[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Nytt ljus över Kreugerkraschen 
Av Sven Rosell   - Veteranposten - Nr 1  2001

Ingen har studerat Kreugerkraschens upplösning mer ingående än Sven Olof Arlebäck, som är medlem i SPF Hammarshus i Malmö. Med nya källor visar han i boken "Kreuger-kraschen - storbankernas verk?" att historieskrivningen bör ändras på avgörande punkter.

- När jag håller föredrag om Ivar Kreuger är det många som kommer fram efteråt, berättar Sven Olof Arlebäck, som har en tvärvetenskaplig filosofie doktorsexamen i aktiebolagsrätt, företagsekonomi och ekonomisk historia och mer än 30 års erfarenhet som företagskonsult.
   - Många minns att någon släkting förlorade pengar. En del kommer ihåg dramatiken på lördagskvällen när nyheten kom. Festligheterna avbröts. Ryktena om självmordet lade sordin på stämningen.
   Andra kommer fram med ett aktiebrev på AB Kreuger & Toll och frågar vad det är värt. Svaret är att man i dag kan få mellan 500 och 1000 kronor för ett sådant. Det är mer än vad det någonsin varit värt. Men nu är det samlarvärdet som gäller, vilket många inte känner till. Aktiebreven från den tiden ser ut som små konstverk. De graverades och trycktes på fint papper.

Disputerade som pensionär
Det började med att Sven Olof Arlebäck skrev en tvåbetygs- och därefter en trebetygsuppsats om Ivar Kreuger i ekonomisk historia vid Lunds universitet. Då var han ung student. Valet av ämne var en ren tillfällighet. Professorn tyckte att uppsatserna var bra, vilket förstås var uppmuntrande.
   Tillfälle att forska vidare Kreuger kom när Sven Olof blev krasslig i slutet av 1980-talet. Då hade han arbetat som företagskonsult i drygt 30 år. Som pensionär disputerade han med en avhandling om Wallenbergarnas insatser i styrelserna för företagen Alla Laval och Atlas Copco.
   - Sedan plockade jag fram mina anteckningar om Kreuger igen. Fortsätter Sven Olof Arlebäck, som även skrivit nio andra böcker om olika ekonomiska spörsmål.
   - De som skrivit om Ivar Kreuger tidigare var inte ekonomer utan historiker. Det tycker jag återspeglar deras sätt att behandla ämnet, säger han och kritiserar historikerna för okunskap om näringslivet.

Många års forskning
Tiden efter Ivar Kreugers död har ingen ägnat något större intresse före Sven Olof Arlebäck. Nästan alla slutar sina studier vid Ivar Kreugers död 12 mars 1932. Arlebäck däremot har undersökt vad som hände vid upplösningen av AB Kreuger & Toll.
   Bakom boken "Kreuger-kraschen - storbankernas verk?" ' (Wallgårds förlag) ligger många års forskning. Kreugerarkivets tio hyllmetrar på Riksarkivet har varit en viktig källa, även om många handlingar av stor betydelse är försvunna. Viktigast har dock två av konkursförvaltarnas minnes- och mötesanteckningar varit: Ernfrid Browaldhs överlämnades till Kreugerarkivet för bara ett par år sedan och Ernst Lybergs fann Arlebäck på Umeå universitet. Men de är partsinlagor, så man måste vara kritisk när man läser dem.
   En rad samverkande faktorer låg bakom konkursen. Ivar Kreugers påstådda självmord exploaterades, enligt Arlebäck. Anledningen till självmordet sades vara de oegentligheter och det svindleri som detta dolde. Massmedialt "drev" är inget nytt. Om det var självmord eller inte är inte klarlagt; obduktionen stoppades av någon. Av vem är inte känt.

