[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det största registret som jag tagit del från en bank omfattas av mer än 2000 namn, som för närvarande cirkulerar bland de svenska bankerna, domstolar och polis. I detta register blandas helt oskyldiga människor, med personer som dömts för olika brott.

Om en advokat och bror till en före detta känd politiker sägs det i registret bland annat att han är "mjuk i huvudet" och används som "galjonsfigur för ljusskygga typer". Om en annan advokat sägs det att han gjort sig skyldig till "grova brott", trots att han aldrig blivit fälld för några sådana.

Om en affärsman sägs det att han är "en av de största bilskojarna i svensk historia" och om en känd revisor sägs det att han "enligt samstämmiga uppgifter arbetar som gangsterrevisor".

Jag anser därför att det måste betraktas som synnerligen märkligt när Tomas Tetzell, som är bankjurist vid Svenska Bankföreningen, i en debattartikel i Dagens Industri 25 oktober anser att bankerna sköter sekretessen bra.

Antingen är Tetzell helt omedveten om de brott som begås mot banksekretessen och om de olika register som bankerna använder sig av mot sina kunder, eller också försöker han i sin egenskap av jurist på Bankföreningen, "mörka" det verkliga förhållandet.

Det finns inte någon motsvarighet till den desinformation bankerna tillåter sig sprida om sina kunder i något annat land. Såväl Europadomstolen som Europaparlamentets talman Nicole Fontaine har därför blivit informerade om de olagliga register som för närvarande cirkulerar i Sverige.

Det är således bara en tidsfråga innan de svenska domstolarna och åklagarväsendet också börjar reagera och vidta åtgärder.

Bankerna har också tidigare ansökt om att få upprätta de register som nu cirkulerar. Trots att Regeringsrätten sagt nej, tillåter sig ändå bankerna att distribuera dessa register både internt och externt.

Att bankerna är skyldiga att följa datalagen, kreditupplysningslagen och Personuppgiftslagen ( PUL ) verkar inte hindra bankerna från att fortsätta sprida information om sina kunder via olika register. Det vanliga förfaringssättet, när uppgifterna kan härledas till en viss bank, är att banken bara förnekar all kännedom om registret.

Angelica Nelson har således helt rätt i att bankerna bryter mot banksekretessen vid tillämpningen av Personuppgiftslagen. Men bankerna går mycket längre än så i de olika register mot både företag och privatpersoner som jag tagit del av. Min bestämda uppfattning är att rättssäkerheten är i fara om bankerna tillåts använda sig av olika hemliga kreditupplysningsregister som för närvarande cirkulerar, utan möjlighet till insyn.

För den som finns upptagen i något av dessa registren är det i praktiken omöjligt att få krediter överhuvudtaget, utan att de drabbade får veta varför !

Den fråga som jag därför vill ställa till Tomas Tetzell, är vad Bankföreningen tänker göra åt det orättfärdiga skvaller, som bankerna för närvarande sprider om sina kunder, och för att förbättra den lagstadgade banksekretessen ?