"Makten håller alltid ihop och deras metoder att näpsa upproriska medborgare skiftar från tid till annan. I totalitära stater kastar man sådana i fängelse, sätter in dom på mentalsjukhus eller avrättar dom. I Sverige tystar man och idiotförklarar skriver Ove Tedenstig under "Brf debatt" efter att ordentligt ha granskat Siw Persson ärende håller jag med honom.

Justitiekanslern ( JK ) Hans Regner fattade den 30 mars beslut om att avvisa kritik från riksdagsledamoten Siw Persson ( fp ) med anledning av hennes anmälan mot polis och åklagare i Skåne för korruption och maktmissbruk. I beslutet, som meddelades via ett enkelt ( en A4-sida ) pressmeddelande konstaterar JK att saken inte gett underlag för någon kritik mot det sätt på vilket ett antal förundersökningar bedrivits eller mot de beslut som fattas.

Enligt pressmeddelandet har det enligt JK inte framkommit något som tyder på att man från polis och åklagarhåll medvetet försökt dölja olika felsteg. Den fråga som man först måste besvara är om JK talar sanning i sitt eget pressmeddelande och om han prövat alla grunderna i anmälan, från Siw Persson och hennes ombud, på det sätt som han är skyldig att göra.

Vad jag redan tidigare påpekat i pressen är att JK sitter på två stolar och således är jävig när det gäller denna typ av granskningar. JK: s uppgift är ju framför allt att bevaka statens intressen i stämningar riktade mot svenska staten.

Denna uppgift går definitivt inte ihop med JK:s granskning av våra domstolar. Vad jag nu kan konstatera är att hans arbetsuppgift inte heller är lämpad för granskning av polis och åklagare.

Jag har läst anmälan som Siw Persson inlämnat till JK, där det bland annat framgår att både hon själv och en god vän till henne blivit grovt kränkta och hotade. Hennes goda vän har dessutom blivit stämplad som brottsling, utan att polis och åklagare agerat som de borde göra. När den goda vännen anmäler ärendet till polis och åklagare, så försvinner anmälan på vägen.

Siw Persson vände sig därför till JK i oktober förra året. Anledningen var att ett missnöje med hur polis och åklagare skött utredningen om påstådda missförhållanden och incest inom en skånsk familj. Persson har också skrivit att polisen samarbetar med personer som vill döda henne. Justitiekanslern håller inte med henne, utan påstår i pressmeddelandet att förundersökningarna har skett enligt gällande regler.

Vad som därför är viktigt är att först läsa igenom vad JK själv anför i den gjorda undersökningen som han har undertecknat och sedan vad Siw Perssons och hennes ombud har att anföra i sina skrifter . Efter att ha läst både JK:s och ombudets utredningar kan jag bara konstatera att JK försöker dölja flera saker i detta ärende. Det kan till och med sägas att JK i sitt eget pressmeddelande döljer vad han själv säger i sitt eget beslut.

På sidan 11 i JK:s beslut står det om den ena undersökningen att det endast hölls ett kortare förhör med X farbror och att X:s far och moster inte alls hördes innan åklagaren beslutade att lägga ner förundersökningen mot X:s mor.

Enligt JK:s eget påstående ( sidan 11 ) vill JK ifrågasätta om inte X:s far och moster borde ha hörts, samt ett under andra halvåret 1998 kompletterande förhör borde ha hållits med X:s farbror innan åklagaren tog ställning till om förundersökningen skulle fortsätta eller läggas ner.

Mot bakgrund av att överåklagarens ställningstagande att återuppta förundersökningen i vart fall till viss del synes haft sin grund i vad X anförde i sin begäran om omprövning, skriver utredaren vidare.

Det betyder att JK skyldigförklarar åklagaren för att ha gjort en slarvig förundersökning under andra halvåret 1998, men i pressmeddelande befriar han honom från allt ansvar.

När JK sedan granskar den andra delen av förundersökningen, den som företas under första halvåret 1999, skyldigförklarar JK också nästa åklagare "med hänsyn till de krav på skyndsamhet som gäller finns det enligt min mening skäl att hävda att åtminstone förhören med X far och moster borde ha hållits tidigare". JK finner trots den allvarliga fördröjningen inget skäl att rikta kritik mot åklagare nr 2.

JK, Hans Regner framhåller dessutom i utredningen, att det inte är hans sak att bemöta den kritik som Siw Persson framställer. I stället åligger det honom att utreda om det föreligger saklig grund för den kritik eller andra mera ingripande åtgärder mot de berörda tjänstemännen.