Långivarna svek
Sven Olof Arlebäcks slutsats är att bankerna roffade åt sig panterna, som de hade för lämnade lån, till underpris och att de förhindrade en rekonstruktion av AB Kreuger & Toll. Han menar att kraschen rentav var onödig och en rättsövergrepp.
   De största långivarna svek sin uppdragsgivare. Han visar i boken att företagsgruppens tillgångar undervärderades systematiskt. Stora fastigheter i Paris, Berlin, Amsterdam och Oslo värderades till noll. Samtidigt såg "svikarna" till att det uppstod panik och misstroende mot Ivar Kreuger och hans företagsgrupp. Konkursen var en bra affär för Enskilda banken och Handelsbanken. Socialdemokraterna utnyttjade "kapitalismens rätta ansikte" i den följande valrörelsen. Och de som fått ekonomiska bidrag av Kreuger valde att tiga.
   Oscar Rydbeck, bankdirektör i Skandbanken, upprättade en rekonstruktionsplan för Kreuger & Toll, men han misstänkliggjordes och sattes i fängelse under ett år. Därmed var Kreugers ende försvarare ur vägen, förklarar Arlebäck. Rydbeck hade, som det hette, lämnat "missvisande information till allmänheten".
   En viktig pusselbit som saknas är Handelsbankens handlingar från denna tid. Banken var Kreugers näst största långivare och har hittills inte varit villig att offentliggöra något om sin roll i kraschen.

IT och Kreuger
Ingen som skrivit om Kreugerkraschen tidigare har pekat det enkla på faktum att allt kan förhandlas:
   - Det var det första jag fick lära mig. Allt är förhandlingsbart! Om Kreuger inte hade dött så hade han kunnat förhandla om sina avtal, säger Sven Olof Arlebäck.
   Han bjuder generöst på sitt stora kunnande. Det är lätt an ryckas med. Det är säkert ingen tillfällighet att han är flitigt anlitad som gästföreläsare på universitet och högskolor, föredragshållare hos pensionärsföreningar, Rotary och föreläsningsföreningar.
   Ibland drar han spännande paralleller till vår egen tid:

"Ivar Kreuger hade samma filosofi som IT-branschen -expansion är viktigare än lönsamhet."

- Ivar Kreuger hade samma filosofi som IT-branschen - expansion är viktigare än lönsamhet. Han lånade och satsade, lånade och satsade. Men så kom lågkonjunkturen.
   Sven Olof Arlebäck anser att Ivar Kreuger borde framhållas för sin framsynthet. Han förutsåg den kommande globaliseringen; något så världsomspännande som tändsticksbolaget hade inte funnits tidigare. Kreuger framhöll stordriftsfördelarnas goda sidor och satsade på stora rationella enheter inom tändsticksindustrin.
   - Redan på tjugotalet hade han klart för sig hur viktigt det är an komma nära konsumenten. Det lär vi ut i dag. Kreuger hade lärt sig detta när han gick kurser i försäljning i Amerika.
   Under sin forskning har Sven Olof Arlebäck sett vilka besvärligheter sekretesslagen ställer till med. Han tycker att det är otillfredsställande att man inte kan få veta varför vissa handlingar hemligstämplas. Vem som fattar dessa beslut går heller inte att utröna. Till rikets säkerhet räknas rikets centrala finans-, penning- och valutapolitik.
   På grund av sekretessen hade "Kreugerkraschen - storbankernas verk?" inte kunnat publiceras tidigare. Arlebäcks rön - att AB Kreuger & Toll långt ifrån var konkursfärdigt - har alltså varit dolt i 68 år.

Bästa medicinen
Sven Olof Arlebäck har många andra projekt på gång. Samtidigt betraktar han inte Kreuger-kraschcn som ett avslutat kapitel.
   - När man börjar med något blir man aldrig färdig. Nya trådar dyker upp hela tiden. Men min nästa bok ska nog handla om Wallenbergarna. Bland dem finns många spännande personer, säger han med en min som avslöjar att han helst av allt skulle vilja sätta igång omedelbart.
   - Man behöver självfallet inte ta så högtidligt på sin forskning, understryker Sven Olof Arlebäck. Släktforskning i all ära, men det finns massor av annat som är intressant. Forskningen har varit min bästa medicin. Den är ett utmärkt sätt att hålla sig vital. Ett par timmar om dagen håller jag på.
   Fler pensionärer borde forska, tycker han. Med sin erfarenhetsbas är alla äldre en stor tillgång. Därför beklagar han universitetens nuvarande negativa inställning till att släppa in äldre forskarstuderande.

Sven Rosell

 

Veteranposten
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida