[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det var från och med 1995 när Sverige gick med i Europeiska unionen som jag började skriva om EG-rätten och Europakonventionen och vilka europeiska rättsprinciper som måste tillämpas i den dömande verksamheten. Genom att Sverige från och med 1995 förbundit sig att i lagstiftningen följa såväl EG-rätten som Europakonventionen, blev det för första gången lättare för mig att se klarare vad svenska domare gör för fel i den dömande verksamheten.

Både Europakonventionen och EU-lagstiftningen bygger på likabehandlingsprincipen och proportionalitsprincipen. Medan den svenska lagstiftningen bygger på de svenska lagarnas politiska förarbeten, som inte längre gäller.

EG-rätten och Europakonventionen tar stor hänsyn till äganderätten som på ett uppenbart sätt negligeras av svenska domstolar. Det gäller många av de tiotusentals bankmål som skapades i samband med den svenska bankkrisen. Det gäller också alla de pågående målen om den orättfärdiga fastighetsskatten i våra domstolar.

Artikel 1 i tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till Europakonventionen anger att envar fysisk eller juridisk person skall ha rätt till sin egendom samt att ingen må berövas sin egendom annat än till de allmännas intresse. Artikel 14 i Europakonventionen ger den enskilde skydd mot diskriminering. Artikel 1 i tilläggsprotokollet skall tolkas i belysning av Europakonventionens artikel 14.

I ett aktuellt mål om fastighetsbeskattning ( 2312-00 ) har såväl principerna för EU-lagstiftningen som Europakonventionen åberopats i målet. Europadomstolen har redan i ett fall "Darby" konstaterat att taxering av skatter strider mot Europakonventionen artikel 1 i föreningen med artikel 14 i Europakonventionen, om skatter utkrävs efter diskriminerande grunder.

Den diskriminering som åberopas i det aktuella målet visar att en person bosatt i en viss kommun tvingas betala en fastighetsskatt på 26.842 kronor medan en person i motsvarande hus i en annan kommun bara behöver betala 3.600 kronor i fastighetsskatt, vilket i det aktuella målet strider mot både proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen.

Svensk fastighetsbeskattning innebär också, att skatt tas ut på tillgångar som inte genererar några intäkter. Den enskildes förmåga att betala den uttagna skatten förutsätter därmed att den enskilde har andra inkomster eller tillgänglig förmögenhet för att betala skatten. Den svenska principen för uttag av fastighetsskatt bygger således på helt regelvidriga lagbestämmelser, som på ett uppenbart sätt strider mot rättsprinciper som proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen som sedan 1995 borde tillämpas i Sverige !

Men när målen sedan prövas i domstol bryr sig domarna inte om att pröva dessa rättsprinciper

Svenska domare dömer i stället efter lagarnas politiska förarbeten som i många fall inte längre får tillämpas i Sverige. Därför både agerar och tänker domare fortfarande politiskt i felaktigt i Sverige.