Äganderätten finns inskriven i Den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna. ( nedan Europakonventionen ). Den får inte kränkas. Om Du bor i ett hus och regelbundet betalar räntor och amorteringar är det självfallet på det viset att ingen får ta ifrån dig ditt hus och sälja det bakom ryggen på dig så länge du äger det. Om banken hyr in "torpeder", ( som skedde under den svenska bankkrisen ) och säger att du måste flytta för att du har förverkat din egendom, då kränks din äganderätt.

Samma sak gäller för någon som driver företag. Ingen borde kunna ta ifrån dig ditt företag om du sköter dig och betalar amorteringar och räntor till din bank. Om en bank kallar in "torpeder" som tar över ditt företag medan du fortfarande äger det, är detta förstås ett grovt brott som måste bestraffas.

Jag har fler exempel på husägare som fått lämna ifrån sig sina fastigheter för att säkerheterna "enligt bankernas mening" har försämrats. Trots att alla amorteringar och räntor är betalda i tid. Vid domstolsprövning har bankerna inte behövt bevisa att säkerheterna har försämrats.

Jag har också fler exempel på företagare som fått lämna sina företag bara för att banken lagt beslag på företagen, eller sålt företagen vidare till utvalda "torpeder" utan att ägarna visste om det.

Sverige har fortfarande inte förstått att man måste skydda äganderätten. Den regleras både i den svenska avtalslagen och i Europakonventionen. I svensk lag saknades tidigare ett ordentligt egendomsskydd som skyddar medborgarna mot bankernas och statens övergrepp. Detta beror på att de svenska domstolarna vare sig då eller nu bryr sig om att följa Europakonventionen, som man tidigare godkänt, och som sedan 1995 även ingår i den svenska lagstiftningen.

Vad står det då om äganderätten i det tilläggsprotokoll i Europakonventionen som undertecknades i Paris den 20 mars 1952 och som Sverige var ett av de första länderna att underteckna och godkänna.

I den svenska översättningen från den franska originalversionen lyder texten: "Envar fysisk eller juridisk persons rätt till egendom skall lämnas okränkt."På franska" a droit au respect de se biens" eller i engelsk översättning "entitled to a peaceful enjoymen of his possesions".

Under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 tillät sig den förre detta moderate "bankministern" Bo Lundgren att nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 -70 % så att krisbankerna lättare skulle kunna tillgodogöra sig bankkundernas fastigheter.

Under samma period tillät sig också bankerna att säga upp krediterna och beröva 60.000 företagare alla deras tillgångar, sätta företagen i konkurs och när inte detta räckte även sätta företagarna i personlig konkurs. Under denna period kunde lilla Sverige således uppvisa tio gånger mer konkurser än i Tyskland under samma period.

När sedan domstolarna skulle pröva vilka fel som begåtts dömde man till bankernas och statens fördel i de flesta målen. Politikerna gick fria. Trots att de beslut som fattades var olagliga.

Man lät också bli att straffa bankdirektörerna som både gjort sig skyldiga till avtalsbrott och att driva krisbankerna vidare trots att det var skyldiga att begära sig själva i konkurs. De fel man begick, var att säga upp krediterna för sina kunder, som man dessutom inte informerade om sin egen situation när denna inträffade.

Därför är det märkligt att Bo Lundgren valts till partiledare för det största oppositionspartiet som påstår sig företräda företagarnas intressen. Ännu märkligare är att de bankdirektörer som drev sina banker vidare trots att de var på obestånd fortfarande inte har straffats !

Värst är trots att polis och åklagare som borde reagera mot dessa fruktansvärda egendomsbrott skyddar bankerna och straffar dem som har drabbats och inte längre kan försvara sig.