[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När jag läser artikeln under Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 30.11. verkar det som Vänstern till sist accepterat både EG-rätten och Europakonventionen, vilket känns både positivt och glädjande. Så har det inte alltid varit. Tidigare hade både Socialdemokraterna och Vänstern hårdnackat värjt sig mot både EG-rätten och Europakonventionen skulle ingå i den svenska lagstiftningen.

Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ( i det följande Europakonventionen ) som utarbetades inom Europarådets ram, undertecknades den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953. Alla Europarådets 21 medlemsstater ratificerade raskt Konventionen - Sverige så tidigt som den 11 januari 1952.

Men det skulle dröja ända fram till 1995 ( ! ) innan Europakonventionen kom att ingå i den svenska lagstiftningen, genom ett tidigare starkt motstånd mot Europakonventionen från de socialistiska partierna.

Både Socialdemokraterna och Vänstern fjärmade sig också i det längsta från ett djupare Europasamarbete. Det var först den 1 juli 1991 som Sverige ansökte om medlemskap i EU. Förhandlingarna inleddes i februari 1993 och tretton månader senare kunde resultatet presenteras. Utifrån avtalet hölls den 13 november 1994 en folkomröstning om EU - medlemskapet. Omröstningen resulterade i att Sverige den 1 januari 1995 blev medlem i Europeiska Unionen, under fortsatt hårt motstånd från Vänstern.

När Schyman och Åström reagerar över inskränkningar i grundläggande bestämmelser i EU-direktiv och Europakonventionen om mänskliga rättigheter till skydd för individens integritet och rättsskydd, reagerar dom mot nya direktiv och lagar vars införlivande in den svenska lagstiftningen, bägge tidigare varit ivriga motståndare mot.

Därför är det svårt att ta deras upprop att "EU begraver rättsstaten" riktigt på allvar. Självfallet kommer EU att handla på ett riktigt sätt, genom att i lagstiftningen skydda medlemsländernas medborgare mot terrorister. Jag är övertygad om att den lagstiftning som till slut fattas, också kommer att garantera ett fullgott rättsskydd, när den terroristlagstiftningen kommer att tillämpas i praktiken.

Den största faran utgörs enligt mitt förmenande inte av de nya lagar som stiftas mot terroristbekämpning. Den största faran finns i regel hos de demokratiska medborgarna själva.

Om de är alltför lite angelägna om sina demokratiska rättigheter kan dessa tas ifrån dem genom en försämrad lagstiftning.

Denna försämring har varit påtaglig i Sverige under ett halvt sekel. Det är först genom Sveriges anslutning till EU som jag tycker mig märka att Sverige på nytt håller på att försöka återupprätta den svenska rättsstaten !