[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

EG-domstolen är en av hörnstenarna i EU-samarbetet. Domstolens huvudsakliga uppgift är att tolka EU-ländernas gemensamma regelverk och döma i tvister om tillämpningen av EG-rätten. Domstolen ska säkerställa att de gemensamma reglerna följs.

För att kunna göra detta krävs det ett samarbete med de nationella domstolarna, eftersom de nationella domstolarna sällan vet hur de olika reglerna i EG-rätten ska användas. En mycket viktig del av EG-domstolens verksamhet är därför att till nationella domstolar i EU:s medlemsländer, på förfrågan, lämna så kallade förhandsavgöranden om hur EG-rätten ska utläsas och förstås.

När det gäller dessa förhandsavgöranden är bör de lägre rättsinstanserna fråga EG-domstolen till råds medan de högsta rättsinstanserna är skyldiga att fråga EG-domstolen i frågor som rör EG-rättens tolkning !

EG-domstolen fäller i sina förhandsavgöranden, inte genom dom, utan ger besked om hur regeln skall tolkas. Den nationella domstolen och alla andra domstolar i EU:s medlemsländer har sedan att rätta sig efter EG-domstolens tolkning, och får efteråt göra en ny egen tolkning.

I sin verksamhet måste EG-domstolen alltid utgå från de fördrag som medlemsländerna förhandlat fram. Det grundläggande fördraget, när det gäller domstolens verksamhet, är EG-fördraget från 1957 ( även kallat Romfördraget ) Där anges principerna för hur de gemensamma institutionerna kan besluta om mer detaljerade regler på olika områden.

När det gäller svenska domare så bryr sig dessa mer om lagarnas politiska förarbeten, som inte längre gäller, och ställer heller inte adekvata frågor till EG-domstolen som dom borde. Det gäller framför allt i bank- och skattetvister där Högsta domstolens och Regeringsrättens ledamöter i stället fattar egna beslut utan att fråga EG-domstolen till råds , trots att dessa beslut många gånger strider mot EG-rätten.

Svenska domares vägran att följa EG-rätten kan få allvarliga konsekvenser för landet. Det gäller framför allt "likabehandlingsprincipen" i domstol vars avtalsmässiga och skattemässiga konsekvenser kan kosta Sverige stora pengar, eftersom ett land som obstruerar EG-rätten också kan bötfällas.

Den fråga som jag därför vill ställa till Sveriges politiskt valda domare i våra högsta rättsinstanser är därför:

Hur länge tycker ni det är värt risken att korrumpera rättvisan som för närvarande sker genom det tydliga maktmissbruk som ni ger uttryck för, genom att vara sig följa EG-rätten eller begära förhandsbesked i EG-rättsliga tvister mellan banker och enskilda eller mellan staten och enskilda i ekonomiska tvistemål.

Högsta Domstolens och Regeringsrättens politiskt valda ledamöter, har således ett stort ansvar för att driva EG-rätten framåt, och inte bakåt som sker i Sverige !