Vad som framkommer när jag läser ombudets inlaga till Justitiekanslern är dessutom att Polismyndigheten i Skåne och Åklagarmyndigheten i Skåne undanhållit Justitiekanslern stora delar av viktigt material, men att JK trots detta väljer att fatta beslut i ärendet !

Vad som också framkommer från ombudets inlaga är att överåklagaren Sven - Erik Alhem under två år underlåtit att ta en av de inkomna anmälningarna på allvar. Tidigare hemligstämplade dokument, som man inte velat släppa tidigare visar också att det inte bara är Siw Persson som varit hotad till livet, av den person som Siw Persson anmält för olaga hot, utan också myndighetspersonal.

På grund av hotens allvar har polisen själv använt sig av uniformerad polis för delgivning av den hotfulle. Av den anledningen borde självfallet polis och åklagare också ha agerat skyndsamt för att skydda Siw Persson. Men polismyndigheten brydde sig inte ens om att ta Siw Perssons anmälan på allvar !

Dokument som jag tagit del av visar att Polismyndigheten, bara tänker på sina anställdas bästa, och i första hand skyddat den anmälda personen, trots att polismyndigheten även direkt sett att Siw Perssons anmälan varit korrekt och välgrundad och därför också borde ha skyddat henne.

Det mest anmärkningsvärda med JK:s beslut är att det ur rättsstatens perspektiv allvarligaste brottet, övergrepp i rättssak mot X, inte ens behandlas, trots att Siw Persson och hennes ombud pekat ut att grovt övergrepp i rättssak skett 30 - 50 gånger mot X utan att polis och åklagare tagit upp denna centrala del i sina beslut.

Trots att X hotats mycket allvarligt och till slut givit upp sin anmälan har JK inte ens bedömt dessa allvarliga fel. JK har inte heller förstått allvaret i att en anmälare skrämts till tystnad. Därmed har JK skyddat grovt brottsliga aktiviteter genom att i sitt beslut medvetet hoppa över det klarast bevisbara felet som polis och åklagare gjort sig skyldiga till !

I flera fall har polismyndigheten inte ens förstått vem som varit anmälare i några av dessa ärenden utan tagit upp Siw Persson som anmälare när hon endast vidarebefordrat handlingar.

Dessutom har Polismyndigheten i Skåne parallellt med sina yttranden också marknadsfört sina åsikter via media.

Det är också uppenbart att polisen borde tagit de anmälningar som verkligen skett på allvar i stället för att bara skriva av ärendena utan att vidtaga nödvändiga åtgärder.

Sven - Erik Alhem har själv påpekat i media att det föreligger 1.2 miljoner brott som inte utreds ordentligt. När jag läser detta ärende förstår jag varför. Polis och åklagare tar inte längre sina uppgifter på allvar. Och när någon har mod att påpeka vilka fel som begås så skyddar JK polisen i stället för offren.

Mot den bakgrunden anser jag att Folkpartiets ordförande Lars Leijonborg, som tidigare försvarat Siw Perssons agerande nu anser att hon skall lämna både partiet och riksdagen, agerat märkligt. Finns det inget civilkurage kvar i Folkpartiet ? Borde inte partiledningen sätta sig in i detta ärende ordentligt ? De tillåter sig att yttra sig om något som vare sig ledningen för Folkpartiet eller JK, Hans Regner verkar veta så mycket om.

Om polis och åklagare i detta ärende inte gjort sig skyldiga till "maktmissbruk och korruption," som Siw Persson hävdar, har de åtminstone misskött sina arbetsuppgifter å det grövsta. JK borde genast ha agerat genom att påtala de uppenbara bristerna i tidigare utredningar i stället för att hålla polis och åklagare om ryggen genom att påstå att det inte begåtts några allvarliga fel.

De signaler som JK ger till polis och åklagare är att vilka grova fel som helst får begås, utan att några ordentliga åtgärder vidtas, för att stävja tjänstefel hos polis och åklagare.

Sammanfattningsvis har JK dömt ut båda ansvariga åklagares utredningar. Precis som Siw Persson och hennes ombud pekat på. Trots att JK erkänt i sin motivering att Siw Persson haft rätt ger han henne ändå fel i pressmeddelandet. På grund av det hetsiga tempo som journalister arbetar under har de inte innan pressläggning hunnit upptäcka vad JK egentligen har sagt i sitt beslut.

JK:s uttalande i TV accepterades också som sanning trots att JK sade emot sitt eget beslut i samband med presskonferensen.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt