Demokratins kris. Nära 70 procent av medborgarna uttrycker misstro mot politiker.
Landets konstitution behöver förändras så att makten fördelas bättre och flyttas närmare människorna, framhåller Cityuniversitetet i en ny rapport.

Att föreslå radikala reformer i ett lands styrelseskick är en allvarlig sak. Likväl är det ibland önskvärt. Tiden är nu mogen för en kvalificerad diskussion om grunderna för det svenska medborgarstyret och en kritisk utvärdering av den nuvarande svenska grundlagen. Under en lång följd av år har nämligen svensk demokrati och ekonomi inte riktigt fungerat som de borde. Symptomen är väl kända.

Trots att medborgarna är mer kunniga och välutbildade än någonsin sjunker exempelvis det politiska deltagandet. Från att under en lång följd av år ha legat stabilt på cirka 90 procent har deltagandet i riksdagsvalen sjunkit till 81,4 procent i valet 1998, vilket är den lägsta siffran på fyrtio år. I valen till Europaparlamentet låg deltagandet på endast 41,6 procent 1995 respektive 38,8 procent 1999. På motsvarande sätt har antalet personer som innehar politiska uppdrag sjunkit drastiskt. Under 40 år har 152 000 kommunala förtroendeuppdrag försvunnit.
   Dessutom finns en rad undersökningar som tyder på att förtroendet för politiker och det politiska systemet försvagas.

För regering och riksdag handlar det om ett regelrätt ras i förtroendet. Medan knappt 40 procent av svenskarna i slutet av 1960-talet uttryckte sin misstro mot politikerna, var motsvarande siffra tjugofem år senare nästan 70 procent.

   Sveriges ekonomi har de senaste åren utvecklats positivt. Likväl har landet under lång tid haft en relativt omvärlden undermålig ekonomisk utveckling. Återkommande tendenser till budgetunderskott, devalveringar, inflation, beslutsoförmåga i viktiga frågor, höjda skatter, en ständigt växande offentlig sektor m m är uppenbara exempel. Från en topposition tycks vi ha fastnat på en plats mellan 15 och 20 i förhållande till andra OECD-länder.

Den övergripande slutsatsen i projektets slutrapport, Den konstitutionella revolutionen, är att stora möjligheter finns att förbättra den svenska politikens, ekonomins och rättsstatens funktionssätt genom en ny konstitution präglad av ökad maktdelning och stärkt konstitutionalisering.
   Sveriges grundlag både kan och bör ändras i syfte att stärka den svenska demokratins konstitutionella legitimitet.

Vi utgår i stället ifrån en demokratisyn som förenar medborgarstyre och rättsstat, d v s konstitutionell demokrati, där medborgarstyret sker inom bestämda, rättsligt bindande gränser fastställda i grundlagen. Konstitutionen bör vara överordnad andra lagar och innefatta regler för att demokratin ska kunna fungera väl och vara långsiktigt stabil.

   Alternativa konstitutionella förändringar bör övervägas i syfte att förbättra den svenska demokratins funktionssätt och effekter. Det finns inget som säger att svensk demokrati måste se ut precis som i dag. Avgörande är att dock att ta i beaktande hur olika komponenter påverkar varandra och fungerar tillsammans. En historisk förankring är också betydelsefull.
   Centralt är att grundlagen måste tillämpas och tas på allvar. Det stärker rättsstaten och samhällets normbildning direkt. Men reell lagprövning för domstolar gör det också svårare att fatta beslut som gynnar särintressen, gör det lättare - minskar kostnaderna för - att fatta beslut som gynnar allmänintresset samt främjar rationalitet, eftertanke och samhällelig dialog kring grundläggande principer.

En klokt utformad maktdelning, exempelvis även genom kommunalt självstyre, folkomröstningar eller en direktvald exekutiv, kan dessutom förbättra påverkansmöjligheter, offentlighet och ansvarsutkrävande samt tillhandahålla gemensamma samhälleliga symboler och meningsskapande strukturer.

Det första förslaget, en konstitutionell revolution, är enligt vår uppfattning det bästa - och som namnet antyder är det ett radikalt förslag som avviker en hel del från dagens svenska konstitution. Vi föreslår ett tvåkammarparlament, med en första kammare, landsrådet, med två ledamöter per län, vilka väljs med majoritetsval. Till den andra kammaren, riksförsamlingen, behålls det proportionella valsystemet. Dessutom föreslås en direktvald riksföreståndare, som fungerar som statschef. Vidare förordas stärkt kommunalt självstyre, införandet av en författningsdomstol och fler folkomröstningar.

Det andra förslaget, den nuvarande grundlagens potential, söker klarlägga hur långt i riktning mot ökad maktdelning och konstitutionalisering man kan gå inom ramen för existerande konstitution, d v s utan några som helst formella grundlagsändringar. Bland annat föreslår vi utökat personval, reell lagprövning, fler konsultativa statsråd och återhållsamhet med smärre grundlagsändringar.

Vi är optimistiska och tror att mottagligheten för en konstitutionell revolution, eller åtminstone reform, är större än på länge i Sverige.