Svensk domstol och svenska myndigheter underlättar inte precis för företag som vill få rätt i sakfrågor när dom har rätt. Detta gäller framför allt i bankmål och i samband med privatkopiering av märkesvaror. I dessa ärenden bryr sig inte myndigheterna och underrätterna om vad EG-domstolen anser eller vad Högsta domstolen tidigare beslutat. Beträffande editionsförelägganden och den upplysningsplikt som faktiskt existerar inom Europa, sedan Sverige anslöt sig till den europeiska unionen 1995, borde Sverige sedan länge ha följt gällande praxis.

I Sverige hjälper myndigheterna brottslingarna inom finansvärlden att sopa igen alla spåren efter sig. Detta sker på två sätt. Dels genom att överhuvudtaget inte agera när anmälningar kommer in via polis och åklagare för grova brott som har skett inom finansvärlden eller p. g. a. varumärkesintrång som mindre godräknade importörer gör sig skyldiga till. Dels genom att skydda identiteten av brottslingar trots att man fått in anmälningar om begångna brott där man inte beviljar editionsförelägganden ( begäran om upplysningsplikt ) i domstol.

När t ex Volvo önskar få besked via editionsföreläggande, efter ha blivit lurade att köpa företagscertifikat för 100 miljoner kronor av den famösa Gotabank, som gick upp i rök i samband med konkursen i Gota, beviljas inte denna edition. Detta trots domstolens skyldighet att besluta om att lämna ut begärda handlingar. Högsta domstolen meddelade redan den 23 oktober 1998 beslut i ett ärende som fastställer domstolarnas skyldigheter i dessa avseenden som fortfarande inte följs. ( Mål nr Ö 3746-995 )

Skälet som Högsta domstolen ger i sitt beslut överensstämmer väl med vad Europarätten anser i detta avseende: ”enligt 38 kap 2 § första stycket rättegångsbalken gäller som huvudregel ( min kursivering ) att den som har en skriftlig handling som kan antas äga betydelse som bevis är skyldig att förete den.”

Utgångspunkten för editionsföreläggande är alltså att den som vill få till stånd ett editionsföreläggande skall ange viss handling och vad han vill styrka med den. I den mån handlingen inte exakt kan identifieras kan det räcka med att parten anger att yrkandet om editionsföreläggande avser en viss kategori av handlingar eller alla handlingar som är av betydelse för noga beskrivet bevistema.

Skälet för Stockholms tingsrätt att icke besluta om att ge ut handlingar om Gotabankens obeståndssituation är helt enkelt att domstolen vill skydda staten och Nordbanken ( där numera Gota ingår ) eftersom skadeståndskravet bara från Volvo, är på 100 miljoner kronor plus ränta och att ytterligare fordringsägare också har liknande krav mot banken på flera miljarder, efter att ha blivit lurade att köpa företagscertifikat eller fått sina krediter uppsagda alldeles i onödan från den konkursfärdiga banken.

Tullen på Arlanda beslagtog i februari 1998 ett stort parti sportkläder av märket Adidas som var piratkopierade. När Adidas ville väcka åtal skyddade Generaltullstyrelsen mottagaren genom att vägra att lämna ut såväl namnet på producenten som mottagaren på de privatkopierade märkeskläderna.

Varumärkesförfalskning sker i stor utsträckning mot företag som spenderar miljarder på att etablera sina märkesvaror över hela världen och de bedragare som är verksamma tjänar grova pengar på att kopiera produkterna utan att vare sig ha samma kvalité eller samma kostnader för distribution och marknadsföring.

I det aktuella ärendet kunde Adidas inte väcka åtal eftersom man vare sig fick ut namnet på producent eller mottagare. När tullen på grund av att det inte fanns någon som kunde åtala lämnade ut varorna efter en månad, kunde de skyldiga gå helt fria och sopa igen alla spåren efter sig.

Men nu tar EG-domstolen upp ärendet. Generaladvokaten som handlägger ärendet rekommenderade att domstolen skall upphäva tullens beslut att inte lämna ut namnet på mottagaren av de piratkopierade sportartiklarna.

EG-domstolens beslut får prejudicerande betydelse, både för skurkar inom finansvärlden som med hjälp av sekretesslagen hittills kunnat gå fria, vilka olagligheter som än begåtts inom den svenska bank - och finansvärlden i samband med finanskrisen ( 1987 - 1993 ). För privatimportörer som gör varumärkesintrång inom EU väntar nog bistra tider sedan EG-domstolen fattat beslut i dessa frågor.