätter EG-rättsliga regler med direkt effekt däribland
grundläggande principer för den enskildes rätt fastlagda genom
Europakonventionen angående de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna.
Sverige saknar författningsdomstol och tillämpar
sedan 60-70 år tillbaka ett rättssystem som bygger på att politiska
majoritetsbeslut inte anses kunna bryta mot enskildas rätt. Den svenska
domstolen har därför ingen rätt enligt den svenska rättstraditionen
att i det enskilda fallet materiellt pröva huruvida svensk lagstiftning,
myndighetsbeslut till följd av lagstiftning eller föreskrifter som utfärdas
av svenska myndigheter på delegation åsidosätter den enskildes rätt.
Att de konstitutionella förhållandena är så här i
Sverige framgår med all tydlighet av EFTA-domstolens dom av 1995-06-20 i
mål 1/95. I detta mål hävdade svenska staten (domen punkt 12) att även
om den aktuella lagstiftningen skulle utgöra ett oriktigt genomförande
kan en sådan tolkning inte tillämpas av svensk domstol för att åsidosätta
klar och precis nationell lagstiftning.
Trots att EFTA-domstolen förklarade att det enligt
artikel 177 i Romfördraget i jämförelse med artikel 34 i övervaknings-
och domstolsavtalet ankom på den nationella domstolen att bedöma
huruvida en tolkning av EES-avtalet är nödvändigt för att kunna döma
i målet (domen punkt 13) och till och med avvisade den svenska invändningen
(domen punkt 18) har detta inte haft något annat än sporadisk betydelse
för EG-rättens företräde i svensk rättstillämpning. Det är istället
mycket vanligt att de svenska domstolarna på grund av rättstraditionen
ger tolkningsföreträde åt svensk lagstiftning, andra inhemska föreskrifter
och verkställande myndigheters tillämpning och därigenom motarbetar
EG-rättens genomslag. Av det skälet är det också mycket ovanligt att
svenska domstolar på framställan av part begär förhandsbesked från
EG-domstolen.
EU förlorar mycket på det här. De flesta svenskar är
mycket kritiska mot EU. Det beror i hög grad på att den enskilde inte känner
att han får det konstitutionella skydd mot inhemsk myndighetsutövning,
eller rättare myndighetsmissbruk, som EG-rätten garanterar genom
principen om fri rörlighet och mänskliga rättigheter. Situationen i
Sverige innebär dessutom att de personer och företag, som från andra länder
inom EU försöker etablera eller bosätta sig i Sverige, inte från början
inser vilka juridiska problem och övergrepp de kommer att drabbas av när
de väl gjort slag i saken och hamnat inom svensk domvärjo.
Den kultur av övergrepp och maktmissbruk som drabbar
dem när de väl etablerat sig i Sverige blir ofta en total chock. En
chock som de har svårt att hantera praktiskt eftersom de då redan sitter
fast i sin etablering och har svårt att återvända utan att helt rasera
sin situation. I det fall EU menar allvar med genomdrivandet av sina mål
och skyddet för den enskildes rätt är det nödvändigt med en närmare
granskning av EG-rättens genomslag i Sverige och hur de svenska
domstolarna i enskilda fall utövar sin skyldighet att åstadkomma
genomslaget. En sådan granskning skulle med all säkerhet leda till att
svensken i gemen kommer att förstå fördelarna med EU och att Sveriges
anslutning till EU innebär att den svenska rättsordningen till slut kan
börja fungera som det är tänkt. Som EG-rätten inklusive de
konventionella principerna för närvarande tillämpas i Sverige blir
svensken alltmer kritisk mot EU trots att det inte är EU utan det svenska
rättssystemet som det är fel på.
Undertecknad har av jur kand Thorsten Sennton biståtts
med material från ett antal pågående processer som alla utgör
uppenbara bevis på en medvetet felaktig handläggning som sker
systematiskt mot parter som inte ingår i de maktsfärer som enligt föreliggande
utredningar skyddas genom systematiska från landets ledning styrda tjänstefel.
Thorsten Sennton arbetade i slutet av 1980-talet som välrenommerad
advokat men blev sedan utsatt för en serie rättsövergrepp som det tog
flera år att reda ut bakgrunden till. Han har därefter, utöver de
processer som genererades mot honom av ett stort svenskt statligt ägt företag
(Nordbanken) i direkt förföljelsesyfte, hjälpt ett stort antal personer
som på liknande sätt drabbats av detta märkliga typiskt svenska fenomen
som i botten beror av att den svenska domarkåren inte i Sverige behandlas
som en tredje statsmakt som skall fungera fritt under gällande lagar utan
som en direkt lydfunktion till den verkställande makten.
