Irene Rosberg förde en segsliten kamp mot Nordbanken ända upp i Högsta domstolen då hon var av uppfattningen att Nordbanken hade lämnat henne ett annuitetslån med fast ränta under lånets löptid - ett s.k. falskt annuitetslån.

Högsta Domstolen (mål nr T 601/95) beslutade till Nordbankens fördel då Irene Rosberg inte kunde styrka att Nordbanken hade lämnat ett lån med fast ränta.

Irene Rosberg hade krävt ett lån med fast månadsavgift och fast ränta, vilket bankens tjänsteman lovade. Självfallet mindes inte tjänstemannen detta löfte vid vittnesförhören. Minnesluckor tycks vara ett handikapp som är kännetecknande för bankfolk när de skall vittna. Vad gör domstolen när ord står mot ord? Jo litar på bankens tjänsteman trots jävssituationen och dömer till bankens fördel.

Den typ av lån som Irene Rosberg hade tecknat hade följande - Allmänna villkor - med avseende på räntan:

1. "Ränta skall beräknas efter den räntesats och enligt de grunder, som banken vid varje tid tillämpar för kredit av detta slag. Den räntesats, som gäller då krediten lämnas , är angiven på första sidan.

    

2. Ändringar av räntesatsen får ske med omedelbar verkan i samband med ändring av Riksbanken diskonto eller då det motiveras av annan kreditpolitisk åtgärd eller av ändring i de allmänna ränteläget.

    

3. Ändring av räntesatsen av annan anledning får ske endast med verkan från och med dagen efter förfallodagen för ränta. Banken skall underrätta kredittagaren om sådan ändring i skälig tid före ändringen."

Enligt de allmänna villkoren har banken säkrat rätten till att ändra räntan och kunden är utelämnad till bankens godtycke och vem vet hur strikt banken följer de villkor som trots allt finns. Vilka kontroller kan kunden göra att de tre alternativen enligt ovan har följts under lånets löptid?

För att ge ett exempel på bankers för kunderna okända överdebitering av ränta lämnas exempel nedan:

Lån på 70 000 kronor med löptiden 8 år och räntesats när lånet tecknades 13,85% samt fast månadskostnad på förfallodagen 1210 kronor. När lånet tecknades fastställdes bankens räntemarginal relativt Riksbankens diskonto, vilken förutsättes gälla under lånets löptid.

Kontrollen i detta fall resulterade i att kunden hade debiterats ca 13 000 kronor förmycke i ränta av att banken utan att fråga kunden fördubblat räntemarginalen från ca 6% till ca 12%, dvs fördubblat vinsten.

För att göra denna kontrollberäkning krävdes följande fakta:

1. Kopia av skuldebrevet
2. Lista över Riksbankens officiella diskonto
3. Kontoutdrag från banken med samtliga transaktioner under lånets löptid med följande information:

• Datum för erlagd månadsbetalning med räntebelopp, amorteringsbelopp, kapitalskuld och räntesats.
• Datum för ändrad räntesats och orsak till ändringen enligt avtalets räntevillkor och kopia av handling då banken i god tid informerade om ränteändringen.

Banken har skyldighet att tillhandahålla dessa uppgifter utan kostnad för kunden. Informationen finns i bankens databas.

Med utgångspunkt från dessa uppgifter kan en fullständig kontroll göras av bankens räntedebitering under lånets löptid.

Felaktiga räntor har också i mycket stor omfattning debiteras i samband leasingavtal som tecknats med bankernas finansbolag s. ex Nordbanken Finans. Det finns konsulter som specaliserat sig på att återkräva överdebiterad ränta och de kan åberopa fall där flera miljonor har tagits ut förmycke, vilket är att betrakta som ren stöld. - Lurad? - Du är inte ensam!

Styrelsen