Thorsten Sennton har som ett konkret exempel
genomdrivit upprättelse av en persons företag som försatts i konkurs
utan grund och utan kallelse till någon förhandling. Trots att det finns
två separata beslut i högsta domstolen om hur felaktigt agerande det
varit fråga om har den drabbade företagaren ännu inte fått en krona för
alla skador som uppkommit. Statens företrädare Justitiekanslern menar
att det inte skall vara statens ansvar att statens domstolar gjort fel på
det sätt som är uppenbart i det konkreta fallet och som stämmer med hur
domstolarna aldrig kritiserar eller agerar i strid med andra myndigheters
beslut eller uppfattningar. För att få ersättning måste företagarens
processa ännu en gång men kommer då att mötas av domare som menar att
Justitiekanslern uppfattning måste anses riktig eftersom Justitiekanslern
är en statlig myndighet och därför per definition i det svenska rättssystemet
inte kan ha fel och detta oavsett hur uppenbart felet än är. Om företagaren
startar processen om skadestånd kommer företaget med all sannolikhet att
förlora, göra av med alla tillgångar som företagaren kan skrapa ihop
och småningom försättas i konkurs därför att företaget kommer att
tvingas betala statens rättegångskostnader trots att företaget har rätt
utifrån en korrekt tolkning av gällande rätt.
I Sverige går det, när myndighetsövergrepp skett,
helt enkelt inte att få upprättelse. I stället återstår att efter
processande i tiotalet år starta ett klanderförfarande i Europadomstolen
med den ytterligare tidsutdräkt som då uppstår. Det bör betonas att förfarandet
i Europadomstolen inte förhindrar staten att först krossa företaget
genom att driva in de felaktigt utdömda rättegångskostnaderna, varför
företaget under alla förhållanden kommer att krossas, hur felaktigt det
ursprungliga övergreppet än varit.
I Sverige ser vi varje vecka nya exempel på denna typ
av övergrepp och omvänd lottningsverksamhet. För den som blir utsatt för
ett myndighetsövergrepp, det må vara därför att ett fel begåtts eller
därför att en handläggare vill hämnas en privat oförrätt, är
resultatet är alltid detsamma. Den drabbade krossas och allmänheten
misströstar ännu en gång över hur dåligt det svenska rättssystemet
fungerar. Undertecknad har själv sett många exempel på motsvarande övergrepp
mot ett stort antal personer, såväl de som är medlemmar som de som inte
anslutit sig men ändå kommit i kontakt med föreningen. Det som utgör
grunden för föreningen är just dessa systematiska övergrepp och den
inlaga som bifogas detta brev, som utformats i ett mål där jur kand
Thorsten Sennton är ombud och hans fru en av parterna, innehåller en
omfattande utredning om de bakomliggande förhållanden som lett till
dessa missförhållanden i landet. Det bör sägas att missförhållandena
intensifierats under senare år då upptäckterna har lett till att förföljelserna
mot parter som utpekat vad som pågår har blivit ännu mer flagranta och
frekventa.
Bifogade
inlaga visar hur formuleringarna i 11 kap 2 § regeringsformen kringgås i
Sverige. Det sker genom att parallellt med regeringen
underorganisationer till det svenska socialdemokratiska partiet genom sina
partifunktionärer, som samtidigt också är regeringsmedlemmar, utövar
den makt och styrning som partiet önskar men som egentligen är ett
partipolitiskt särintresse. Dessa funktionärer utnyttjar helt enkelt sin
formella ställning och den svenska statens resurser informellt i partiets
intresse för att uppnå de mål som partiet förbundit sig att verka för
i förhållande till sina internationella samarbetspartners. Situationen
är ur EU:s perspektiv ett allvarligt problem främst därför att genom
detta förfarande också på sikt EU:s suveränitet äventyras.
Som det kan bedömas utifrån vad som framkommit av
Thorsten Senntons utredning är det i förlängningen fråga om EU skall
stå oberoende eller om EU skall underordna sig annan utanför unionen stående
statsmakt. De problem vi har i Sverige och som innebär att EG-rätten
inte beaktas på ett tillbörligt sätt bottnar helt enkelt i att landets
resurser och förvaltning i första hand används för intressen som är
partipolitiska och samordnade med den hemliga styrning som sker i landet.
Förfarandet är dessutom i strid med såväl landets som EU:s
konstitutionellt fastlagda målsättningar. För EU som sammanslutning
innebär detta ett brott mot föreliggande fördrag, som förutsättes
innebära en lojalitetsplikt för samtliga fördragsslutande parter.
Undertecknad ser det som viktigt att om möjligt, helst
tillsammans med jur kand Thorsten Sennton, få tillfälle att möta en
kommissionär eller annan utredare från EU som kan hjälpa föreningen
att få dessa frågor belysta och utredda. Det är undertecknads förhoppning
att det finns en behörighet att utreda denna typ av övergrepp som
rimligen är en mycket allvarlig överträdelse av de grundläggande
regler som genomsyrar EU som union och som innebär att själva grunden för
Sveriges medlemskap i EU bör ifrågasättas för det fall inte rättelse
omgående sker. Syftet måste givetvis vara att den svenska statsförvaltningen
i första hand tvingas följa de regler som gäller inom EU och som
skyddar de mänskliga rättigheterna.
Undertecknad ser fram emot Ert benägna svar och hoppas
att Ni ser föreningens förslag till utredning som viktigt och intressant
för EU och dess syften att skapa uniforma regler som skyddar såväl
unionens fortbestånd och syften som befolkningen i varje enskilt
medlemsland.
Stockholm 2000-09-01
Med vänlig hälsning
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Svensk medborgare
Blekingegatan 28
118 56 STOCKHOLM
SVERIGE
|
